Timrås sjätte raka match utan seger

Ännu en mycket, mycket tung förlust. Timrå kunde gott och väl fixat en trepoängare om man spelat mer taktiskt på slutet. Brynäs var dock bra idag, och ska inte be om ursäkt för extrapoängen.

Precis när jag entrade Isstadion möttes jag av beskedet att Henrik Zetterberg inte kunde vara med pga feber. Det kändes lite bättre då jag såg att Ove Molin saknades i Brynäs under uppvärmningen.

Det här med att Zäta saknades innebar att Timrå bara hade en center att använda i Micke Lind. Christian Söderström och Henrik Eriksson fick agera centrar istället. I och för sig fanns Mikael Simons tillgänglig, men han började på bänken och fick komma in efter halva matchen.

Det har varit en del diskussioner om stämningen i hallen så här långt. Nu visade Timråklacken redan långt innan spelarna klev in på isen med att verkligen försöka tända publiken. Det lyckades, vilket var mycket positivt.

Nu till själva matchen där Timrå som vanligt öppnade i ett rasande tempo. Brynäsarna hängde inte alls med i inledningen utan blev hårt tillbakapressade. Därav åkte Brynäs mycket riktigt ut på två utvisningar i ett tidigt skede. Det hann inte gå många sekunder i Timrås andra powerplay innan Tomi Källarsson stötte in pucken precis framför Johan Asplund. En varm känsla spred sig inom kroppen på mig som talade om att, nu jäklar vänder det. Nu lossnar det för Timrå, tänkte jag. Det skulle tyvärr för min del visa sig att det skulle gå åt motsatt håll, precis som i de senaste fyra matcherna.

Brynäs fortsatte att dra på sig utvisningar under första perioden. Men egentligen spelar inte det någon större roll eftersom Timrå är klart sämst i elitserien på numerära överlägen. Jag räknade till ett bra powerplay under hela matchen. Det säger allt.

I slutet av första perioden kände Ulf Rönnmark att, nu måste jag bara ta ut någon Timråspelare. Mycket riktigt gjorde han det, även om 4100 på läktarna inte riktigt förstod vad han blåste för.
Men strax innan hakade en Timråförsvarare en Brynäsare i ett friläge och domare Rönnmark dömde straff. Tom Bisset förvaltade straffen ganska bra, men Fredrik Andersson gjorde en mycket bra räddning.

Alldeles i början av andra perioden drabbades Timrå av två utvisningar efter varandra. Lägg till att Micke Lind blev utvisad då bara några sekunder återstod av period 1.
Brynäs var nu verkligen på väg in i matchen på allvar. Men trots spel 5 mot 3 i över 1 ½ min lyckades inte Brynäs överlista den mycket duktige Fredrik Andersson.
Ett mycket psykologiskt skede av matchen där Timrå nu återigen tog kommandot.

Den mycket hårt kritiserade Timo Peltomaa presenterade sig på allvar den här säsongen med ett fantastiskt fint solomål då han grundlurade Brynäsförsvaret samt Asplund.
Måste ha varit en enormt skön känsla för Timo som verkligen inte kommit upp i normal standard hittills. Han tillhörde dessutom en av de bättre i Timrå för dagen.
2-0 och tiden stod på 8.30.

Nu kändes det som att Timrå kunde få in ännu en puck med tanke på alla powerplay laget fick spela. Men som jag nämde tidigare är Timrås powerplay under all kritik. Inte ens i spel 5 mot 3 fick Timrå in pucken, men det ska sägas att det var nära några gånger.

Brynäs började nu sakta men säkert att ta över matchen mer och mer. De gamla rinkrävarna Tommy Sjödin, Pär Djoos och Janne Larsson slet på ett föredömligt sätt och det syntes att de inte ville förlora den här matchen. Det var nära några gånger framför "Freddan" i slutet av andra.

Den tredje blev en väldigt trist historia. I alla fall för dem som håller på Timrå. Efter halva sista perioden var det inte mycket som tydde på att Brynäs skulle orka hämta igen tvåmålsunderläget. Dock gör Timrå det man inte får göra - nämligen att backa hem för tidigt. Laget verkar väldigt rädda för att förlora, och det har visserligen sina förklaringar om hur det har sett ut på slutet då TIK inte vunnit trots spelövertag. Trots det måste tränare Peo Larsson mana på sitt lag att inte falla tillbaka för tidigt och att inte börja spela för försiktigt. Den här rädslan av att förlora spred sig i laget, och det här märkte rutinerade Brynäs och framförallt Janne Larsson (som för övrigt spelade match nr 500 för Brynäs idag och tilldelades blommor från den tillresta Brynäsklacken innan matchen). Larsson utnyttjade på ett snyggt sätt Fredrik Anderssons felbedömning med att runda honom och från dålig vinkel sköt han in reduceringen till 2-1. En onödig bjudning från "Freddan" skulle jag vilja säga. Det ska tilläggas att domare Rönnmark fick använda målkamera innan han godkände det solklara målet.

Alla förväntade sig nu en timeout från Peo Larsson, men han valde istället att låta Brynäs fortsätta rada upp chanser. När bara 3 ½ min återstod av matchen kom också en rättvis kvittering genom den suveräne backen Tommy Sjödin. Målet var snyggt, men hur kunde Timrås backar tappa bort markeringen framför mål?

Som vanligt när Timrå spelar gick matchen till förlängning, där i stort sett ingenting hände.

Och som vanligt när Timrå spelar fick matchen avgöras på straffar, där Timrå i vanlig ordning förlorar. Björn Danielsson blev matchhjälte med sina två straffmål. Per Hallin satt Timrås straff.

För första gången den här säsongen känner jag mig riktigt besviken. Det är inte många positiva tankar som svävar i min hjärna just nu. Det enda som jag för tillfället kan komma på är att även Malmö, Linköping, AIK och Luleå förlorade sina matcher.
Tabellen är därför fortfarande väldigt jämn där nere. Och även om det som sagt känns TUNGT just nu, är det ingen mening att gräva ner sig för det här. Trots allt gäller det att se FRAMÅT och försöka tänka så POSITIVT som möjligt. Jag hoppas att även spelarna har dessa tankar.

Andreas Skarin2001-10-20 21:39:00

Fler artiklar om Timrå