Krönika: Skottar Luleå hem guldet i år?
Lite ordlek så här när det dröjer en dag längre till nästa julafton än 2011. Luleå avslutade 2011 på ett bra sätt med en stabil vinst mot Djurgården men hade återigen en rätt usel period. Trots att spelet i sista inte satt som en julskinka i magen så var ändå spelet stabilt och gediget, Luleå är bra i år igen.
Jag har såklart följt Luleås sista matcher under 2011 rätt intensivt även om det inte publicerats någon krönika här, men prioriteten har varit barnen. Nu har jag ju hur som helst kunnat göra båda sakerna för såklart har jag inbjudit(läs mutat) barnen så att dom lär sig hur viktigt det är med Luleå och att man skriker högt när det blir mål. Just skrikandet verkar då ha gått in.
Luleå har enligt mig, vilket jag påpekat flera gånger, spelat rätt knaggligt under hösten. Trots det ligger laget tvåa, på samma poäng som i fjol men med ett mindre mål insläppt så ett plus mål mer. På något sätt har laget lyckats få ihop sitt spel som gjort att Luleå blivit framgångsrika igen. Och nu på sista tiden har det även kunnat skönjas en del efterlysta förbättringar. Luleå anfaller oftare med ett samlat lag vilket gör, med tanke på den individuella skicklighet spelarna har, att Luleå kan stanna kvar i anfallszon mycket längre perioder. Det visar sig också i utdelning i form av mål och Luleå har ju faktiskt på dom två senaste matcherna gjort åtta mål och bara släppt in tre vilket såklart gör att statistiken i tabellen blir bättre.
Funderar lite på vad Jonas Rönnqvist med komp hade sagt till våran fjärdelina mot Djurgården? Dom var lite tungan på vågen då dom vid ett flertal tillfällen kunde få fast Stockholmarna vilket gjorde att Luleå lyckades skaffa sig ett bra övertag. Som jag ser på det hela med tanke på att Djurgården ägde första tolv av den matchen så var det fjärdepojkarna som drog in Luleå i matchen trots en trög start. Vi har en bred forwardstrupp och det måste utnyttjas och det har Luleå börjat göra nu. Alla motståndare vet vilka kedjor som ska producera och därför är det viktigt att fjärdelinan kan leverera om inte annat genom att trycka fast motståndet i sin zon. Och när nu Joonas Vihko äntligen hittar rätt igen, ja Jonsson med för den delen, då ser det bra ut.
Det som Djurgårdsmatchen visade var också vilken spelare som Luleå saknar mest om han är borta. Mot Djurgården var han det inte utan fick ikläda sig rollen som förstelinare. Jag pratar såklart om Sebastian Enterfeldt. Han är så otroligt viktig för Luleå oavsett om han spelar i fjärde eller första kedjan. Harju kan var borta även om jag tycker att han klivit upp en massa steg, men inte Enterfeldt. Det har synts när han varit borta då det inte funnits samma dynamik i laget. Har varit lite orolig för att han inte ska vilja stanna då jag lidit med han i hans roll som städgumma, därför blev jag glad när jag såg att han mycket väl kan tänka sig att stanna om Rönken stannar. Som sagt var, Enterfeldt är viktig, mycket viktigare än att Vihko gör mål.
Lite reflektioner så här inför "derbyt" mot Västerbottningarna. Luleå har, som jag och många andra efterlyst, börjat få till ett bättre passningsspel. Detta leder till att laget mycket lättare kan hålla i pucken inom laget vilket i sin tur leder till att Luleå inte behöver ragga puck så mycket som i inledningen av serien. Följden av det blir också att uppspelen blir bättre och att Luleå kan anfalla mer samlat. I kombination med ett riktigt bra försvar så gör det Luleå otroligt svårslagna. Fortfarande så verkar dock en back som Fransson ha lite svårt att veta vad och när han ska göra något med pucken. Oftast är det faktiskt denna åkstarka och puckskicklige spelare som stannar upp Luleås anfall. Men Fransson har börjat spotta upp sig och jag tycker att han börjat bidra lite mer till Luleåsspel.
Mycket har blivit, för att vara lite lustig, så mycket bättre än från inledningen. Men jag har en önskan till och det är att backarna lär sig bättre att stå upp på offensivablå. Många gånger förlorar vi initiativet för att backarna lite för tidigt släpper blå och där skulle jag vilja se lite mer mod. Det är rätt lätt avhjälpt genom att bortre backen tar ett djup och att den forward som är längst från pucken säkrar den platsen. Det skulle göra att backarna på ett helt annat sätt skulle våga stå kvar och vi skulle kunna fortsätta mangla motståndet med fart och finess. Nu är det ju lite svårt att klaga för mycket då vi faktiskt är framgångsrika, släppt in minst mål och faktiskt börjat producera. Men ändå, det skulle göra att Luleå "sparar" lite energi då det är klart mer energikrävande att jaga puck än att ha den i sin ägo.
Vill passa på att lyfta lite fler spelare som jag tycker bidrar på ett mycket bra sätt. Toni Koivisto och Lukas Kilström är två spelare som blivit mina favoriter tillsammans med Sebbe Enterfeldt. Toni har ett brett register som forward, han kan slå passningar, han kan dribbla och han har en egenskap som är ett måste för en forward för att lyckas, modet att våga gå mot mål. Han vågar även bryta mönster och även om jag gärna skulle vilja ha mer produktion från honom så är det just det som gör honom så bra. Jag tycker det var en stor injection när han klev in istället för Damien Fleury. Lukas Kilström hade jag förväntningar på när jag fick reda på att han kritat på. Jag tycker att han börjat infria dom förväntningarna även om han ibland tar lite onödig tvåor. Men han är en tvåvägsback med både kraft och skicklighet och tillsammans med Chris Abbott, Joonas Vihko och Enterfeldt så är han tacklingsbäst. Nu pratar jag inte om antalet utan förmåga att tackla så att laget får ut något av det. För mig är Lukas Kilström en Wallin fast bättre med pucken och hans pondus kommer att bli viktig i ett slutspel. Förra året hade vi egentligen ingen sån back, i år har vi två backar som via sitt kroppsspel kan sätta sig i respekt hos motståndet.
Nu närmar sig det så heta mötet mellan Luleå och talangfabriken Skellefteå. Min förhoppning är att Luleå lyckas ta med sig sin fina avslutning av hösten och kan fortsätta att utveckla sitt spel än mer. Det finns många skönhetsfläckar men trots allt så ligger vi tvåa och mötet på torsdag är inte bara ett "derby" utan också ett möte mellan ettan och tvåan i serien. Vinnaren där kommer att vara serieledare och även om jag hellre tar ett guld än att leda serien så är det ju en fjäder i hatten. Det kommer att bli ett hett möte och jag tror att Skellefteå verkligen vill trycka till Luleå i Coop Arena. För även om dom lyckades slå ut oss i semifinalen så är nutid alltid nutid och den säger att Luleå leder på poäng över dom. Men det gäller att Luleå är med från börja, Skellefteå är bra väldigt bra och med förstärkningen av Joakim Lindström så har dom blivit än bättre.
Första krönikan från mina händer 2012 får avslutas med en lite sång från Sveriges bästa supporterband. BDA Orkestern: http://www.youtube.com/watch?v=UnmlW3mo97Q
