LuleåBloggen: In med Olausson!
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Anders Nilsson i mål. Känns naturligt efter Djurgårdsmatchen.
Nu lessnar jag däremot till när jag ser att man tänker starta matchen mot Linköping med Lundberg i förstakedjan igen.
Om Center-Abbotten är skadad, (en av de tre viktigaste spelarna i laget), kan vi inte räkna med att ha tre producerande kedjor.
Då ska vi samla styrkorna i första och andrakedjan, och sen spela safe med resten.
Abbott-Olausson-Fabricius är en förstakedja som skrämmer vilken motståndare som helst.
Abbott-Lundberg-Fabricius är en kedja som är sämre än Burström-Olausson-Chabada, och ger ingen riktig spets till laget. Naturligtvis ska vi spela Burström-Lundberg-Chabada som tredjekedja istället...
En förstakedja ska vara vårt dödliga vapen i offensiven. Vad har Lundberg visat för kvaliteter som gör att han prioriteras före Olausson i förstalinen?
Även om jag gillar Lundberg och anser att han gör ett grymt viktigt jobb för laget i varje match, så förstår jag inte resonemanget kring detta?
Skönt att se att Pierre Johnsson är tillbaka. Tillför en stabilitet som kunnat vara matchavgörande mot DIF senast. Så viktig är han.
Kan däremot inte förstå varför man väljer att ha 8:a backar på plats i chokladasken, och bara 11 forwards? Hade inte kombinationen 7 eller 8 backar och 12 forwards gjort sig bättre?
Det är tungt att spela med bara tre centrar. Känns som att försvarspelet blir svajigare när vi inte kör fyra hela kedjor tillsammans. Undrar om det är rätt prioriterat?
Bara en fundering.
