Krönika: Timrå har kapacitet att gå hela vägen
Nu när det endast är 19 dagar kvar till elitseriepremiären känner man verkligen att man vaknar upp på nytt efter en lång sommar i dvala och efter ungefär fyra månader av endast svensk fotboll är man verkligen sugen på att få uppleva en riktig sport. Därför kändes det som om man fick en nytändning när Timrå äntligen gick på is den fjärde augusti.
Årets upplaga av laget sig riktigt starkt ut, med flera intressanta nyförvärv som Fredrik Hynning och Mika Pyörälä samtidigt som trotjänarna Robert Carlsson och Kalle Koskinen finns kvar för att med sin rutin medföra framgång.
Att Challe Berglund och Per Nygårds bildar nytt tränarpar tycker jag ska bli spännande. Speciellt med den nya spelidén de för med sig. Hoppas bara att de ska leda laget minst lika framgångsrikt som Kenta Johansson gjorde.
Det var länge sedan Timrå haft två så duktiga svenska målvakter i sitt lag. Johan Backlund visade förra säsongen att han är en målvakt av absolut högsta klass, även internationellt. Han har på senare år haft en spikrak utveckling uppåt och inget tyder på att den ska stanna i år. Med lite flyt tror jag att han kommer att hålla sin plats i landslaget i konkurrens med målvakter som Stefan Liv och Daniel Henriksson.
Magnus Åkerlund är en ung och lovande målvakt som under försäsongen visat att han har alla de egenskaper som krävs för att bli en elitseriemålvakt.
Backbesättningen bestående av Lindström, Styf, Koskinen, Lotvonen, Kokko, Moe, Marttinen och Jonsson ser väldigt stabil ut med en god mix av defensiva och offensiva krafter. Hålet som uppstod i och med Anton Strålmans flytt till NHL och Toronto blir svår att fylla men jag har förhoppningar om att Jyri Marttinen kommer att bli en god ersättare till Strålman. Marttinen visade redan när han representerade JYP i finska att han är en poängfarlig back med ett rappt skott. Marttinen åstadkom 30 poäng (13+17) för den finska klubben under 06-07 innan han lirade 7 matcher med Malmö där han återigen visade sin höga klass.
Det andra nyförvärvet på backsidan Robin Jonsson har också han visat prov på goda egenskaper, inte minst under fjolåret då han även fick göra landslagsdebut. Att han sedan också besegrat sin cancer är ytterliggare ett bevis på hans kämparglöd och kan han besegra cancer borde han också kunna besegra exempelvis Modo vilket gör hans närvara i TIK än mer välkommen.
I år tror och hoppas jag att Eric Moe ska blomma ut på allvar, än mer än under förra säsongen då man kunde se att han i vissa moment har en del att jobba på, Speciellt hans puckbehandling behöver förbättras.
Om Kimmo Lotvonen och Kalle Koskinen får chans till en skadefri säsong kommer de definitivt tillföra mycket i det defensiva arbetet. De med sin tyngd och rutin kan bli ovärderliga för Timrå vid ett eventuellt slutspel.
Av Petri Kokko hoppas jag få se mer poäng av den här säsongen. Hans 14 poäng (2+12) på 51 matcher imponerar inte, speciellt inte efter de poängfyllda åren han har bakom sig i Finland. Men defensivt har han skött sig helt okej och jag hoppas att han kan bli vår poängbäste back i vinter. Potentialen finns åtminstone där.
Sanny Lindströms ledaregenskaper kommer att bli viktiga i år och jag vet att han som vanligt kommer att prestera väl i såväl defensivt och offensivt.
Det Timrå lider brist av är en riktig tuffing som kan gå in och försvara våra mindre, mer spelskickliga lirare. Inte för att varken Lindström, Lotvonen eller Koskinen lägger några fingrar emellan när tacklingarna smäller hårt. Men den där riktiga tuffhetsstämpeln finns inte riktigt i laget. Den som är närmast en sådan är enligt min mening Pär Styf. Styf som är inne på sitt nionde år i klubben har växt fram till en riktig trotjänare som inte tvekar att satsa allt han har i samtliga närkamper. Han kan även stå framför mål och böka in returer när tillfälle ges. Han är heller inte sen att ingripa om han ser någon i laget som får motta stryk av hårdingar som Lance Ward, Per Ledin eller Emil Kåberg.
Våra forwardars kommer att bli hyperfarliga den här säsongen. Allt fler finlirare har anslutit vilket kommer att resultera i fler mål. Vilket Timrå behöver. Har varit lite dåligt med det de senaste säsongerna.
86:orna Regin, Svensson och Sundh kommer att ta ytterligare ett steg i utvecklingen samtidigt som Halh, Pärssinen och Hedström kommer att fortsätta leverera om de kan hålla sig skadefria.
Nyförvärven Tenkrat, Pyörälä och hynning är alla trogna poängplockare och kommer att ge Timrå den spetskompetens som såväl behövdes under föregående år.
Förra säsongens sensation Johan Andersson får sällskap av sin bror Erik i laget som tillsammans med Anton Axelsson är två unga intresseväckande nyförvärv som förhoppningsvis kan ta nästa steg i utvecklingen hos Timrå.
Att Robert Carlsson stannade i ytterliggare ett år var väldigt viktigt. Inte för att han är den där vassa avslutaren eller kan slå de läckra passningarna hela tiden utan för hans kämparglöd och hjärta för laget. Han kommer att bli viktig i vinter.
Peter Regin är en spelare man får passa på att njuta ordentligt av den här säsongen med tanke på att han antagligen beger sig mot NHL när hans nuvarande kontrakt löper ut. Han har alla förutsättningar för att lyckas i Nordamerika och kommer säkerligen ta chansen när den uppstår.
Petr Tenkrat som närmast kommer ifrån Boston Bruins kommer bli väldigt viktig eftersom han är den enda right-skytten bland våra forwards. Han kommer ge valuta för pengarna, främst i power play.
Aldrig förut har Timrå haft ett starkare lag och det faktumet gör att man får förhoppningar på laget. Jag tror att Timrå har tillräckligt med talang i laget för en top-4 placering och den målsättningen osar inte av högmod utan bör snarare ses som en realistisk förhoppning.
Frölunda, HV71 och Modo se upp! Timrå har kapacitet att gå hela vägen i år.
