Krönika: Mer aktivitet efterlyses!
Luleå hockey har under de senaste Elitserieomgångarna visat upp tveksam form. Detta är något som inträffar för alla lag förr eller senare men var håller matchcoachningen hus?
När spelet fungerar för Luleå kan lagets spel mycket väl liknas vid en väloljad maskin. Alla vet vad de ska göra på banan. Pressa motståndarna till misstag genom intensivt arbete samt en gedigen backchecking är båda viktiga ingredienser i det normala segerreceptet.
När spelet inte fungerar fascineras jag ofta över att tränartrojkan bara låter allting rulla på. I sann Lars Lagerbäck och Hardy Nilsson-anda låter man spelarna spela på i samma mönster i samma konstellationer och hoppas på det bästa. När det bästa inte inträffar konstaterar man krasst att man såg många positiva delar i spelet. Ibland undrar man om man beskådat samma match som Rönnqvist när han upprepar sitt mantra: ”vi skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen”. Visst kan den frasen fungera ibland men under vissa matcher förefaller Rönnqvist blunda för det uppenbara dvs. att prestationen under vissa matcher är alltför svag.
Kanske fortsätter Rönnqvist med den typen av uttalanden för att skydda sina spelare? Under ex. matcherna mot Modo och Brynäs förefaller han vara lika sanningsenlig gällande lagets spel som den numera världsberömde Bagdad-Bob. Han var en krigsgeneral i Irak som förnekade USA:s militära övertag mot Irak trots att alla människor runt om i övriga världen var övertygade om att sammanbrott av Iraks stridskrafter inom kort skulle inträffa. På liknande sätt menar jag att det var uppenbart för alla i Coop-Arena att insatsen senast hemma mot Modo var under all kritik och att inte tillräckligt mycket gjordes för att väcka laget. Trots detta var Rönnqvist inte särskilt kritisk mot varken sin egen eller lagets insats. Jag håller visserligen med Rönnqvist om att Modo spelade bra men skulle önska en mer självkritisk hållning där problem och åtgärder för att lösa problemen lyfts fram.
För inte kan väl en så skicklig tränare som Rönnqvist blunda för de senaste omgångarnas oroväckande bleka insatser? Det vill jag verkligen inte tro men för att jag ska bli övertygad vill jag se ett mer aktivt coachande i framtiden. Jag vill ex. se rockader i kedjorna. Det är enligt min mening uppenbart att varken Olausson- eller Klasen-kedjan fungerar. Byt plats på några spelare för att väcka dem. Låt den underskattade Jakobs få istid istället för någon av de etablerade forwards som i dagsläget trampar vatten. Dessutom blir det ofta oroligt i egen zon när Jacobsson och Svensson matchas som ett backpar, det borde med lätthet kunna undvikas genom att hitta alternativa backpartners till dessa herrar. När spelet inte fungerar skulle jag även önska att Rönnqvist tar timeout i ett tidigt skede för att sända signaler till laget att han inte är nöjd med det som presteras. Detta är ett antal av de åtgärder som jag anser bör vidtas för att uppnå bättre prestationer.
Luleå hockey och Rönnqvist är bra i dagsläget men vad kommer att hända i årets slutspel om man inte hittar ett eller flera motmedel mot negativa trender? Finns det inte en uppenbar risk att laget kör fast på samma sätt som mot AIK under föregående år?
Börja laborera med laget nu i serielunken så att både ledare och spelare vet hur olika förändringar fungerar i praktiken. Då kan laget komma bättre förberett till slutspelet detta år.
