Timrå vaknade för sent
Linköping var bättre i allt under de två första perioderna, och kunde haft en större ledning. Men i tredje vaknade Timrå och fick kontakt. Dock alldeles, alldeles för sent. Nu känns kvalserien nära, men framförallt ett tränarbyte.
Om matchen:
Peo Larsson vaskade om i kedjorna rejält inför matchen, där den mest intressanta med Zäta-Lind-Carlsson på förhand kändes som en riktigt bra förstakedja. Den här linen fick dock sämsta möjliga start. Redan efter 16(!) sekunder kunde Linköping utnyttja en försvarsmiss i Timrås zon och Per Eklund pricksköt enkelt in ledningspucken. Timrå fick en fruktansvärt mardrömsstart och det var inte direkt vad laget behövde just nu. Typiskt för ett lag utan självförtroende och utan spel.
Linköping blev naturligtvis extra tänd med en sådan fin inledning och visade stundtals upp en bländande ishockey. Men det är inte svårt att möta Timrå just nu. Laget visar upp ett spel som knappt håller i Allsvenskan. Därför kändes 0-2 efter 10.23 väldigt logiskt. Backen Peter Casparsson kunde retfullt enkelt ta sig i genom den ena Timråspelaren efter den andra. Återigen var det förstafemman som var inne på baklängesmålet, där spelare som Zäta och Lind stog helt stilla och tittade på.
I den andra perioden var Linköping flera klasser bättre än Timrå. Man bara väntade på när nästa mål för LHC skulle komma. Så stor skillnad var det mellan lagen. Linköping vaskade hela tiden fram nya målchanser framför Fredrik Andersson, som inte på något sätt fick någon hjälp av backarna. Timrå hade endast tur som inte släppte in något mål i perioden. Och efter två spelade perioder hade Timrå mäktat med endast 11 skott på mål mot säkerheten själv, Mikael Sandberg. Katastrof!
I den tredje perioden kom mycket rättvist 0-3 genom Fredrik Johansson i ett läckert anfall. Spiken i kistan trodde alla, och somliga ur sittplatspubliken åkte faktiskt hem efter målet.
Men nu började Timrå helt plötsligt röra på sig och kämpa.
Innan matchen efterlyste jag bl a ett vilt kämpande Timrå i 60 minuter med bra skridskoåkning. Det dröjde ända till en bit in på den sista perioden innan vi fick se detta.
Och reduceringen kom knappt en minut efter det att LHC gjort 0-3. Timrås första mål kom efter ett bra skott av Tommi Rajamäki. Nu blev det liv i luckan, och klacken gjorde ett sista försök att hjälpa fram laget.
Då fem minuter återstod av matchen klev tuffe Ed Ward fram och dundrade in 2-3. Timråiterna var på hugget nu, men Linköpings försvarsspel var för bra för att Timrå skulle hinna med en kvittering. Istället dräller någon Timråspelare med pucken och duktige Brandon Convery hänger in fyran och avgör matchen. Timrå tar ut målvakten, men lyckas inte göra något mer mål.
Hemmaspelare som utmärkte sig:
Två spelare får godkänt. Nämligen Ed Ward och Markus Matthiasson som visade vägen i tredje perioden. Kämpade enormt.
Bortaspelare som utmärkte sig:
Stefan "Myran" Gustavson är som vanligt duktig. Betyder väldigt mycket för LHC med sin rutin.
Domaren:
Det var en lätt match att döma för Lars-Johan Ryhed. Ger honom 4 plus.
Stämningen i Timrå Isstadion:
I tredje perioden tände publiken till. Klacken kämpade på ganska bra, vilket man inte kan säga om laget.
Veckans citat:
Timråiterna uppträdde som isprinsessor i första perioden - det var bara klänningarna som saknades, skriver Pelle Ehnberg på Aftonbladet om Timrås fantastiska ishockey i den första perioden.
Egna kommentarer efter matchen:
Många anser säkert att det är anfallarna det beror på varför det går så tungt. Men det är i själva verket backarna som inte håller måttet. Timrås backuppsättning är hästlängder från att vara bra. Och det är ganska enkelt egentligen. Utan backar är man inget hockeylag. Här finns exempelvis ingen Thomas Johansson, Thomas Rhodin eller Tommy Sjödin. Ska man värva fler spelare måste man verkligen se över backsidan, för det här håller inte i en eventuell Kvalserie. Sedan är den stora frågan när Timråbackarna ska sluta drälla med pucken och bjuda på baklängesmål?
Någonting måste hända inom denna anrika förening. Peo Larsson ligger risigt till just nu, och det brukar vara lättare att sparka tränaren än hela laget, om man säger så. Om nu styrelsen säger adjö till Peo, anser jag att John Slettvoll är en tänkbar ersättare. Han påminner en hel del om Peo, men är framförallt en mycket tuffare och hårdare coach. En sådan skulle behövas just nu.
Jag avslutar mina synpunkter och mitt referat med att citera Peo Larsson.
-Vi i Timrå IK ger aldrig upp!
Inte vi supportrar heller!