Gästkrönika: Stora paralleller till 1994
Kvalseriespöket har lämnat Norrbotten för den här gången. Jag kan inte med ord beskriva lyckan jag kände när Tomas Surovy, karln är värd alla Obolmiljoner han kan få, flygandes slog in pucken bakom Juha Pitkämäki. Och även om det bara var en match som betydde att vi slapp helvetet så kunde jag inte låta bli att tänka på SM-guldet 1996. Känslan var ungefär densamma.
Först skrek jag bara ut glädjen. Sedan när euforin släppt blev jag tvungen att nypa mig själv i armen för att kolla om det verkligen var sant. I skrivande stund undrar jag ännu om jag inte drömmer.
Men faktum är att Luleå faktiskt spelar i elitserien 2008/2009. Mot alla odds. Det känns hur underbart som helst.
Nu återstår det bara att se vad som händer i klubben.
Det här kan, och är nog, det bästa som hänt på länge. Det kan till och med vara det som åter gör Luleå till en storklubb.
Innan ni börjar idiotförklara mig i forumet så låt mig förklara.
Luleå som stad har varit bortskämda med framgångar från föreningens sida. Det har inte handlat om SM-guld i massor men laget har gått till slutspel år efter år, efter år, efter... Ni fattar nog vart jag vill komma. Dessutom har man med jämna mellanrum lanserat stora nyförvärv och trots att budgeten varit smal - erbjudit publiken på vad de vill ha.
Fansen har känt sig nöjda, sponsorerna har känt sig nöjda och framför allt klubben har känt sig nöjda.
När klubben målade upp sin vision om SM-guld 2008, jag tror det är fyra år sedan, hur många av er trodde på fullaste allvar att det skulle lyckas?
Kan inte låta bli att dra paralleller med hur det såg ut 1994 då vi också undvek kvalhelvetet med en hårsmån.
Det klubben gjorde då var att man rensade i ledningen - man tog in Lars ”Osten” Bergström i båset och gjorde klubbens två viktigaste värvningar i historien: Jarmo Myllys och Jiri Kucera.
Dessutom bytte man ut den gamla stålmannen på tröjan mot en vrålande Björn och fick med den Sveriges häftigaste entré.
Att vi också året innan hade missat ett guld som i princip redan hängde runt halsen, gjorde att föreningen brann.
Det var liv runt och på matcherna. Det var profiler på isen som man än i dag ryser av bara genom att tänka tanken. Det var kul att gå på hockey.
Nu glöder föreningen, eller pyr är nog det rätta ordet, och det är dags att någon blåser liv i elden.
Just nu har vi en fantastisk chans att åstadkomma någonting.
Årets säsong var en väckarklocka. Inte bara för föreningen utan för hela bygden.
Nu tror jag äntligen att staden - ja hela länet - upptäckt hur mycket Luleå Hockey betyder och att det krävs likvida medel för att hålla kvar dem där vi vill att de ska vara - i elitserien.
Nu kan den nya klubbledningen, för jag förutsätter att det blir en ny sådan, gå ut och ”ragga” sponsorer med en helt annan inställning. Nu är det: Din hjälp är avgörande - istället för: var med och för Luleå Hockey mot utopidiska mål.
Klarare kan det inte bli.
Jag tror också att fler företag kommer sluta upp och jag både hoppas och tror att SSAB kommer att ge föreningen det stöd som behövs för att åter kunna hävda sig.
Även människorna i staden fick sig nog en kalldusch av det här dramat. För jag tror inte att det snackas så mycket hockey i länet sedan 1980-talet. Det säger en del.
Så nu står vi här och har fått en andra chans vad ska då göras?
Självklart ska klubben saneras. Det har varit för mycket ruggdunkningar och dammsugare på kontoret alldeles för länge. Det behövs friskt blod. Sedan för att åter dra paralleller till 94.
Sondera nu marknaden ordentligt var kyliga men handlingskraftiga. Ta inte första bästa begagnade gods som agenten prackar på er. Gör en ordentlig scoutning och lägg pengarna på en säker förstakeeper. Precis som 94, även om jag inte kräver att det ska vara av samma klass som då. Det hade varit hybris.
Stommen finns kvar men vi har fortfarande spelare som håller landslagskvalité ute i landet. Ta hem dem. I år tror jag bara ”Fabbe” är aktuell så gör nu ett seriöst försök och visa att ni vill satsa på honom. Han kan bli en ledare i framtiden. Precis som Roger Åkerström blev när han kom hem 94.
Köp inte utländska utfyllnadsspelare ta hellre dem från allsvenskan. Eller vad hände med Tomas Holmström och Mattias Öhlund efter 94. De finns där ute, det gäller bara att hitta dem och våga satsa på dem.
Ska man värva utländskt ska det också vara klasspelare i sina bästa år. Finns sådana som inte vill till NHL eller som inte får chansen. Gäller bara scouta bättre. Som Jarmo Myllys och Kucera 1994.
Satsa på att bygga upp varumärket Luleå Hockey igen. 94 bytte vi ut logotypen och gjorde en nystart i föreningen.
2010 står förhoppningsvis en ordentligt uppfräschad Coop Arena klar och då bör det vara drag runt Luleå.
Vi har fått en andra chans.
Ta den.
En som definitivt inte har slocknat
