Slutspelshockey i "Ladan" smäller högt
"Efter att ha illa tilltufsat motsåndarna i hockeyrinkarna runt om i vårt avlånga land och vänt upp och ner på alla förhandstips kan vi luta oss tillbaka i fåtöljerna och skåla in det nya året i champagne och avge varann nyårslöften inför det nya året som tvåa i Elitserien", skriver Magnus Sjöstedt i sin krönika om laget som ingen trodde på - Timrå IK.
Slutspelshockey i "Ladan" smäller högt…
Så har det då blivit dags att summera höstsäsongen i Elitseriehockeyn på mitt sätt sett.
Att Timrå IK är "Årets komet" har väl knappast undgått någon hockeykännare med självaktning i det här landet. Nej jag tänkte väl det. Laget Timrå IK som inför säsongen tippades dyngsist av alla sk experter. Nu vet vi svaret.
Efter att ha illa tilltufsat motsåndarna i hockeyrinkarna runt om i vårt avlånga land och vänt upp och ner på alla förhandstips kan vi luta oss tillbaka i fåtöljerna och skåla in det nya året i champagne och avge varann nyårslöften inför det nya året som tvåa i Elitserien. Slutspelshockey i "Ladan" smäller högt.
Visst går vi en intressant vår till mötes sett med Timråögon. Det har blivit en tidigt avfyrad nyårsraket från våra rödvita iskrigare och en rejäl knäpp på näsan till alla landets ledande experter inom området. En lekfull offensiv, en stor portion entusiasm, laganda, energiskt och frenetiskt krigande i match efter match, lojala lagspelare, ett upplyftande stöd från klacken på "Södra Stå" och en hel del tur - vilket ett bra lag skall ha. Addera ihop dessa plusfaktorer och du får en smakfullt kryddad anrättning som smakar mumma i munnen. Sen har vi förstås revanschlusta och hunger som bidragande orsaker också. Hungern efter framgångar, hungern efter ett vägvinnande spel, hungern efter mål och den enorma revanschlusta som lyste inom de spelare som stannade kvar efter fjolårets miserabla säsong som så när höll på att sluta i moll och som nu ville visa vägen. Detta kompletterades med en fantastisk fingertoppskänsla och näsa för värvningar av sportchefen Kent "Nubben" Norberg som var pinfärsk i rollen föregående säsong och som då höll på få se sitt huvud rulla ut ur Timrå Isstadion för gott. Men nu redde stormen ut sig och vi blev kvar och "Nubben" fick förnyat förtroende och vis av erfarenhet var det nu slut på "videovärvningar" och andras rekommendationer. Nu skulle han med egna ögon själv se vart och på vad han spenderade pengarna. Ett genidrag skulle det visa sig. För bättre lagspelare än dom vi fått i år som spetsat till kompetensen på det övriga laget får man leta efter. En eloge alltså med andra ord till "Nubben". Men den största och bästa värvning som "Nubben" rodde i land var nog den som min vän och kollega Patrick Edlund skrev i programbladet om den 26/12 i i hemmamatchen mot Brynäs, tränarrekryteringen av Kent Johansson och Anders Eldebrink. Att få dessa som parhästar i båset är nog en våt dröm för vilket lag som helst. Det finns inte många som slår dessa herrar på fingrarna inom svensk hockey. Skall väl vara B-Å Gustafsson och Conny Evensson då. Men dessa herrar spelar i en egen division och har dessutom på pappret ett klart bättre och bredare material att förfoga över. Det krävs lite mer att träna ett lag av Timrås kaliber.
Därmed vill jag på intet sätt förringa det B-Å Gustafsson och Conny Evensson åstadkommit i Färjestad respektive Frölunda. Inte alls. Kan bara konstatera att det "Lill-Kenta" och Eldebrink gjort förvånar många om man ser till förutsättningarna och till materialet. För inte är de det allra bästa om man ögnar igenom laguppställningen.
Odören från Östrand knäcker veklingar från söder
Men det finns nåt som är så oerhört viktigt inom lagidrott i Timrå och det stavas - MORAL!
Har alltid funnits och kommer nog alltid att finnas. I denna kommun kan man knappt stava till ordet - ge upp!
Ställ den frågan till samtliga aktiva och bland byborna vid Domustrappan så skruvar dom säkerligen på sig och står ställda som frågetecken. Timrå är ett arbetar klassens samhälle med fabriksarbetare och stuverister lite här och var. Inte f-n ger man upp här inte. Här ska slitas till arbetet är utfört. Inte tu tal om något annat. De som trodde detta måste ha fått det om bakfoten. Och den där andan har "gubbarna" i övre medelåldern tagit med sig upp till rinken och sedermera Isstadion i generationer till sina söner som vuxit upp och fört detta arv vidare. Det har kilats fast i väggarna - den berömda "Timråandan". Som i sin tur har smittat av sig på spelarna som kommit hit. Ja inte alla förstås. Vissa har kommit och vänt under årens lopp efter att inte ha klarat av odören från surströmmingen i Tynderö och från Östrand och det kalla och råa klimatet. Antingen blir man accepterad eller så inte. Det finns inget mellanting. Älskad eller hatad? Ja det är frågan. Det finns några enkla förhållningsregler för sånt och det är att du ska slita som f-n tills du nästintill spyr blod på träningar och matcher, visa din tacksamhet mot Supporterklubben och skriva autografer till småungarna och ta sig tid att snacka hockey med vanliga dödliga på "Apberget" och bjuda på sig själv. Inget gnäll eller sura miner mer än nödvändigt. Inte tro att man är någonting bara för att man leder lagets interna skytteliga. Det är det andras sak att bedöma. Att slå sig för bröstet anses kaxigt i Norrland. Det är att synda nåt djävulskt. Ja nästintill förenat med spöstraff. Sådana killar tas snabbt ner på jorden igen. Eller så skickas dom hem. Det är bara att rätta sig in i led och jobba stenhårt och förr eller senare kommer uppskattningen. Här är man inte större än någon annan tills någon bryter isen och säger det motsatta till personen ifråga. Ett lysande exempel på detta är Micke Lind, Daniel Casselståhl, Robert Carlsson och Markus Matthiasson som förstått det här med ödmjukhet och som gång på gång visar sin tacksamhet mot föreningen och fansen och betalar av på isen. Det är sådana som dessa som man tar till sitt hjärta och älskar villkorslöst i evigheter. Tack för allt och lycka till med ert fortsatta krigande i rödvitt.
Fortsättning av krönikan
