Hockeytider hej hej...

Av Magnus Sjöstedt: Dags att skriva av sig lite. Trots lågsäsong så tänkte jag ägna mig åt lite puckprat för att tillfredsställa alla Timråsupporters och all den abstinens som de flesta lider av i tider som dessa.

Målvakterna med beröm godkänd

Jag drog en lättnads suck när det gick upp för mig att Kimmo Kapanen hade skrivit på ett nytt 2-års kontrakt. Därmed anser jag att vi har en grym första utpost i mål vilket jag säkerligen inte är ensam om att tycka. Dessutom blev ju Fredrik Andersson kvar ytterligare en säsong som båsöppnare. Trodde personligen inte att "Freddan" skulle bli kvar eftersom jag trodde han var less på den uppkomna situationen att mitt under brinnande säsong bli berövad sin plats mellan stolparna p.g.a. Kapanens entré i Timrå. Jag hade väntat mig att Timrå skulle rekrytera en ny målvakt som komplement till Kapanen men nu blir rutinerade Andersson alltså kvar vilket jag inte har någonting emot. Bara hoppas nu att Kapanen är lika bra kommande säsong.

Backarna Status Quo

Ja vad skall man säga? Dom rutinerade korten Casselståhl och Styf är kvar liksom jätten Rajamäki. Vidare tvingas tyvärr Marcus Karlsson kasta in handduken och ge upp karriären alltför tidigt efter att han tidigt in på säsongen drabbats utav sitt andra diskbråck vilket han aldrig återhämtade sig från, tyvärr. Vi lyfter på hatten och tackar Mackan för allt han åstadkom i Timrå under sin korta tid här. Lycka till med den civila karriären och hoppas du tillfrisknar snabbt igen och kan få en smärtfri vardag, än en gång tack!
Om vi då tar oss en titt på pluskontot kan vi inräkna Kalle Koskinen från Lahti Pelicans och Martin Lindman från Eisbären Berlin. Två backar jag inte vet någonting om men som jag hoppas ska tillföra Timrå mycket. Det är i vartfall min förhoppning. Säker kan man ju aldrig vara. I övrigt blir också Robert Jindrich och David Halvardsson kvar och dessutom väljer föreningen att kontraktera juniorbackarna Mats Hansson och Erik Tägtström, vilket jag tycker enbart är positivt. Det är ju morgondagens stjärnor vi kanske kommer att få se och det faller sig naturligt och logiskt att talangfulla ynglingar som är fostrad i egna led även ska få chansen att prova på hetluften på hemmaplan istället för att dom ska gå förlorade till andra klubbar. Tack "Nubben".

Hur mycket kommer Z att saknas?

Vår störste i modern tid i klubbens historia, Henrik Zetterberg är förlorad för Timrå och svensk hockeys räkning för många år framöver. Vilket naturligtvis är både tråkigt och tungt. Alla vi som sett Timrå spela den gångna säsongen vet vad jag talar om. Det går inte att ersätta en sådan profil. Ni ska veta att det tar ca 18-20 år att få fram en ny supertalang som ”Z”. Det är lång tid, väldigt lång tid. Vi Timråsupporters får vara lyckliga att vi fick chansen att njuta av denna underbara hockeyspelare under 6 års tid. Det är bara att önska grabben lycka till ”over there” och hoppas att det går bra för honom. Vilket jag inte tvivlar en sekund på. Okej han kommer förmodligen inte dominera där borta i NHL under dom första säsongerna. Det är ett stort steg att gå från lilla Timrå i Elitserien till Detroit borta i NHL. Dom har ett världslag på papperet, i form av Hasek, Larionov, Lidström, Yzerman, Shanahan, McCarthy, Holmström m.fl. Så förvänta er inga ”big miracles” från Z under hans första år. Men ty hans tid kommer sanna mina ord.
Vad talar då för Timrå? Den frågan har jag också ställt och det enda vettiga svar jag kommit fram till är nog just detta att nu kan ingen i Timrå längre förlita sig på att en enda spelare ska göra det. Borta är affischnamnet Z. Nu måste samtliga dra åt samma håll och dra sitt strå till stacken för att få maskineriet Timrå IK att fungera. Alla måste ta i ända från tårna och upp och slita match efter match. Ingen törs slappna av och slå sig till ro med tankarna det ordnar sig. För det gör det inte om inte alla kämpar för varann. Nu är alla viktiga. Inte ens Halvardsson tillåts misslyckas denna säsong. Då förstår ni vad jag åsyftar. Vi har ett gjort ett par intressanta värvningar i form av Valeri Krykov och Toni Koivunen. Det enda vi vet är att dom har starka säsonger bakom sig hemma i Finland. Det bådar gott. Men som alla vet kan ingen slå sig till ro med gamla meriter, vi måste alla hela tiden prestera och överträffa oss själva om vi även fortsättningsvis skall vara intressanta även för en större publik. Så kan dessa herrar bara prestera en uns av sin kapacitet är jag nöjd.

