Årets vändning!
När endast fyra minuter återstod av ordinarie matchtid ledde Leksand med hela 4-1. Då chansade "Molla" med att plocka ut Kimmo Kapanen tre gånger. Och vilket lyckodrag det blev.
Det hela resulterade i tre mål och årets upphämtning var ett faktum. Isens kung, Markus Matthiasson, avgjorde på straffar och prickade in sitt tredje mål för kvällen.
Jag trodde inte det var möjligt på den här nivån och framförallt i en sådan här viktig match. Men tydligen fick jag fel. För det här känns fortfarande som en dröm. Jublet visste inga gränser när Timo Peltomaa kvitterade till 4-4 med bara tre (!) sekunder kvar att spela. Ett obeskrivligt lyckorus spred sig bland publiken där alla kramades med alla, förutom då de 200 tillresta och högljudda Leksandssupportrar, och den fullsatta hallen var nära att lyfta. 5500 tar "ladan" in, men jag kan garantera att det var en bra bit över 6000 som fick se och njuta när Timrås nya publikfavorit och skyttekung, Markus Matthiasson, avgjorde på straffar.
Då Leksand tog ledningen med 4-1 åkte Magnus "Sigge" Svensson fram till en fotograf och segerflinade och drygade sig. Snacka om att han kommer få äta upp det där kortet.
När Timrå hämtade upp till 3-4 försökte "Sigge" prata sönder matchen och dra ner på tempot med domare Andersson. Det slutade med att han fick en utvisning på 10 min.
Den första perioden kan beskrivas som en ganska stökig period med en hel del dubbelutvisningar. Det syntes att Leksand ville sätta sig i respekt redan från start där en spelare som Tomas Forslund verkade ha till uppgift att spela fult.
Timrås powerplay som varit så lyckosamt under Kvalserien fungerade inte alls i period 1. Hemmalaget hade svårt att få till det i anfallszon medans Leksands försvarsspel höll elitserieklass. Skotten vanns av Timrå med 9-5 men det var mest halvchanser som skapades. Perioden går dock på poäng till Timrå.
Målvakterna Kimmo Kapanen och Sean Gauthier hade ännu inte satts på några större prov även om Gauthier visade att han är mycket skicklig med klubban.
I den andra perioden tar Leksand över spelet och är det lag som bestämmer där ute på isen. Ledningsmålet kom dock lite snöpligt. Den annars så mycket duktige Timråbacken Daniel Casselståhl slarvade i egen zon och slog en "indianare" rakt till Stefan Hellkvist som rundade Kapanen och slog in pucken "köksvägen". Leksands tredje mål i boxplay i Kvalserien.
Dalmasarnas stora stjärna, jag tänker förstås på Jens Nielsen, pricksköt in 0-2 i powerplay bakom en chanslös Kapanen. Det olyckliga med detta mål, ur Timrå ögon sett, var att det skulle varit icing innan Tommi Rajamäki blev utvisad. Alla på isen slutade spela, men linjedomarna tyckte att man kunde ha tagit pucken. Att slänga sig ett par meter hör inte direkt till vanligheterna för att rädda en icingpuck.
Några minuter senare kommer ett mycket viktigt mål för Timrå. I spel 5 mot 4 spelar Lind till Robban som ser Matthiasson fri framför mål och som i sin tur lirkar in pucken.
Nu trodde de flesta att Timrå skulle vända på den här något tempofattiga matchen då Leksand gör ett oerhört psykologiskt viktigt mål alldeles i inledningen av den tredje perioden.
Ännu en gång slarvar en Timråförsvarare i egen zon vilket Leksingarna inte är sena att utnyttja. Sami Ahlberg är sist på pucken och 3-1 till bortalaget.
Timrå åkte inte skridskor och saknade den där rätta intensiteten, vilket gjorde att Leksands backar enkelt styrde ner dem i sarghörnen. Det var inte Leksand som var bra, utan det var Timrå som uppträdde uddlöst.
Därför kändes Leksands 4-1 puck inte som någon överraskning. Ett mycket läckert mål dessutom. Daniel Hermansson slog retfullt enkelt in pucken bakom Kapanen. Då återstod det elva minuter och matchen kändes punkterad.
Vad som hände sedan har ni säkert redan läst om. Men vi kan ta det igen, mål för mål:
56.00 2-4 Linus Fagemo, som fick på en riktig handledsrökare rakt upp i nättaket i spel 5 mot 4. Otagbart för Sean Gauthier. Halminuten tidigare valde tränaren Lars Molin att ta ut målvakten Kapanen och satsa på sex utespelare. Vilket lyckodrag!
56.47 3-4 Markus Matthiasson, slängde bara in pucken ur ingen vinkel alls. Ett riktigt skitmål, men sådant är vi inte vana vid att Timrå får.
59.57 4-4 Timo Peltomaa, placerade sig framför mål och vips hamnade pucken på bladet och det var bara för honom att fösa in pucken bakom en chanslös Gauthier.
Timråspelarna svävade nu på moln och i sudden visade laget upp en härlig vilja och skridskoåkning som vi inte fick se under hela matchen. Leksand var totalt orkeslösa och kunde inte få pucken ur zon förutom ett fåtal gånger under förlängningen. Henrik Zetterberg hade stor show som vanligt och dribblade sig förbi den ena ryggsäcken efter den andra för att sedan var millimetrar från att avgöra.
I straffläggningen var det endast Matthiasson som satt sin straff. Han placerade pucken drypsäkert rakt upp i det vänstra krysset.
Leksandstränaren Peter Ekroth tyckte att leksand hade ett osannolikt missflyt som tappade den klara ledningen.
Då skulle jag vilja vända på det och påpeka att Leksand hade ett osannolikt flyt som kunde leda med hela 4-1.
Ett oavgjort resultat var rättvist efter ordinarie speltid, vilket också "Molla" tyckte:
- Det var maximal utdelning. Allt gick vår väg, men vi var värda poängen.
I Leksand handlade det mesta om supertrion Hellkvist-Karlberg-Nielsen som visade varför man är kvalseriens bästa kedja. Jag är mycket imponerad över Jens Nielsen som fick mycket istid under hela matchen, även i boxplay.
Leksandsfansen ska inte hänga läpp över det här. En poäng borta mot hemmastarka Timrå är ändå klart godkänt, och personligen tror jag att Leksand kommer gå hela vägen. Det är deras fantastiska fans värda.
I Timrå vill jag ösa extra beröm för "Mackan", Zäta, Kapanen, Timo och Casselståhl. Mycket stark insats.
Vill också ge ros till "Mollas" coachning av laget de sista 5-6 minuterna. Han toppar alltid laget med helt rätt spelare och jag hoppas att han blir kvar som tränare nästa säsong, oavsett vart Timrå spelar.
Ris ger jag till domaren Thomas Andersson som allt för ofta inte alls var med i matchen.
Citat efter matchen:
"- Publiken bar fram oss på slutet. Det gick knappt att prata med varandra ute på isen"
- Markus "Kungen" Matthiasson.
