LuleåBloggen: Obra, men vi vann
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Luleå gjorde en urblek start på matchen igen.
Första 5 minuterna fram till timeouten var rent halsbrytande att se på, och vi har Modig att tacka för att det inte blev värre än vad det blev.
Mattias Modig som gjorde en bra match. Inte ett misstag så långt ögat kunde se. Viktigt, främst eftersom det nu är tydligt att Modig är Rograrnas val inför slutspelet.
Efter timeouten började Luleå spela hockey igen, tog tag i situationen och vände på steken en del.
Bättre inställning, utan att för den skull briljera, om man uttrycker det snällt.
Några rakare och enklare linjer i spelet gick inte att skönja. Inte ens med förstoringsglas.
Det är faktiskt så att man ibland på allvar undrar om det finns något spelsystem, några grunder?
Cam Abbott är lagets ledande spelare, det blir allt mer uppenbart. Han är grym, trots sin axelskada.
Chris stark ikväll, dubblerade i fjärdekedjan till och från.
Fabbe-Chabi-Raffl fortsätter att spela bra. Chabi visar en riktigt härlig inställning.
Sen tyckte jag att Olausson var lite bättre än man sett honom på sistone?
Hedström väljer att passa i alla lägen, samt att ställa sig bakom förlängda mållinjen i anfallszon när han inte har pucken, vilket gör att när Abbottarna matar in pucken framför mål, så finns det ingen där. Raffl spelade av en slump med dem i 30 sekunder i första perioden, och det blev mål direkt.
Hedström måste bestämma sig, och börja ta egna avslut. Det blir alldeles för lättläst annars.
Rent generellt hade vi jättestora problem att skapa heta chanser, det blev mycket runt, runt i anfallszon. Men vi hade i alla fall långa anfall.
Emil Lundberg och Janne Sandström provade varsina open ice tacklingar på Scandella. Emil försvann ut ur matchen direkt, och Sandström fick åka illa grinande och vila efteråt.
Känns inte som att man dels väljer rätt spelare att tackla, men också att man inte riktigt agerar så rutinerat, kanske har man tränat tacklingar för lite?
Janne Sandström gjorde för övrigt den sämsta matchen jag någonsin sett honom spela. Han åker omkring i konstant fällknivsposition, och ser allmänt vek ut, med Janne Sandström mått mätt. Vad har hänt med honom? Det ironiska var att han blev utsedd till matchens lirare...
Om vi hade förlorat den här matchen så hade allt varit rätt mörkt nu.
Men nu vann vi. Vilket är oerhört glädjande, eftersom det är det som i slutändan räknas.
Viktiga, viktiga tre poäng, i kampen om fjärdeplatsen.
Ska vi fortsätta att tro att det berodde på att vår favorit, Kuben, dömde? Jag vet inte, men jag tror jag skulle kunna drista mig att spela på matchen när Kuben dömer Luleå nästa gång.
Thats our man.
