Bedrövligt bottenmöte i Delfinen
Bottenmötet mellan Luleå och Timrå kom att bli ett hafsigt sådant. Luleå kunde slutligen vinna med 2-1 efter att Stefan Nilsson avgjort på straff.
”Ikväll kan du räkna med ett intensivt Luleå Hockey som ger allt för att spela hem tre poäng”. Dessa rader kunde utläsas i coachparet Taavola och Modigs krönika i matchprogrammet inför kvällens match mot Timrå. Tyvärr får detta betraktas som lögn och bedrägeri då kvällens match istället blev en riktigt bedrövlig tillställning mellan två bottenlag utan eget spel och utan självförtroende.
Själv gick jag till Delfinen med illusionen att det äntligen skulle lossna för Luleå – att spelarna skulle ge järnet och att jumbon Timrå skulle köras över. Återigen fick man stå besviken efter slutsignalen efter att ha sett sitt favoritlag uppträda i många fall rent sorgligt. Få saker gör mig mer förbannad än att se spelare som tjänar 40-50.000 kronor per månad endast glida omkring på isen utan att ge det där lilla extra som krävs för att laget skall nå framgångar.
Den första perioden började ganska lovande. Båda lagen vaskade fram en del chanser. De mesta och de bästa stod hemmalaget för, och logiskt nog blev det även hemmalaget som kom att ta ledningen. Detta skedde efter en fin passning från Hans Huczkowski till Jari Kauppila. Finländaren kunde ohotat skjuta in ledningsmålet bakom den för kvällen duktige Fredrik Andersson i Timråkassen.
Ledningsmålet gav inte Luleå någon skjuts framåt överhuvudtaget. Precis som mot Malmö senast började man medvetet eller omedvetet att spela än mer avvaktande och skapade inte många konstruktiva anfall. Det mesta skedde på chans och på enmansshower som naturligtvis inte resulterade i några mål.
Istället kom Timrå att få en välförtjänt kvittering. Efter stillastående spel i egen zon från Luleås sida hittade nyförvärvet Ed Ward Linus Fagemo som även han ostört kunde förpassa pucken i mål.
Timrå hade ett par fina lägen att göra fler mål – det finaste på passning av Luleåbacken Osmo Soutukorva... Som tur var fortsatte Daniel Henriksson med sitt lugna och stabila spel i Luleåkassen.
Luleå inledde matchen som väntat med fyra femmor. Då Arnaud Briand saknades på grund av skada trodde alla att junioren Karl Fabricius skulle få chansen. Ulf Taavola lät honom säkert spela en hel minut av matchen… Snacka om att folk var förgrymmade på Taavola som fortsätter Luleås negativa tradition med att sänka ytterligare en junior. När många spelare kan vara hur dåliga som helst, och ändå får fortsätta harva match efter match är det ett hån mot Fabricius att han aldrig får visa sitt kunnande.
I tredje perioden ruskade faktiskt Taavola om en del och bänkade bland andra Per Ledin, Osmo Soutukorva och Fredrik Svensson. Detta ledde inte till någon tempohöjning, utan båda lagen fortsatte med sitt hafsiga spel från de första två perioderna.
Helt rättvist slutade matchen 1-1, och efter en resultatlös förlängning vidtog straffläggning. Här uppvisade lagen svagt straffskytte, då först den tolfte(!) straffen gick i mål. Stefan ”Skuggan” Nilsson fick avgöra denna match med sitt första mål för säsongen. Detta gladde dock inte publiken nämnvärt, då stora delar buade ut båda lagen på grund av bristen på underhållning. För tredje gången denna säsong blev resultatet 2-1 till något av lagen.
Något lag måste ju ta två poäng. Det var hugget som stucket vem som skulle avgöra, då inget av lagen egentligen gjort sig förtjänt av att vinna. Det enda man med all säkerhet kunde utläsa av denna match var att båda lagen tillhör och kommer med stor sannolikhet att fortsätta vara i Elitseriens absoluta botten.
Henrik Zetterberg då? Ja, han blixtrade väl till emellanåt men var ändå inte så dominant som många säkert förväntat att han skulle vara. Det är dock en bra hockeyspelare som går en ljus framtid till mötes om han fortsätter att utvecklas.
