LuleåBloggen: Ros och Ris
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Måste avlasta mig lite till efter gårdagen.
Om vi börjar med det som är bra med Luleå Hockey just nu:
Igår var Luleåfans riktigt bra. Man höll igång hela matchen, trots det miserabla spelet som verkligen inte gav någon energi tillbaka till publiken. Starkt!
Den aura som föreningen utstrålar gentemot gemene man är fortfarande väldigt positiv, det blir positivt engagemang så man pratar med folk om Luleå Hockey, en dörröppnare.
Renoveringen av COOP Arena har blivit ett riktigt lyft, en helt annan känsla och atmosfär i hallen nu.
Hemsidan är fortsatt bra, kontinuerlig uppdatering. Magazinet Inside är också ett bra grepp som ger någonting tillbaka till fansen. Hör också från flera sponsorer att det är betydligt mer proffessionellt bemötande från LHF nu är för några år sedan.
Johan Fransson är kungen av våra backar. Det värsta är att han tidvis känns som vår skickligaste offensiva spelare!? Hur bra är det?
Robin Jonsson är förhoppningsvis tillbaka. Var riktigt stark igår, säker och lugn i egen zon. Precis därför är han värvad. Har varit saknad. En nyckelspelare.
J20 klart för Topp 8 efter 8-2 på Brynäs idag. Skönt. Viktigt för framtiden att juniorverksamheten ligger fortsatt i Sverigetoppen.
Det som är negativt just nu:
Rograrnas/spelarnas brist på förmåga att ordna upp grunderna i hur man ska sätta igång spelet.
Att vi är ett riktigt minuslag i spelet 5 mot 5. Det håller inte i 55 omgångar, hur bra vi än är i PP och BP. Arlbrandt, Sandström, Hedström och Lavanders plus/minusstatistik ligger i den absoluta botten i Elitserien, omgivna endast av de sämsta Rögle och SSK-spelarna. Say no more.
Att vi hamnar ute i hörnen i anfallszon, att vi inte går rakt på mål och tar ordentliga avslut när vi väl får chansen.
Att vi visar dålig inställning. Hur är det med stämningen i truppen egentligen?
Att vi är så slöa, tacklas på tok för sällan, aldrig visar riktiga känslor, inte gör något allvarligt för att verkligen försöka vinna en match som den igår. Vi är helt enkelt inte jobbiga att möta. Snarare väldigt bekväma.
Vi har ingen instigator, ingen ledare i laget eller i båset som tar tag i saker och drar igång känslostormarna som behövs för att väcka den björn som sover. Snick snack egentligen om taktik och spelsystem och självförtroende, hockey är minst lika mycket en känslosport.
Och nu är Luleå Hockey nere i en grop när det gäller både det taktiska och inspirationen. Det gäller att klättra upp igen, helst redan på tisdag då vi har nästa 6-poängsmatch borta mot Frölunda.
FORZA !!!
