Krönika: Det luktar Allsvenskan

"Malmölaget måste helt enkelt vakna upp och komma till insikt med att man i dagsläget, för att uttrycka sig i Jonathan Hedström-termer, pissar på sina trogna fans. Kom inte och säg att det handlar om nerver..."

Malmö ligger sist i Kvalserien efter tre omgångar. Inledningen på serien har dock varit så pass jämn att laget, trots två oavgjorda och en förlust, endast har en trepoängare upp till andraplatsen och nytt Elitseriekontrakt. Det är alltså fortfarande långt ifrån kört för Skånelaget, men man har nu inte råd med speciellt många poängförluster till och jag tvivlar starkt på att det favorittippade gänget kan vända på detta. Anledningarna är flera.

Först och främst visar tränarparet Dan Hobér och Mats Lusth på stor inkompetens. Johan Norgren och Martin Lindman har varit Elitseriens sämsta backpar under hela grundserien, men har trots det fått fortsätta kampera ihop. Lindman hamnade på -21 och Norgren på -16 i plus/minus-statistiken i Elitserien och sänkte laget i flertalet matcher. På samma sätt har man nu fortsatt i Kvalserien. Backduon var inne på såväl Brynäs 1-1-mål som Leksands 1-1-mål, och i kväll mot Skellefteå var man inne på 0-1-målet och 0-2-målet. Detta stavas inte tillfälligheter, det handlar om att det är två backar som inte håller måttet och som totalt saknar kemi varandra emellan. Hade Malmö haft ledare med sunt förnuft-tänk hade detta backpar splittrats för länge sedan, nu ser det i stället ut att bli en av faktorerna till Malmös fall ner i seriesystemet.

Alltför många spelare ser ointresserade ut och tror att detta ska lösa sig utan större kraftansträngning. På rak arm kan jag inte nämna en enda utespelare som har gjort sitt yttersta i samtliga tre matcher hittills. Dessutom lyser det igenom laget att man saknar några riktigt tongivande kuggar, som helt enkelt ska bilda kärnan i gänget. Lagkapten Peter Andersson har bara visat sig vara allmänt trög i svängarna så här långt, assisterande lagkaptenerna Markus Matthiasson och Peter Hammarström är inte i närheten av att vara nyckelspelare för att ta tre exempel.

I kvällens match kunde man inte tro att det var Malmö som hade en trio NHL-forwards och ett antal rutinerade rävar därtill. I stället var det Skellefteå som hela tiden behöll lugnet och inte drog på sig några direkt onödiga utvisningar. Visst, efter den fina starten var det naturligtvis enklare för Skellefteå att vara kaxigt lugna i de situationerna där det hettade till, men spelare som Björn Melin, Radovan Somik och Peter Andersson var helt fel ute och fick korrekt sätta sig på botbänken för roughing. Om Malmöspelarna ska fortsätta på detta sätt kommer man inte kunna resa sig.

Förutom coachmisstaget, eller ska man säga coachskandalen, med konstellationen Norgren-Lindman så kan man också undra hur befogat det är att satsa vidare på Shawn McEachern. På pappret var det ett lovande nyförvärv men ishockey är en färskvara och McEachern tillför då inte mycket i matcherna. Då borde i stället en spelare som Timo Hirvonen med "tuta-och-kör"-mentaliteten få gå in och spela mer än vad han gör. Det måste i alla fall höja lagmoralen mer att få se en inspirerad Hirvonen ge allt än att se ytterligare en tämligen trög spelare i laget. Just trögheten i spelet är för övrigt något som Malmö varit kända för under en lång tid och när till och med allsvenska spelare åker förbi Skånelagets spelare måste man, om inte förr, inse hur stora problem man har.

Malmölaget måste helt enkelt vakna upp och komma till insikt med att man i dagsläget, för att uttrycka sig i Jonathan Hedström-termer, pissar på sina trogna fans. Kom inte och säg att det handlar om nerver, det är bara ytterligare en lam och dålig ursäkt till varför man aldrig ger hundra procent i matcherna.
Som det känns just nu kan vi lika bra spela allsvensk ishockey till hösten. I dagens trupp finns det ändå inte mycket att bygga vidare på...

Mattias Olsson2005-03-24 23:25:00

Fler artiklar om Malmö

Årets största smäll? - Sportchefen Liljander lämnar Malmö
Ingen press på Malmö Redhawks