Halv match av Luleå i Örnsköldsvik
Johan Fransson var tveklöst bäst på isen i afton.

Halv match av Luleå i Örnsköldsvik

Ett oinspirerat Luleå bjöd på lördagen bort halva speltiden mot ett hungrigare Modo. Lägg därtill ineffektivitet och en inte helt lyckosam målvaktsinsats och förlusten var ett faktum.

Efter två riktigt dåliga matcher i rad i Örnsköldsvik hade jag nu förhoppningar på ett trendbrott. Luleå var inför matchen det poängmässigt bästa laget i elitserien 2010 medan Modo å andra sidan kom ifrån fyra raka förluster. Denna psykologiska fördel skänkte dock Luleå bort per omedelbart då Modo för enkelt fick göra 1-0 redan efter drygt tre minuter. Det var i princip matchens första målchans och det var Per-Åge Skröder som nätade efter en fin sidledspassning ifrån Per Svartvadet. Den unge Luleåbacken Fredrik Styrman gjorde en ganska grov miss då han inte lyckades bryta nämnda sidledspassning. Ifrån min position såg det ut som ett onödigt schabbel.

I ett powerplay kort därefter gjorde sedan Kristofer Berglund ett individuellt misstag vid offensiv blålinje och han drog på sig en utvisning istället. När Modo sedan fick in sin femte spelare utökade man till 2-0 genom Markus Näslund.

Luleå kom i och med detta i en rejäl uppförsbacke och man tycktes förvirrade där ute på isen. Efter kvarten spelad hade man fortfarande bara fått till ett enda skott på mål. Man hade dock en gyllene chans till reducering då Thomas Raffl bröt in på mål ifrån höger och Martin Chabada fick öppet mål på returen. Skottet gick dock kanske en decimeter utanför, högt vid kryssribban.

Mot slutet av perioden var Luleå klart på gång. Matchen tände också till efter en situation då Per-Åge Skröder crosscheckade Per Arlbrandt i nacken efter avblåsning, vilket till hemmapublikens förfäran faktiskt gav två minuter.

I andra perioden såg det betydligt bättre ut, men innan vändningen kom så hann Modo göra 3-0 på ett friläge av Morten Madsen efter 5:58. Luleå trummade dock på och Modo tvingades till en timeout efter 13:10. Detta hjälpte dock föga, utan Luleå tog över ytterligare och äntligen fick man igång tempot både på puck och skridskor. Den för dagen pigge Thomas Raffl styrde in reduceringen efter 14:56 i powerplay. Det var ett skolboksexempel, där Fredrik Styrman höll inne skottet tills det var ordentligt med trafik framför Roman Malek i hemmamålet. Skottet styrdes sedan av den framstormande Raffl. Upprinnelsen till det numerära överläget var att Niklas Sundström gjorde ”en Skröder” och satte klubban i nacken på Per Arlbrandt. Noterbart i situationen var att domaren Christer Lärking vände ryggen åt händelsen i en förflyttning just som klubban kom upp. Men signalen kom ändå sekunden efteråt, kanske efter hjälp ifrån linjemannen. Annars har Lärking ögon i nacken (och i sådana fall har han blundat med de ögonen igenom en hel domarkarriär).

Direkt efter 3-1 satte Luleå ny press mot Modomålet och Chris Abbott var ytterst nära att reducera per omgående på en fin passning snett bakåt ifrån Jonathan Hedström. Chanserna avlöste plötsligt varandra och perioden avslutades i samma fina Luleåtrend. Per Arlbrandt kom i den nittonde minuten i ett friläge ifrån blålinjen och drogs då ned av Mattias Timander (Mats Zuccarello-Aasen snackade till sig en tiominutersutvisning i efterspelet). Då Arlbrandt trots allt fick pucken mot mål antar jag att domaren bedömde det som att ett avslut inte hade förhindrats och därmed blev det inte straff. Man förmådde dock inte få igång något konstruktivt spel i det numerära överläget. Bästa chansen hade Johan Fransson i (ännu) en soloraid.

