Krönika: Upp till bevis!
Tabelläget oroar och måstematcherna avlöser varandra. Mitt i detta är laget hårt skadedrabbat och kurvorna pekar nedåt. Det är dags att tränarduon, i brist på en fet kassakista, gör sitt yppersta för att vända på skutan. Markus Tervamäki på Luleåredaktionen delger sina tankar om tränarnas vara eller icke vara.
Läget är minst sagt prekärt då Luleå just nu ligger på kvalplats med en sviktande form och ett sviktande spel på många punkter men värst av allt är nog det för stunden mediokra hemmaspelet man visat upp. Luleå Hockey har inte tagit en enda trepoängare på hemmaplan sen bragden mot Timrå. Det är fem hemmamatcher i rad där vi endast tagit tre poäng total och det är det yttersta tecknet på att något är fel med Luleå Hockey just nu. Inte fel som i ett uddlöst powerplay, ett slapphänt försvarsspel eller diverse spelare som inte levererar utan det är den hemska håglöshet som utmärker ett lag på väg ner.
Orsakerna till det nuvarande läget är många och man kan peka på flera olika saker där skador såklart är en faktor som spelar in. Sandström, Skrbek, Obsut, Savilahti, Chabada och Törnqvist är spelare som vi vet är antingen helt eller delvis ur slag på grund av skador. Lägg därtill Lubos Bartecko som inte alls är sig lik och vi har nästan hela LHF-ryggraden bruten. Skador och en tunn trupp är således en skälig delförklaring till varför vi är där vi är just nu men det räcker inte. Det spel man visat upp på hemmaplan sen landslagsuppehållet kan man inte enbart skylla på alla skador. Tränarna har misslyckats att skapa och implementera den vinnande känslan under uppehållet och i dagens läge så är förstås en diskussion om deras vara eller icke vara såklart oundviklig.
Jag kan inte påstå att jag än så länge känner spontant att tränarna borde bytas ut. Inte i det här läget i alla fall då den nedre halvan av tabellen är ett getingbo och en liten formtopp ändå kan ge rätt fast mark under fötterna. Den spontana känslan är att tränarna egentligen bör sitta kvar så länge de har spelarnas förtroende. Att byta bort tränarna i ett läge när spelarna inte uttryckligen själva önskar det brukar sällan ge resultat och jag är ganska tveksam till att en sådan manöver skulle ge det i nuläget heller. Skulle det nu visa sig att det finns ett utbrett missnöje bland spelarna så kommer det garanterat att resultera i ett tränarbyte men vad spelarna tycker och tänker har jag faktiskt ingen som helst aning om idag och kan således bara spekulera i ämnet.
Däremot så är det nog ett klokt val av att plocka in en erfaren matchcoach, typ Slava Lener, lagom till kvalserien om situationen skulle uppstå men vi är ju inte där än. Däremot tycker jag att när det väl, eller rättare sagt om, det blir dags att göra ett tränarbyte så ska man göra det fullt ut eftersom vi har ett delat tränaransvar. Det brukar sällan ge resultat om man behåller den ena halvan av problemet så att säga. Titta bara på dagens Brynäs.
Huruvida Luleå Hockey bör värva sig ur krisen eller inte är och har varit ett hett ämne under hösten och den största frågan är väl i första hand om det finns några pengar till det över huvudtaget? Att värva för dyra pengar kontra de ekonomiska förlusterna av en sviktande tabellplacering är en mycket svår fråga men ska man värva så ska det vara riktigt bra spelare. Några halvmesyrer kommer inte göra någon större skillnad och då kan man lika gärna ge spelare från de egna leden chansen. Nu är ju verkligen ett ypperligt läge att prova en och annan J20-talang och en energikick i form av ungdomlig entusiasm är inte att underskatta. Vad har man att förlora på det?
Det är upp till bevis för Kyrö och Rönnberg med start imorgon mot BIF. Även om spelarna kanske inte gör vad som krävs så är det i slutändan tränarnas ansvar att med alla medel se till att jobbet görs och gör LHF sitt bästa så är jag nöjd i alla fall. För man kan faktiskt inte göra mer än så och att Luleå Hockey inte gör det för stunden är det ingen tvekan om. Det finns mycket mer att ta av – se till att plocka fram det nu också!
