Näsvall straffade Salo
Välgörenhetsmatchen mellan Skellefteå AIK och Icebreakers slutade 3-3 efter full tid varpå sudden-straffläggning följde. Efter att Ville Koivula räddat Markus Näslunds straff kunde Näsvall lura Tommy Salo och sätta den matchvinnande pucken bakom Edmontons målvaktsstjärna.
Inför fullsatta läktare (som efter ombyggnaden numera är 5000) kunde det kanske mest stjärnspäckade gänget som någonsin äntrat isen i Skellefteå Isstadion göra entré. Bortalaget presenterades individuellt till publikens jubel. Noterbart är att god decibelnivå-tvåa efter Peter Forsberg blev Mikael Renberg. Kanske en blandning av nordvästerbottnisk patriotism samt en kärlek till en spelare som personifierar den klassiska fysiska ishockeyn.
Laget som ställdes mot Skellefteå såg ut på följande sätt:
35 Tommy Salo
8 Hans Jonsson
2 Mattias Timander
37 Niklas Sundström
19 Markus Näslund
21 Peter Forsberg
2 Mattias Öhlund
22 Daniel Sedin
33 Henrik Sedin
26 Samuel Påhlsson
33 Fredrik Modin
40 Henrik Zetterberg
19 Mikael Renberg
24 Darcy Hardichuk
Matchinledningen var ganska väntad. Bortalaget tog direkt kommandot medan Skellefteå visade väldigt stor respekt för sina motståndare. Och den som trodde att detta skulle bli en match utan fysisk kontakt fick fel ganska omgående då det smällde på i sargen gång på gång.
Daniel Ström fick dessutom prova på hur det är att göra en open-ice-hit på en NHL-spelare. Problemet var bara att tacklingsoffret hette Darcy Hordichuk som inte precis är någon som viker ner sig. I portföljen har han bland annat en tio matchers avstängning för "Abuse of officials" och 369 utvisningsminuter på 69 matcher i IHL 2000-2001.
Och tacklingen då? Jo, Hardichuk rubbades knappt medan Daniel Ström studsade och hamnade vågrätt på isen.
Efter åtta minuter kunde Icebreakers ta ledningen i spel fem mot fyra då Henrik Sedin visade prov på sitt spelsinne och slår pucken i sidled rakt genom anfallszonen till en helt ren Hans Jonsson som bara har att trycka in pucken i tom bur.
Men Skellefteå replikerar omgående då Fredrik Näsvall mot sin vana får på ett slagskott högt upp i slottet som faktiskt träffar målet och Salo ser smått chanslös ut. AIK tar sedan hand om spelet stora delar av den kvarvarande tiden i perioden. Man skapar flera chanser och får dessutom ett mål bortdömt. Näsvall har vid ett par tillfällen riktig lekstuga med sina motståndare. Han står också bakom 2-1-målet efter en härlig framspelning av Pekka Poikkolainen.
Efter att ha förlorat skotten med 9-12 så var det bara för Foppa & C:o att höja sig till andra perioden. Detta gör man också och skapar flera chanser som dock utmärkte Koivula tar hand om. Den som tvivlat på Koivulas egenskaper kan nog snart börja sluta göra det, för i två matcher i rad har han nu spelat utan större anmärkningar.
2-2 ramlar till slut in genom ett liknande slagskott där Näsvall gjorde matchens första mål. Något som symboliserar perioden och hela matchen är att när bortalaget väl får kontroll på pucken i anfallszon så har Skellefteå väldigt svårt att vinna tillbaka puckarna innan avslut. Icebreakers individuella skicklighet är i dessa situationer alldeles för stor.
AIK-höjdpunkten i perioden är i mina ögon annars Fredrik Bergqvist som avslöjar att det inte bara är Johan Åkerman som kan slå pass från förlängd mållinje upp till offensiv blå. Detta gör han genom att servera Viktor Edström som tyvärr inte lyckas lirka in pucken bakom Salo i det friläge som följer.
