Krönika: Dags att släppa tyglarna en stund

Krönika: Dags att släppa tyglarna en stund

Gårdagens match mot Frölunda var ingen upplevelse direkt. Nu var det inte bara Luleå som spelade dåligt utan även Frölunda och som underhållning var det låg nivå. Känns lite konstigt att Luleå kan pendla så mycket som mellan Brynäs och Frölunda matcherna. Jag tror på att släppa tyglarna en stund och låta kreativiteten få fritt spelrum. Det finns tillräckligt med marginal för det och spelarna behöver det.

Luleå lyckades på något underligt sätt få med sig två poäng igår trots ett rätt dåligt spel. Matchen i sig var ett match med lågt underhållningsvärde då även Frölunda visade varför dom inte är högre upp. Båda lagen höll låg standard även om nog Frölunda var minst dåliga längre stunder. Jag trodde att Luleå skulle bygga vidare på det spel dom uppvisade mot Brynäs men av det syntes intet. Till råga på allt drog laget på sig två tio minutare för snack och jag tror att det handlar om frustration, för riktigt så dåliga var inte domarna.

Men vad beror frustrationen på då? Laget ligger trots allt på en gedigen tredjeplats, Luleå spelade matchen innan rätt bländande. Trots det uppvisade hela laget att dom inte var riktigt i harmoni och jag tror mig se att dom känner sig låsta. Sett i jämförelse matcherna Brynäs och Frölunda så var det skillnad i den såkallade matchplanen. Mot Brynäs valde Luleå att kliva på och föra matchen med eget initiativ, mot Frölunda var det precis tvärtom. Hade Luleå spelat mot Frölunda som mot Brynäs hade dom vunnit överlägset. Nånstans så finns ett behov hos tränare Rönnqvist att styra varje millimeter på banan och jag tror det ibland kan vara lite väl hämmande. Därför förespråkar jag att han släpper på tyglarna lite och låter laget få lite spelrum. Det kommer att gynna laget när det börjar dra ihop sig till slutspel, det är jag helt övertygad om.

Nu ropar säkert många att jag ska kamma mig och titta i tabellen och se hur framgångsrika vi är. Men det är ingen motsägelse i det jag tycker, vi är framgångsrika och vi är bra. Den önskan jag har är för att vi ska bli ännu bättre. Jag tror att våra offensiva krafter i form av Olausson, Komarek, Hjalmarsson med flera behöver få lite fritt spelutrymme. Grundspelet finns där redan så det kommer inte att bli så stor skillnad ändå. Jag vill ha mer agerande från backsidan, mer stå upp och därigenom låta forwards få mer utrymme att inneha pucken. Och just på av tabellpositionen så finns det utrymme för lite friare tyglar.

Kul att se Johan Gustafsson så här första matchen efter Jvm-guldet. Han var bra och väldigt stabli i sitt spel och även om jag tycker att Rautio gjort det bra så visar Gustafsson att han är en något säkrare målvakt i alla delar som hör till målvaktsspelet. Jag hoppas att han under dom sista åtta-fem matcherna spelas in som förstemålvakt för det tror jag kommer att gynna honom. Det som var väldigt positivt förutom att han kändes tät var spelet utanför målgården. Lugn och trygg med pucken och framförallt väldigt vaksam på hur han skulle se till att laget fick nytta av hans utflykter. För mig känns Gustafsson som en guldmålvakt även om man dock behöver ha i åtanke vilken ålder han trots allt är i.

På backsidan är problemet inte längre egenzon utan däremot i andra delen av rinken. Vi kan spela rätt fint och till och med ha spelare på mål, men vad gör det när backar som Fransson och Fälth konstant skjuter fem meter över mål. Båda två laddar som om dom skulle skita ner sig men det blir ofta intet av det hela. För ofta träffar Fälth och Fransson inte mål och lika ofta skapar deras missade skott en spelvändning. Och som jag skrivit i tidigare krönikor så leder detta till ett energitapp då forwards får koncentrera sig på att jobba hemåt istället för att vara kreativa i anfallszon. Nu ska vi ärligt säga att det inte bara är backarnas fel att det blir så här. Ofta tar forwards en alltför lång tid på sig att masa sig in framför mål vilket gör att backarna blir osäkra. Det leder också till att backarna, för att inte hamna i tidsnöd, tar allt tidigare skott eftersom forwards ändå inte är där. Och i sin iver att försöka göra nått bra och inte ställa till det så tar dom i allt vad dom har. Problemet blir då som jag nämnt att dom oftast missar mål och indirekt skapar ett problem med spelvändningar mot sig.

Det bästa vore om backarna insåg att det räcker att lägga mot mål. Det behöver inte vara knallhårt, det behöver inte vara i krysset, det behöver bara vara på mål. En lite lurigt lös myra kan även den skapa problem för målvakten, framförallt som han oftast väntar på ett hårt skott. Denna detalj skulle också göra att forwards får en större möjlighet att ta sig in mot mål då koncentrationen från motståndet blir automatiskt puck och var den tar vägen. Vi har gjort ett par sådana här skitmål, som det så fint heter, och jag vill ha fler sådana mål.

Men jag vet att det arbetas från laget och ledarna att hitta den där formeln som skapar effektivitet i kombination med ett vägvinnande spel. Och jag vill betona att jag inte är orolig för effektiviteten. Än, är väl bäst att tillägga. Fast jag ska ändå se på det positivt. Vi är inte på något sätt effektiva men ligger ändå trea, det måste ändå ses på det sättet att vi är ett solklart topplag. Att det sedan gnälls om tråkighet och fula sånger från övriga hockeysverige ser jag bara som positivt. Luleå har aldrig och ska aldrig vara bekväma för andra att ha att göra med. Vi ska vara lite "rebelliska" och var lite kusinen från landet för då är vi bäst. Att vi sedan gör det med humor och på vårat sätt är just Luleå.

http://www.luleahockey.se/Nyheter/Nar-Guldet-Kommer-Hem/

Magnus Ström2012-01-15 18:12:15
Author

Fler artiklar om Luleå