Krönika: Försäsongstankar
Att bedöma vart ett lag ska sluta i tabellen utifrån resultaten i försäsongsmatcher är bara dumt men att bedöma potentialen i laget utifrån spelet går desto bättre och det finns riktigt goda intentioner i årets Luleå Hockey. Potentialen att lyckas är hög i det här laget.
Luleå Hockey gör såhär långt en bra försäsong (med bland annat två derbysegrar) och det enda stora orosmomentet är skadeläget. Luleå har en trupp som är relativt känslig för skador och har redan drabbats av ett antal skador på nyckelspelare.
På målvaktssidan sitter klubben säker i dagsläget och Daniel Henrikssons chanser att få ett kontraktsförslag måste vara minimala. Mattias Modig har visat att han är en kompetent elitseriemålvakt och Anders Nilsson är en enorm talang som förtjänar chansen. Skulle någon av dem klappa igenom totalt eller bli skadad så kan Luleå kalla upp Markus Ottosson från division 1 laget Piteå. Att tredjemålvakten Ottosson dessutom visat sig otroligt stabil i de två försäsongsmatcher han gjort med Luleå gör inte saken sämre. Att bedöma Markus Ottosson efter två träningsmatcher är egentligen omöjligt men på något sätt så ingav han en sådan trygghet mellan stolparna att det är lätt att tro att han hade kunnat kliva in och stå 10-15 elitseriematcher och vara bra, riktigt bra. Det känns skönt eftersom att Nilsson med största sannolikhet kommer att spela JVM med småkronorna i vinter.
Egentligen spelar hela laget med en trygghet som gör att det på något konstigt sätt knappt känns farligt när motståndarna anfaller. Defensiven känns som det minsta problemet i årets Luleå Hockey. Laget har defensivt skickliga backar och för första gången på flera säsonger flera ”riktiga centrar” att tillgå. Inga nödlösningar krävs med ytterforwards på centerplats, ofta ignorerar man en centers betydelse i det defensiva spelet.
Det som förvånar mig är att man ändå komponerar en kedja med tre naturliga ytterforwards (Mats Lavander, Jonathan Hedström och Martin Chabada). Varför inte spela Robin Lindqvist mellan Hedström och Chabada och låta Lavander ta ta plats med Västerås-duon, Pär Arlbrandt och Niklas Olausson. Det skulle kunna lyfta båda kedjorna ett snäpp.
Offensivt så finns en enorm potential men även en hel drös med frågetecken. Är Jonathan Hedström fortfarande en forward av klass? Kan Pär Arlbrandt och Niklas Olausson ta klivet upp och leverera på elitserie nivå? Är Emil Lundberg en center av elitserieklass? Kan Mikael Lidhammar blomma ut och bli nästa stora hemmaspelare? Hur bra är Österrikaren Thomas Raffl?
När det gäller Mikael Lidhammar så är det egentligen bara hans knä som kan hindra honom från att få sitt stora genombrott i år. Lidhammar har timingen, fysiken, tekniken och speluppfattningen för att bli en av lagets absolut bästa forwards. Spelar han dessutom med bröderna Abbott så kommer han att göra en hel del poäng i vinter. Bröderna Abbott har redan från första nedsläpp visat att de inte kommer att göra någon besviken i år, de är bra defensivt och grymt bra offensivt.
För att lyfta Olausson och Arlbrandt ett snäpp bör man testa att spela Mats Lavander med dem, de kommer från en lägre serie och ett lägre tempo och om det är någon som kan skapa den extra tid de behöver så är det Lavander. Kaptenen Anders Burström förstör snarare mer tid än han skapar för sina kedjekamrater, hans tidsdödande är förvisso suveränt i box-play men vill man att allsvenskans bästa radarpar ska prestera poäng i elitserien så krävs det mer än så.
Det största frågetecknet av spelarna är Emil Lundberg, Lundberg ska ju vara en av elitseriens absolut mest vältränade spelare. Varför använder han inte det i matcherna? Han måste börja smälla på och håll fart på skridskorna. Lundberg ser ut att tänka för mycket och ser ut att vara rädd för att göra misstag. Han har alla verktyg för att vara en bra center men bitarna faller inte riktigt på plats.
Johannes Tornberg kan bli elitseriens stora utropstecken redan i år om han får chansen, han ser stark ut med pucken och skapar chanser åt sig själv och sin omgivning. Med nummer 19 på ryggen så finns det en del att leva upp till i Luleå Hockey. Kanske kan han bli den Luleå spelare som om 20 år tittar upp i taket på Luleå Hockeys hemma arena och ser sin tröjja hänga där, #19, Tornberg. Den förra #19 brände som bekant sina chanser på ett inte allt för snyggt sätt.
Hur mycket pengar har Lars ”Osten” Bergström gömt undan? Han verkar faktiskt allvarlig då han i Tekarns intervju (läs här) pratar om både Jonas Nordqvist och Karl Fabricius.
Luleå Hockey kommer att leverera en aggressiv, på gränsen till elak hockey och det är precis vad publiken i nyrenoverade Coop vill se. Det känns faktiskt som att det gamla Luleå är tillbaka på allvar!
Det är svårt att inte nämna Linus Omark och Johan Harju som levererar i landslaget och verkar vara på väg att ta ytterligare ett steg i utvecklingen. De kommer tyvärr inte lyckas lika bra i KHL så länge de spelar tillsammans med Mattias Weinhandl och det är inte för att Weinhandl på något sätt är en dålig hockeyspelare, han är bara lite för lik Harju och kompletterar inte duon på samma sätt som en energispelare alá Lavander eller Zackrisson gör.