I den tredje perioden ökar intensiteten i spelet då båda lagen verkar vilja vinna. Icebreakers tar ledningen med dryga tio minuter kvar att spela genom Fredrik Modin. Men skam den som ger sig och Skellefteå kvitterar efter 15.36 och återigen är det trollkarlen Näsvall som gör målet. Misstanke måste dock läggas vid att det faktiskt är Petterström som ska ha målet. Hur som helst är det 3-3 vid full tid och sudden death-straffar måste avgöra tillställningen.
Ville Koivula fortsätter att imponera och räddar straffen från Markus Näslund. Fredrik Näsvall får sedan utöka sitt hat-trick med ännu ett mål då han lurar Tommy Salo. Segern för Skellefteå är därmed ett faktum.
Och vad kan man då säga om matchen? Det syns att Skellefteå är mer tränat som ett lag och har därför en stor fördel mot ett Icebreakers som förutom sin avsaknad av lagspel dessutom bara har tretton utespelare. Men man kompenserar detta med en enorm individuell skicklighet som gör att Skellefteå AIK gång efter gång hamnar på efterkälken. Tyvärr är Peter Forsberg osynlig långa stunder av matchen och så även Markus Näslund. Den senare har dock ett antal skottlägen i matchen och visar prov på sina handledsskott som ett par gånger kryper just utanför kryssen hela tiden placerade på "fel" sida. Mikael Renbergs skridskoåkning är en ren fröjd att se medan bröderna Sedins blick för spelet är odiskutabel.
Priset för bästa spelare går i Icebreakers till Fredrik Modin medan Fredrik Näsvall premieras i hemmalaget. Välförtjänt även om Ville Koivula måste komma god tvåa.
Det är en enorm skillnad på Skellefteås spel idag jämfört med Modo-matchen. Idag syns mer linjer i spelet och borta är en hel del slarvpuckar. Kombinationen Petterström, Näsvall ser ut att fungera väldigt bra. Nilimaa ser riktigt pigg ut och så även Jimmie Ericsson och Viktor Edström. B-O Karlsson som inte gillar försäsongsträningar imponerar och har en förmåga att röra till motståndarförsvararna ordentligt samtidigt som han alltid jobbar till hundra procent i egen zon. På backsidan i övrigt är Fredrik Bergqvist väldigt trygg och även mitt tidigare frågetecken Poikkolainen på väg att rätas ut. Lillebror Holmqvist ser ut som en kille med stor potential och jag hoppas verkligen att han får chansen och tar den i vinter.
Tyvärr fortsätter Pär Holmqvist sitt spel från förra säsongen. Det lyser av osäkerhet hos en kille som kan så mycket mer och hans obeslutsamhet leder oftast till chanser och lägen som rinner ut i sanden eller vänds emot laget. Men jag ska heller inte döma för mycket utifrån matcher mot ett elitserielag samt ett lag som vilket lag i världen skulle ha svårt mot om man fick träna ihop någon månad.
Kul är den speed-shooting-tävling som ordnas i första periodpausen. Fredrik Modin vinner ohotad med 144 km/t. Johan Åkerman är dock god tvåa med 135 km/t. Övriga tävlande var Mattias Timander och Hans Jonsson för Icebreakers och Fredrik Bergqvist, Daniel Hermansson för Skellefteå.
Sammanfattningsvis är det en tillställning som publiken verkligen kan njuta av. När Markus Näslund buas ut då han ska lägga sin straff kan man bara dra på mungiporna och glädjas åt den lokalpatriotism och kärlek som Skellefteå och dess supportrar lever med samtidigt som man hoppas att han inte tror att någon tycker illa om honom för det. Han är trots allt en av Sveriges bästa spelare och kanske bästa målskytt och även framröstad av NHL-spelarna som ligans bäste.
Så här efter matchen är det bara att tacka och ta emot för den upplevelse som Peter Forsberg och dom andra gett oss denna kväll. Det handlar trots allt om några av Sveriges och i flera fall världens absolut bästa spelare på sina positioner.
Skott: 31-29.
