Förlust i jämn match mot Modo
I en till stora delar tät och jämn match gick Modo segrande ur striden med 2-1, efter att ha dragit ifrån under första halvan av matchen.
Juuso Riksman i modokassen var omutlig.
Årets andra hemmamatch i Stångebro ishall blev ganska olik den första. Ikväll fick vi se en tuff, närkampsfylld, långsammare ishockey med domare Lärking i centrum. Han har tidigare inte varit särskilt populär i Linköping och han förbättrade inte direkt sina aktier efter kvällens insats. LHC får likväl skylla sig själva när man missar de chanser som ges, det är det man förlorar på.
Modo bäst inledningsvis
Första perioden var gästernas, åtminstone delvis. Redan efter ett par minuter kom kvällens första utvisning, på Thomas Johansson, och Modo fick spela powerplay. LHC höll tätt med hårt arbete, men Modo fick initiativet i matchen i och med detta. Modo, med en stark defensiv som främsta vapen denna kväll, skapade inte många chanser under matchen, men var ack så effektiva.
Hemvändaren Svartvadets Modo började bäst.
Efter åtta minuter var det Modos tur att få en utvisning, och så var det utjämnat på den fronten. LHC:s powerplayspel var i alla fall betydligt bättre än förra säsongen, men ännu inte riktigt på den nivå som man kan önska. Formationen med Tarvainen, Peltola och en tyngre Emvall som komplement kan mycket väl bli någonting framöver.
Perioden fortskred i en ganska chansfattig anda. Efter 15 minuters spel bröt Wernblom in på högerkanten i anfallszonen och drog med sig markerande Peltola ner bakom kassen. Problemet för LHC var nu att Peltola blev totalt bortplockad av en Modo-forward, så att Wernblom kunde runda kassen och spela diagonalt framför Norrena till framstörtande backen Johansson som styrde in pucken i halvtom kasse. I mina ögon ett tveksamt mål, men effektiviteten var som sagt Modos grej.
Tarvainen slet och jobbade - förgäves.
LHC-slarv gav Modochans
Modo inledde även andra perioden starkt, och kunde i spel fyra mot fyra (efter en fjantutvisning på Pihl och en otroligt uppenbar kompensationsutvisning på Wernblom bara fem sekunder senare) utnyttja ett hjärnsläpp av Franzén bakom egen kasse. Frasse skänkte pucken till Söderberg, som serverade Damgaard i slottet - pang, slagskott, 0-2. Oacceptabelt slarv av LHC, och det var inte enda gången i perioden. Välivaara skänkte bort puckar i parti och minut i egen zon under en stund i mitten av perioden. Skärpning!
Efter knappt sju minuter - LHC-utvisning. Efter tio minuter - Modo-utvisning, och så var det kvitterat i utvisningar igen. Efter 14 minuter - Modo-utvisning. Efter knappt 18 minuter - LHC-utvisning, och så var det kvitterat i utvisningar igen. Börjar ni känna igen mönstret? Det var rent patetiskt att se hur "rättvisa" skulle skipas, i jämlikhetens namn ska alla ha lika många utvisningar, eller?
Domare Lärking var... ur balans?
Man började undra... så fort ena laget hade en man utvisad fick man göra precis vad som helst. Pihl var inte direkt snäll i boxplay, om jag säger så... Laget i numerärt överläge hade tvärtom väldigt lätt att åka ut, någonting som Salomonsson fick erfara i artonde minuten när en trött Peltola kom ensam mot tre-fyra modoiter, hakades lätt av Salomonsson, och föll. Två minuter för hakning... "Taktiskt" av Peltola, men det är trist att det fungerar.
Alla dessa powerplay- och boxplay-lägen skapade några få chanser för bägge lagen, men LHC var faktiskt farligare, framför allt när man lyckades vinna ett antal tekningar i rad i anfallszonen. Modo gick ändå till pausvila med 2-0 i bagaget, vilket kändes aningen orättvist.
LHC-jakt i tredje
Modo började, sin vana trogen, sista perioden bäst av de båda lagen. Det berodde inte minst på att Lärking behagade utjämna utvisningsstatistiken, åter igen. Thomas Johansson fick sin andra utvisning för kvällen, Modo skapade farliga lägen, men Norrena och LHC höll undan med nöd och näppe.
Brian Felsner prickskjuter in reduceringen till 1-2.
Pressen fortsatte även efter utvisningen, men efter sex minuter kom en kalldusch för Modo, som dittills såg ut att dra ifrån. LHC kontrade genom Emvall, som spelade ut till höger i mittzonen till Lindström, som avancerade in i anfallszonen. Han såg Felsner på andra sidan rinken och fick över pucken så pass bra att Brian kunde klippa till och få pucken förbi en sidledsslajdande Riksman. Reduceringen till 1-2 var inte väntad, men inte oförtjänt heller.
I det här läget blev matchen grinigare och grinigare. Jag, som befann mig nere vid sargen och stridens hetta, märkte tydligt av spelarnas irritation mot både motståndare, domare och linjemän. Konstiga offsider var ingenting mot den enorma mängd av utvisningssituationer som Lärking totalt ignorerade. Trots detta jobbade LHC på och skapade trots allt några bra lägen, men en strålande Riksman i modokassen gjorde sitt jobb på ett utmärkt sätt. Dessutom jobbade hela Modo mycket hårt i defensiven och gav inte LHC några stora ytor att jobba på.
Eklund försöker få in kvitteringen, men förgäves.
De sista minuterna skapades ett par riktigt farliga lägen, bl.a. då Tarvainen lossade ett tungt slagskott och Riksman styrde upp pucken i luften. Oturligt nog tog den på en framstormande LHC:are, annars hade den nog trillat in i kassen bakom Riksman... Modo gick segrande ur striden och fick med sig tre arbetspoäng.
Små marginaler
Det ville sig inte denna kväll. Hade "turen" varit lite på LHC:s sida hade man minst fått med sig en poäng, någonting som jag anser att spelarna var värda. De gav aldrig upp matchen, utan visar en förmåga att stå upp i slutet av matcherna, någonting som är oerhört viktigt i längden.
Två tränare - med varierande munterhet.
Melin var trots allt ganska "nöjd" med lagets insats. Modo skapade två riktigt farliga chanser på hela matchen - och satte dem. LHC var mindre effektiva, det fällde avgörandet. Modo-tränaren "Pirro" Alexandersson tyckte att LHC bjöd på säsongens tuffaste motstånd hittills, vilket åtminstone är någon form av tröst.
Det är bara att ta nya tag. På lördag väntar MIF hemma, en match som jag förväntar mig kommer att se ut ungefär som denna. Mycket gruff, närkamper och tjafs. Förhoppningsvis får vi då se ett piggare hemmalag, som kan åka sönder motståndarna. Det återstår att se.
