Timrå tar vid där det slutade
Hemma bra men borta bäst, så spelade Timrå förra säsongen. I går fick Leksand känna på ett bortastarkt Timrå.
Leksand började bra med sitt fina ledningsmål i powerplay. Kimmo Kapanen fick inte ihop benskydden, utan pucken letade sig emellan och in i mål.
Men när sedan Christian Sjögren åkte på en ful tackling, så fick Timrå bekänna färg i powerplay. Här hade det kunnat bli mål om inte Mike Bales efter en törn runt målet, lägligt flyttat buren ur sitt läge. Det var nog tur att domaren inte såg det.
Fredrik Sundin fick in en riktig stolpträff och Robert Carlsson kramades som vanligt med målvakten efter ett snyggt anfall. Nu luktade det Timråmål på allvar. Och mycket riktigt så satte Carlsson trissan i nätet bakom Bales efter en snygg passning från Nemecek.
I det här läget tyckte jag att det var klar fördel för Timrå i matchen. När Robert Nilsson helt i onödan ”slashade” Kapanen och åkte ut, väntade jag bara på Timrås första powerplaymål för säsongen.
Kalle Koskinen laddade från blå och Bales hade inte en chans. Kanske var Carlsson på den pucken också, vad vet jag? Det såg dock inte så ut.
Niklas Nordgrens två mål i den andra perioden visade att han blir målfarlig även den här säsongen. Det första kom efter bara 15 sekunders spel. Och återigen tyckte jag att Bales såg lite skakig ut. Han borde nog ha tagit den pucken. Mål nummer två från Nordgrens klubba avlossades då han precis kommit in på isen efter en utvisning. Pucken kom från egen zon, rakt på klubbladet och resten såg ut som en repris på 1-3-målet.
Här var det nog tur att det blev mål för Leksand hade vaknat till liv och börjat spela hockey. Kapanen gjorde en hel del fina räddningar. Men efter målet så fick Timrå återigen mer yta och Leksandsspelarna stod stilla.
Tredje peioden höll på att bli en repris på period två. Men denna gång stoppades Nordgren effektivt med Leksandsutvisning som följd. När sedan Timrå tappade lite i markeringarna så tvingades Kapanen kapitulera. Sedan spikade han igen Timrås bur för kvällen. När sedan Lee Jinman, på pass från Markus Mathiasson, lurade ned Bales på rygg, så var segern ett faktum.
Sammanfattningsvis så vill jag säga att Timrå var det bättre laget, men att de ibland tappade markeringarna ordentligt. Kanske vet man inte riktigt än vart man har varandra. Bales i Leksandsmålet verkade lida av premiärnerver och agerade lite skakigt i målet. Kapanen var precis så bra som han ska vara.
Bäste spelare i Timrå var inte helt oväntat Kapanen. Nordgren var helt klart den bäste forwarden och Koskinen bäste back enligt mig. Hagos imponerade och kommer, som jag sagt tidigare, att bli en nyckelspelare. Duracell, jag menar Robert Carlsson verkade som vanligt ha hur mycket energi som helst.
Luleå nästa, det har ju gått bra för…
