Analysera mera!
Luleå hockey har betydande problem att producera mål i dagsläget. Detta trots att laget på papperet innehåller flertalet potentiella målskyttar och assistmakare.
Luleå har under denna säsong visat upp en mycket bra defensiv men tyvärr även en medioker offensiv. Anfallsspelet fungerar oftast inte vilket skapar frustration hos såväl spelare som fans.
Jag efterlyser en större självkritisk inställning från ledarstaben i denna fråga, i synnerhet från huvudtränaren Rönnqvist. Jag menar att det inte håller att match efter match mena att de chanser som laget skapat borde ha resulterat i tre-fyra mål när det faktiska resultatet ofta varit ett eller två mål framåt. Den förklaringen håller enligt min mening inte längre, jag tycker rent av att den inställningen innebär att man sopar problemen under mattan och då riskerar man att aldrig komma tillrätta med problemet. Jag vill att ledarstaben verkligen tar frågan på allvar och analyserar vad som kan vara problemet.
I dagsläget anser jag att coachningen i många lägen är alltför passiv alternativt svår att förstå. Jag skulle önska att ledarstaben ibland tar time out tidigt i matchen om spelet hackar. Vidare tycker jag att det inte är försvarbart att låta Fransson fortsätta spela så mycket som han gör i numerärt överläge, jag menar hur länge kan man anses vara laget förste PP-back när poängen aldrig ramlar in? Det har gått så långt att man som supporter hellre hoppas att den gode Fransson passar än skjuter när han får pucken med hänsyn till den publik som sitter ovanför plexiglaset i rundlarna. Fransson har själv flera gånger upprepat att: ”man kan spela bra utan att göra poäng” och visst stämmer det till viss del. Detta mantra har säkerligen Åkerström tutat i Fransson för att han inte ska få en mental härdsmälta modell större, vilket så klart är bra ur en rent psykologisk synvinkel. Däremot är det ytterst tveksamt om man som PP-back kan fortsätta få mest speltid i PP i all oändlighet utan att leverera. Mitt tålamod har sedan länge sinat men ledarstabens verkar märkligt stort. Ska man fortsätta pumpa på även när det gått 40-50 matcher utan poäng? Mitt svar är ett bestämt nej. Låt honom spela mycket i fem mot fem, då han har flertalet goda kvaliteter men i dagsläget känns det som att precis vem som helst, möjligen undantaget Jonas Berglund, kan få skjuta i PP.
Ytterligare ett frågetecken gäller Koivisto och Olausson. Sedan de var skadade och rekordsnabbt var tillbaka i spel igen till bortamatchen mot Timrå har de kraftigt underpresterat. Koivisto saknar sina spetsegenskaper i form av fart och utmanarvilja alltmedan Olausson åker långsammare (!?) än vanligt och slår bort mängder av passningar. Jag anser att dessa nyckelspelare inte ska spela om de fortfarande lider av sina skador. Om de är skadade bör de vila då säsongen är lång och truppen är stor. Är de inte skadade så bör deras speltid till viss del styras av prestation. Med detta resonemang skulle andra spelare få mer speltid de matcher då dessa herrar inte presterar.
Jakobs har till följd av hård konkurrens hamnat utanför laget men trots detta får han hoppa in och spela PP. Vad är det för coachning? En spelare som får endast får spela 5.11 under hel match är naturligtvis inte inne i matchen och har då ingen chans att prestera. Det är Challe Berglund-varning på den coachningen. Minns hur Challe endast lirade Robert Rosén i PP under en säsong i Modo och året därefter blev han en grym poängmakare med vettig coachning. Jag tycker att det är synd att Jakobs inte kan beredas plats i laget då jag anser att han visat vilja och kvalitet när han väl fått spela. Jag undrar vad som låg bakom beslutet att flytta honom från Olausson och Koivisto, då han uppenbarligen fungerade bättre med dem än någon annan gjort under denna säsong. Denna typ av förändringar bör analyseras för att nå så bra resultat som möjligt.
Vihkos betydande problem med målskyttet behöver också analyseras. Han inledde säsongen i fjärdelinen och genom att visa framfötterna med hårt jobb och en helt ok poängproduktion i förhållande till speltid så fick han flytta uppåt i spelarhierarkin. Det är naturligtvis så det ska fungera, den som presterar ska lyftas upp. Nu har dock poängproduktionen stagnerat och Vihko bränner läge på läge. Jag personligen gillar verkligen Vihkos ödmjuka inställning men det är prestation det handlar om i elitidrott och då måste man analysera om någon annan skulle kunna göra jobbet bättre. I dagsläget är svaret på den frågan troligen ja.
Jag hoppas att de problem som finns analyseras då jag vill att Luleå ska prestera optimalt. Lyft upp problemen och erkänn dem är min uppmaning till tränarstaben. Det är trots allt mycket som fungerar bra men genom att aktivt och medvetet arbeta med bristerna kan laget Luleå mycket väl bli en allvarlig utmanare till guldet. En solid defensiv har tagit laget till toppen av tabellen, men jag tror att offensiven behöver stärkas för att laget på allvar ska kunna utmana om guldet. En bättre offensiv kommer även mest troligt locka fler åskådare till Coop:en, en inte helt oviktig detalj i sammanhanget.