Tränarna, som champagnefrukost med jordgubbar...

Besvikelsen var påtaglig inom mig när det stod klart att Lars Molin inte skulle få fortsatt förtroende att leda Timrå IK. Han kom in som en frisk fläkt från ovan i precis rätt tid och lyckades mot alla odds få fason på våra hockeykrigare och rädda oss kvar i Elitserien. Men det bet inte på ledningen. Dom tackade Molin för hans jobb i föreningen med en fot i arslet. Den officiella förklaringen löd: För defensiv hockey och sarg ut är en modell som på kortsikt skördat frukt och räddat Timrå IK kvar i Elitserien, men vår modell är offensiv hockey, vi är ett spelande lag och vi tror inte Lars Molin är den rätta lösningen för detta men vi tackar honom för hans jobb och önskar honom lycka till.
Bara någon vecka efter presenterades Timrås nye tränare till kommande säsong, Kent ”lill-kenta” Johansson. Jag ryckte på axlarna och ställde mig frågande till detta. Vill betona att jag har fullaste respekt för det Kent Johansson har uträttat under sina år som tränare. Inget snack om saken men vad jag undrade var om detta verkligen var rätt man för Timrå. Det vet vi fortfarande inte men jag har tänkt igenom saken och bestämt mig för att tro på Johanssons idéer och modell. Varför undrar ni? Jo för att Kent är en mycket sympatisk människa och är ödmjukheten personifierad. Han tar sig tid med folk i hans omgivning. Han lägger ner oerhört mycket tid på att nöta in och finslipa taktiska detaljer och lämnar inget åt slumpen. Han ställer krav men är likt Peo en person som har svårt att hetsa upp sig i onödan. Men det kan vara bra ibland att kunna dunka näven i bordet och riva i om så behövs, men jag föraktar inte lugnet. Tvärtom men det som kan bli problem är när det börjar gå tungt resultatmässigt. Så länge det flyter på finns ingenting att oroa sig för. Det som ska bli intressant att se är hur Johansson hanterar motgångar och hur han går vidare? Till sin sida får han med sig en av sina bästa vänner och legenden Anders Eldebrink kommentar överflödig. Han har meriter som många bara kan drömma om. I vartfall som spelare Mr SSK har tagit SM-guld med Södertälje 85 och VM-guld 87 i Wien. Spel i NHL med Vancouver Canucks och Québec Nordiques och proffsspel i Schweiz med Kloten. Men nu går han in i en ny fas i livet som tränare. Och frågan är om han även kan uträtta stordåd på denna position?

Jag tror hur som helst detta blir bra, även om jag villigt måste medge att besvikelsen var enorm när Molin fick gå. Men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra sig.

Nu är det nära! Sommaren är över, kvällarna är mörkare igen, isen ligger blank spolad i Timrå Isstadion. Snart smäller det.

PREMIÄR!!! TIK-MoDo 24/9 kl.19:01 PREMIÄR!!!

It´s hockeytime tonight again - be there!

Vi säger så.

/ Magnus Sjöstedt

Andreas Skarin2002-09-16 21:44:00

Fler artiklar om Timrå