Lars-Göran Niemi granskar elitserietränarna
Lars-Göran Niemi gjorde 71 poäng på 35 matcher säsongen 1983/84, och var en av stöttepelarna i laget då Luleå Hockey besegrade Hammarby och tog klivet upp i Elitserien. Numera arbetar L-G som expertkommentator på Sveriges Radio. I en krönika på SvenskaFans.com berättar han om sin syn på elitserietränarna och passar på att dela ut en känga till Hans Chrunak.
Från min fina position i Coop Arena som expertkommentator på webbradion, har en del saker fastnat på näthinnan. Jag har även deltagit som åhörare på alla presskonferenser, vilket gett en del intressanta intryck.
Om vi börjar med presskonferenserna, märks en del tydliga rutiner hos de olika tränarna. Först upp till presskonferensen kommer alltid det segrande lagets tränare, medan det förlorande lagets ansvarig dyker upp med en kraftig dos av betongkeps. Ödmjukheten bland tränarna minskar i takt med lagets position i tabellen. Per Mårts HV71, hade en ytterst kaxig attityd senast hans lag var uppe och spelade i Luleå, vilket kändes rent patetiskt. Kenta Johansson Timrå var rena raka motsatsen och gjorde en klar och ärlig analys av matchen, vilket hedrar honom.
Jag har suttit och lyssnat på alla tränarna i elitserien under alla dessa presskonferenser och försökt att fokusera på vilka/vem som är bäst på att ge rätt analys av matchen. Slava Lener i Luleå Hockey, tillhör definitivt toppskiktet, trots att han kommunicerar på engelska. Andra som imponerat är Harri Rindell Mora, Roger Melin Linköping, Kenta Johansson Timrå, Hans Särkijärvi Djurgården och Harald Luckner Modo. Det som gör dessa herrar till duktiga analytiker, är att de gör en ärlig bedömning av matchen och kan hylla motståndarna, om så behövs. Sedan finns det några skräckexempel också, Leif Strömberg Färjestad och Per Mårts HV71 är ledare i denna falang. Sedan att dessa presskonferenser är ett spel för galleriet är en annan sak, ett diplomatiskt skådespeleri. Få eller ingen säger egentligen vad de tycker, vilket är anmärkningsvärt.
Hierarkin bland journalisterna på presskonferenserna, är också en intressant företeelse. Rangordningen är tydlig, rikstidningar och TV-kanalerna tror sig vara i eliten och sedan är det en fallande skala bland lokaltidningarna och etermedia. De ”stora” journalisterna ställer själv inga frågor på dessa presskonferenser, utan väljer att ta sitt intervjuobjekt för sig själv, för att få fram något scoop.
Luleå Hockey har till skrivande stund gjort en mycket bra säsong. Tränare Lener har lyckats med konsten att plocka ut det bästa och mesta av sitt material. Leners auktoritet och respekt, har inneburit att spelarna accepterar sina roller i laget. Lener är definitivt elitseriens bästa coach och använder sig av innovativa metoder i sitt arbete, vilket är upplyftande och fräscht. Eftersom Lener coachar sina mannar väldigt hårt, medför det även en negativ konsekvens. De spelare som får mycket speltid, Bartecko, Rehnberg, Obsut, etc, har haft en tendens att krokna i slutperioden. Det har givetvis medfört att Luleå Hockey i slutet av matcherna rasat ihop. Detta kommer att bli än mer tydligt och synligt när man går in i ett slutspel, där man matchar väldigt tätt mot bra motstånd. Givetvis beror detta coachande på att Lener bedömer att han inte har fyra fullgoda enheter.
Där har nya klubbdirektören Chrunak något att jobba med. Det behövs en back och en centerforward av rang, för att snacket om guld kan bli mer än en vision. Nu springer Chrunak mest omkring med matchtröja på och gnäller på att publiken inte visar engagemang. Själv sitter han i TV och kommenterar simning, medan hans lag håller på att kriga om en viktig placering i serien och är i behov av förstärkningar. Är det att visa engagemang för sin arbetsgivare?
