Förlust och en dyster insikt
Vi kammar noll mot det enda lag som vi egentligen måste slå om vi inte ska ramla ur den här serien och kanske, kanske är det inte mer med den saken. Kanske är det såhär det är nu, när allt kommer omkring, även om det tar emot att tänka tanken.
Nej, det verkar inte som om att vi ska räkna med något annat än att få husera i de nedre regionerna i denna nådens års årgång av SHL, 2022/2023.
Handen på hjärtat, om vi med ordinarie lag inte ens kan ta poäng emot ett kraftigt skadedrabbat HV71, hela ligans (andra) strykgäng, ja, då är det nog dags att börja blicka mot kvalserien. Även om det är 34 matcher kvar.
34, ja. Det är vår lagkapten det. Åtminstone på papperet.
Det går att säga om var och en, så ingen enskild skugga över Carl, men herrejösses vad många vi har som verkar ha tappat allt just nu. Ponthus och Marmenlind gör vad de kan, resten...ja, jag vet inte vad de gör. Inte vad de kan, i alla fall.
Marmenlind slängde stöthandsken i isen av ren frustration vid HV71:s fjärde mål igår. Han stred tappert igår och utan honom hade vi förlorat med tvåtsiffrigt. Det är klart det tär på honom. Hans situation påminner om Henrik Lundqvists många år i New York, där han kväll efter kväll bar sitt lag till segrar med 2-1 och 1-0. Samma ursinniga storspel, men inte samma utgång, vilket måste vara mentalt påfrestande.
Analysen blir inte så nyanserad, eftersom faktumet är obstridligt: vi är inte bättre än såhär, inledningen av serien var någon slags anomali och nu har verklighten kommit ikapp oss och visar att vi över tid förmodligen, med den här truppen, helt enkelt är sämst av alla lag.
Frågan är vad man tänker om den insikten. Gissningsvis trycker man undan det och kör på, hittar olika saker att reta upp sig på under vägen och halvt skylla på, tills det är färdigt.
Det skulle kanske inte vara hela världen om vi spelade i Hockeyallsvenskan nästa år. Större delen av laget kommer ändå att bytas ut och då kan vi lika gärna göra rent hus på riktigt. Hellre ett mittenlag i några år i Hockeyallsvenskan än ständig slagpåse i SHL. Det kan vara bra för självkänslan, identiteten, klubbkänslan. Vad ska vi med alla sköna TV-pengar till om vi ändå bara lägger dem på spelare som ändå inte producerar? Vi kan inte hantera spelare med höga löner, det tror jag vi kan vara överens om, vid det här laget. Inte låga heller, i och för sig. Hmmm.
Det är kanske för tidigt att kasta in handduken, helt och hållet. Liljander kanske har en hel kedja med målsprutor i bakfickan.
Vi är inte där än, på ishockeyns lite trötta bakgård, det medges.
Men flyttlasset dit känns allt närmare, för varje förlust.