Den tredje perioden inleddes svagt. Det numerära överläget slösades bort på dåliga passningar i backlinjen, men just som Modo var fulltaligt satte Johan Fransson fart och trampade sig fri med målvakten. På den efterföljande returen var Karl Fabricius nära att göra match av matchen, men han missade pucken.

Modo prioriterade defensiven och verkade skakat. Efter drygt fem minuter kunde de dock lätta på nervknutarna sedan de fick ett otroligt billigt 4-1-mål. Magnus Häggström lade en flipp-puck mot mål ifrån blålinjen, som Mattias Modig silade under högerarmen. Pucken landade invid stolproten och Häggström hann före Luleåförsvararna och målet var ett faktum - ett otroligt onödigt baklängesmål. Man får väl försöka trösta sig med att det inte blev matchavgörande. Dock så dog spänningen där och matchen kom sedan mest att bara spelas av. Ett lysande undantag var dock Johan Fransson som efter sex minuter gjorde ännu en total genomåkning till ett friläge (inget mål, men det gav i alla fall en utvisning i ännu en straffsituation). Det blev till exempel inte en enda avblåsning på mer än fem minuter i slutet.

Spelarkritik
Johan Fransson var tveklöst matchens lirare. Övriga backar var mycket bleka. Vid flertalet tillfällen gjordes onödiga misstag, där puckar huvudlöst slogs till icing eller där man duttade för lösa passningar i ostörda lägen, vilket försatte hela laget i trångmål. Kristofer Berglund och Jan Sandström var de största syndarna. Hoppas att de visar sig från sin bättre sida redan i nästkommande match.
Framåt var Thomas Raffl mest tongivande. Utöver målet så var han med och skapade flera målchanser. Han spelade också lite fysiskt emellanåt, vilket ju alltid är trevligt. Per Arlbrandt jobbade på bra och förtjänar också en del beröm. Utöver dessa två var det ganska slätstruket. Hedström blixtrade till emellanåt, men han gjorde också en del obegripligt enkla misstag i passningsspelet.
Mattias Modig gjorde en svag insats, där han ju gav bort det sista målet. Jag tycker också att 2-0 såg lite enkelt ut.
Frågetecken måste sättas också för tränarduon Roger och Roger. Varför kom man till spel med huvudet under armen? Det är mycket enklare att börja spela vid 0-0 och sextio minuter på klockan än vid 0-3 och bara halva matchen kvar. Eller hur? Spelidén i powerplay var för dagen också att hoppas att Fransson enklare skulle åka sig fri mot ett färre antal motståndare. Blev taktiktavlan kvar i bussen?

Domare Lärking gjorde en ganska bra match. Jag kan inte säga att jag höll med om att Berglund skulle ha haft den där tvåan för interference som senare resulterade i 2-0, men ingen är heller prickfri i sextio minuter. Om det inte blivit mål där hade nog situationen varit glömd så här dags också. Jag tycker också att han gjorde mycket bra ifrån sig i situationerna där Skröder och Sundström crosscheckade Arlbrandt.


Matchfakta:
Modo Hockey - Luleå HF 4-1 (2-0, 1-1, 1-0)

Period 1
1-0 (03:07) Per-Åge Skröder (Per Svartvadet, Mattias Timander)
2-0 (06:02) Markus Näslund (Niklas Sundström, Hannu Pikkarainen)

Period 2
3-0 (05:58) Morten Madsen (Per Hållberg, Oscar Steen)
3-1 (14:56) Thomas Raffl (Fredrik Styrman, Karl Fabricius)

Period 3
4-1 (05:02) Magnus Häggström (Morten Madsen, Hans Jonsson)

Skott: 22-23
Utv.min: 20-10
Tekningar: 30-30
Domare: Christer Lärking
Publiksiffra: 7 012

Anton Bergdahl2010-01-16 20:00:00
Author

Fler artiklar om Luleå