Fredagskrönikan: Oroligt värre
Snart börjar det och oron kommer smygande. Många nya spelare att ta ställning till och väldigt lite att gå efter. Spänning blandat ångest, hur bra är vi?
Snart är det dags för ännu en säsong med ishockey och Timrå IK. I vanlig ordning fylls hjärnan och själen av en spänd förväntan blandat med en oro över hur det ska sluta. Det kan tyckas ganska konstigt och en aning överdrivet att bli orolig innan ens säsongen har börjat. Men det är väl just det som är en av sportens biverkningar när man älskar den för mycket. Sen har ju sällan Timrås försäsong gett någon lugnande verkan på supportrarna, med tanke på klubbens återkommande skadebekymmer. Inte heller i år slapp vi jobbiga skador och som vanligt är det just stackars Timo Pärssinen som har oturen grinande i ansiktet. Men vad ska man göra?
Många har kommit och gått i Timrå under den oändligt långa sommaren och nu får vi supporters hoppas på nya hjältar i laget, när så många stuckit. Det är kanske just därför varje säsongspremiär är så jobbig att invänta. Det är helt enkelt svårt att bedöma laget och veta vart egentligen alla nya spelare står. Den osäkerheten är svår att handskas med och väldigt påfrestande. Visst kan man kika lite hur det har sett ut i vänskapsmatcherna, men är det någonting vi lärt oss med åren är det att försäsong och seriespel är skilda världar.
Årets förhoppningar är densamma som den brukar vara. Slutspel är ett måste och sedan så högt upp i tabellen som möjligt. Ett realistiskt mål som borde kunna uppnås.
Men då slår det till i hjärnan igen. Är vi så bra? Men herregud hur bra är vi egentligen? Ångesten kommer och snart sitter man där och letar statistik över nyförvärven i hjärnan. Men jo, vi borde klara slutspel.
Laget ser välbalanserat ut och förhoppningsvis kommer Daniel Corso och Laurent Meunier vara så bra som vi hoppas. Årets tre svåraste prövningar för oss Timråsupporters kommer nog att bli att ha tålamod med laget, att välkomna Sanny på rätt sätt och att uttala fransmannens namn rätt. Som tur är har vi övat på svåruttalade namn i många säsonger och är varma i kläderna efter Pyörälä.
De som lider mest av ett nederlag i sporten är utan tvekan fansen och inte spelarna själva. Antagligen för att vi inte vet bättre utan tar det på större allvar än vad det egentligen är. Men det är i alla fall skönt att det äntligen är dags för premiär snart. Så man slipper ovissheten.
