Krönika: Dags att kalla in Kenttä?
Luleå är sin djupaste kris på fyra år och kan gå in i klubbens tyngsta period sedan det mörka 00-talet.
Minns ni åren mellan 2001 och 2010? De absolut värsta åren för klubben som varje år var ett stryklag och var bara två mål från att åka ur ligan för så sent som fyra år sedan. Det är ingen överdrift när jag kallar de här åren för "Den mörka tiden" och jag kan inte understryka tillräckligt nog att jag inte vill tillbaka dit. Förlusten ikväll mot Leksand var inte bara en förlust mot ett jumbolag, här förlorade Luleå sitt sista uns av stolthet i laget.
Under två månader har Luleå plockat 0,9 poäng/match och raset blir tydligare ju närmare bottenstriden kryper in att bli en verklighet för dem. Hittills har jag undvikit att jämföra Joakim Fagervall med hans företrädare Jonas Rönnqvist, men nu känns det riktigt angeläget. Hur kan ett lag med en kanonstart på säsongen både i CHL och SHL nu bara sjunka som en sten? Det går inte längre ursäktas med stukat självförtroende eller en tillfällig svacka. Svaret ligger i att laget saknar en tydlig idé och identitet.
På försäsongen gjorde Fagervall klart att hans ishockey skulle innehålla mer känslor och vara mer publikfriande än förut, en klar pik till "Rönken" och hans själ- och fantasilösa spelidé. Och visst, det höll i sig ett tag. Luleå var vassa i powerplay och är bland ligans mest utvisade lag, så visst har de släppt på banden och låter känslorna flöda över mer. Det "gamla Luleå" skulle inte vinna fair play-ligan som under Rönnqvists hemska kadaverdisciplin. (Känns som ett hån mot demontränaren som ledde klubben till sina största framgångar i modern tid)
Men så gick luften ur och vi ser varför det "gamla Luleå" inte håller idag. Det är för stor förvirring om rollerna i laget och Fagervall har inte lyckats förmedla en tydlig idé till spelarna om den ishockey han vill spela. Jag saknar de här ramarna spelarna fogar sig in i och håller fast vid byte efter byte, match efter match. Känner mig även osäker om Fagervall vill ha en grundläggande defensiv eller offensiv spelide. Idag känns det som ett mish-mash som inte alls håller ihop, Luleå är inte bra framåt eller bakåt.
Vi kan titta på laget och se Fagervall har en tuff uppgift få något ur ett ganska blekt spelarmaterial. Men där hade Rönnqvist sin styrka han kunde krama ur även de mest medelmåttiga lagen och få dem utmana om titlar, det låg en tydlig idé och identitet. Här har Fagervall sin svaghet, han vill ta en Luleå till nästa nivå, men vet inte hur han kan samla laget till en idé och vill gärna hålla ena foten kvar i en ishockey Luleå borde lämnat sedan de var två mål från kvalserien.
Luleå är inte kända för att göra tränarbyten under pågående säsong och jag vill låta tränartrojkan sitta kvar. Men det kan vara god idé ringa Per Kenttä i Asplöven och be honom komma till staden och besöka spelarna för ett litet pep-talk. Kenttä är vad vi kan kalla för demontränare som han lyckats samla ett fattigt gäng att utmana i allsvenskan. Och tro mig, han har allsvenskans minsta börs.
Han lär ha en del tips på hur han samlat Haparandas stolthet för att utmana Sverige. Kanske han kan inspirera stålmännen att svetsas samman för uppgiften i framtiden. För den lär ligga i andra änden av tabellen.
