LuleåBloggen: Johan Harju-affären svider fortfarande
Luleå Hockey med sportchefen Lars "Osten" Bergström i spetsen gjorde ett riktigt seriöst försök att inför transferfönstrets stängning den 31:a januari, förstärka truppen både på kort och lång sikt med en riktigt bomb i form av Johan Harju. Värvningen föll ungefär en halvtimme före deadline.
Många anser att Luleå Hockey saknar en förstecenter, och att man gjort det i många, många år, och därför aldrig riktigt får till en stabilitet och trygghet i tillvaron.
Man saknar en "franchise player" på den viktigaste positionen i laget.
Och så fort man lyckas få fram en potentiell sådan, tex Jonas Nordqvist, ja, då lämnar de för pengarna i något lag söderut. Eller för karriären i KHL eller NHL.
Nu har trenden vänt i alla fall en del, vi skrev fast Niklas Olausson som definitivt har chansen att ta ett rejält kliv och bli en förstakedjescenter av hög elitserieklass, det känns som att det just nu bara är lite rutin och hårdhet som saknas i den tidigare alltför träningsovana småländska lekamen han släpar omkring på isen.
Har jämfört Olaussons karriär med både Jörgen Jönssons och Johan Davidssons, och på pappret ser de ungefär likvärdiga ut, i förhållande till ålder och gjorda poäng.
Men det finns en uppenbar risk att även Olausson lämnar om han lyckas bra under de kommande två åren, han är inte härifrån, och kommer nog se över möjligheterna innan han skriver på ytterligare kontrakt med Luleå Hockey. Den här gången gjorde han helt rätt, han är inte alls fullt ut etablerad som någon form av förstecenter i Elitserien ännu, medan Luleå säkerligen kommer erbjuda honom möjligheten och speltiden för att bli det.
Om Chris Abbott skulle förlänga så är han en helt OK förstecenter. Under tiden Cam var skadad visade han vilken utomordentlig hockeyspelare han egentligen är, växte rejält i mina ögon. När sen Cam kom tillbaka och tränarna passade ihop bröderna igen, ja då bleknade Chris till sitt gamla vanliga jag, vilket inte alls är dåligt, men sämre än utan sin bror. Han drunknar lite i skuggan av Cam.
Men det som höll på att hända i slutet på januari kunde ändrat hela den här bilden.
Hade vi värvat Johan Harju, så kunde vi med lite flyt ha fixat just en ny Johan Davidsson eller Jörgen Jönsson, med Luleåmått mätt.
Harju visade under sista säsongen i LHF att han är en alldeles perfekt center, stabil i defensiven, placeringssäker, suverän speluppfattning, bra skott, målkänsla, och han känns som en kille som skulle kunna vara nöjd med 350 kkr/månad, och ett 6-7 årskontrakt med Luleå Hockey.
En som väljer att stanna, som inte strävar efter mer pengar hela tiden, någon som är nöjd med att det är som det är, det viktigaste är att man trivs, typ. Lite sorglös på något sätt.
Det får mig att må ännu sämre över att han inte spelar i Luleå Hockey nu.
För vi vet aldrig om tillfället kommer igen.
Mycket kan ändras under våren.
Men jag hoppas verkligen ur Luleå Hockeys perspektiv att vi får goda nyheter kring Harju inför nästa säsong, han skulle vara oerhört värdefull för föreningen, både på kort och lång sikt.
En stomme att bygga laget kring, kanske en potentiell ny lagkapten, som faktiskt kan föregå med gott exempel även på isen.
Det är något för oss supportrar att hoppas på.
