LuleåBloggen: HalleLuleå!
FruktHamster bloggar om hockey i allmänhet och Luleå Hockey i synnerhet.
Frustande, flåsande, spottande och fräsande jagade Luleå-spelarna Södertäljes backar och forwards över isen.
Fradgan yrde på Luleås forwards och SSK spred sina passningar med panikartad precision mot till synes slumpartat utvalda mål. Ibland en sarg, ibland en Luleå-spelare, men ibland faktiskt också till en medspelares skridskor!
Om vi skall vara ärliga så var det på inga sätt någon säker seger. Men det var en seger. En välförtjänt seger. En välförtjänt seger på bortaplan. En välförtjänt seger på bortaplan där man applicerade ett eget spel och inte försökte leva på tur och motståndarens missar.
Ni som följt Luleås öden och äventyr de senaste åren håller nog med mig när jag säger att det här är stort. Hur långt det kan räcka i årets Elitserie är alldeles för tidigt att sia om, men det känns otroligt skönt att se Luleå vinna i kraft av spelide och lagmaskin.
Men låt oss ta det från början med en snabb målgenomgång.
Martin "släkten är värst" Chabada styrde tidigt i matchen in en rätt otagbar puck bakom David Rautio (eller "Rautsio" som han föredras att kallas av kommentatorer) efter höstlövsskott av Kilström. Huvudet sjönk ned i händerna med ohörbart mummel uppstod.
Humöret fick sig dock ett uppsving blott några minuter senare när Janne Niinimaa gav belackarna svar på tal i numerärt överläge.
I andra period blev LHF bitvis tillbakapressade och det det fina checkandet klickade inte riktigt. Man klarade ändå upp dessa situationer hyfsat och kunde till och med gå till periodvila med ledning efter att Pierre Johnsson gjorde en Sandströmmare.. Dvs dragskottsmål från blå.
Spiken i kistan kom i tredje period då firma Cam Abbott, Janne Niinimaa och Tomas Raffl bjöd åskådarna på en riktigt fin bit hockeygodis. Raffl var sist på pucken, men jag vill nog mena att det var Niinimaas mål. Passet fram till Raffl var inget annat är klass och fortsätter Janne att visa liknande offensiva kvaliteter fortsättningsvis så har Johan Fransson helt klart blivit ersatt.
Vill också passa på att skriva några ord om det nya spelsystemet och de nya spelarna.
Man ser tveklöst en röd tråd i spelarnas agerande. Checkingen och pressen mot moståndarnas puckförare och potentiella mottagare gav Luleå mängder med spelvändningar och hindrade många uppspel som skulle lett till anfall för Södertälje. Den var inte konstant och bitvis släppte man till både någon kontring samt hade svårt att komma ur egen zon. Men jag vill igen påpeka hur otroligt skönt det är att se att Luleå har en tydlig spelide och man har verktygen att pressa motståndaren per egen maskin.
Att allt inte sitter ännu är självklart, men om bara spelarna orkar spela den här typen av hockey säsongen ut, så tror jag absolut vi kommer få se hur de lyckas hålla i detta spel i allt större delar av matcherna. Det skall bli oerhört spännande att följa.
En annan skillnad jag tycker man kan skönja från ifjol är att spelarna ser mycket mer kreativa ut. De vågar helt enkelt tänka utanför lådan, för att låna ett uttryck från engelskan. Det är ett mycket mer spelande lag där inte varje anfall promt skall leda till backskott med trafik framför mål. Jag hoppas de kommer fortsätta med det under hela säsongen och inte får samma tunnelseende de verkade ha ifjol bara för att man får en motig period.
Nykomlingarna då? De allra flesta gjorde det mycket bra. Från målvakt och hela vägen fram till forwards.
Janne Niinimaa, som jag redan nämnt ett par gånger, hade ett par mindre lyckade ingripande i egen zon, men framåt var han som sagt dessto vassare. Fälth var mindre synlig än jag trodde han skulle vara. Han försökte med ett par genomåkningar i PP, men utan att lyckas. Han gjorde dock ingen dålig match utan var på det hela taget ganska stabil. Före detta Södertälje-spelaren Topi Jaakola var precis så där härligt osynlig som man vill att en bra defensiv back skall vara.
På forwardsidan måste man nämna Hobbitkedjan. KKB/Enterfäldt/Meijer var på något vis över hela banan samtidigt och lyckades flera gånger checka fast pucken och komma till spelvändningar. Säsongen må bara vara en match gammal, men jag tror att LHF lyckats mycket bra med bytet av Lidhammar, Robin L och Emil. Simon Hjalmarsson checkade även han bra, men där tror jag det finns mer att ta av. Har högre förväntningar på honom än han visade den här matchen, men jag tror också att han kommer att infria dem vad det lider. Joonas Vihko är nog den nykomlingsforward jag tvingas ge sämst betyg. Han gjorde en slät figur och jag har väldigt få minnen av hans deltagande i matchen. Jag hoppas han kommer börja leverera, men jag ställer mig hittils aningens tveksam till den värvningen.
David Rautio gjorde en bra match. Hade inte jättemycket att göra, men när han tvingades ingripa gjorde han det bra. Däremot kändes han väldigt otrygg utanför målgården. Om Mattias Modigs utflykter gav skrämselhicka, så är det ingenting mot för vad Davids gjorde. Fick en bestämd känsla av att David är den typen av målvakt som gör bäst i att inte åka för mycket skridskor.
Nåväl.. Tillbaks till det viktigaste. Luleå vann! Kvalserielaget Luleå fullt av allsvenska spelare vann på bortaplan. Förvisso "bara" mot Södertälje, men skall vi tro "experttipparna" så skall ju Södertälje ligga flera placeringar före oss när säsongen summeras, så helt tokigt kan det ju inte vara.
Nu suger vi på den här karamellen och inväntar lördagens möte mot SkAIK som idag förlorade mot Färjestad. Jag har en känsla av att västerbottningarna vill ha revansch för den förlusten och att Luleå bör vara på tå om man skall ha poäng. Fy helvete vad skönt att säsongen äntligen dragit igång.
FORZA LULEÅ
//FruktHamster
