Min första kärlek
Timrå IK var min första kärlek. Jag förälskade mig inte i framgångar, varma smörpopcorn eller importerade affischnamn. Det var någonting annat.
Varje enskild spelare och ledare skulle kunna beskrivas som ett personlighetsdrag. Ett lag bestående av en salig blandning kvaliteter som tillsammans blev en förförisk urkraft. En kollektiv karaktär med en mångsidig personlighet. Mitt älskade Timrå.
Ena matchen förtrollades jag för att nästa match förundras. Spelare och ledare byts ut samtidigt som karaktären förändras till oigenkännlighet och oövervinnerlighet. Det är en sorts schizofren kärlek. Vem är det jag älskar så innerligt egentligen?
Historiskt är Timrå potentialens förening. Nästan med en religiöst stark tro på utveckling. En genomgående identitet oavsett upplaga. Ofta oprövat och ungt med kompassen inställd på framåt. I Timrå finns ingenting annat. En förening som över tid haft övertygelsen att huvudingredienserna i receptet på drömmar är potential och kontinuitet.
Det är just i drömmarna som min förälskelse uppstod. Som format mig som människa och supporter. Ramsa efter ramsa, period efter period, match efter match. Närmare och närmare den där drömmen. Bättre än förra säsongen. Det är Timrås filosofi. Tro, hopp och kärlek till potentialen, kontinuiteten och drömmarna. De äkta gemensamma nämnarna som förenar oss spelare, ledare och supportrar.
Ett hjärta är alltid rött. Ett hjärta har alltid rätt. Vem som helst kan bli vem som helst. För att citera Imperiet. Framför våra ögon kan det vara precis det som är på väg att ske. Ett imperium i Timrå IK:s historia.
Det var riktigt länge sedan Timrå i princip lyckats behålla en högpresterande trupp intakt från föregående säsong. Konkurrerande föreningar av otåligare snitt har ofta tidigare kolonialiserat till den milda grad att dessa sedan tilltalats som Timrå Blå och Timrå Väst för deras piratfasoner. Ett tacksamt trendbrott ur perspektivet kontinuitet.
Denna upplaga utmärker sig. På fler sätt:
* En sportchef som i lugn och ro inför säsongen kunnat reflektera över truppstatusen och sonderat spelarmarknaden likt en kräsen skyltfönstershoppare.
* En (orättvist) ifrågasatt tränare inför fjolårssäsongen tog Timrå till en femteplats och sånär en semifinal. Övertidsuppfinnaren Ante Karlsson erkändes och utsågs av vissa till förra säsongens bäste tränare.
* Två målvakter som föregående säsong var sina respektive SHL-lags bästa spelare. Förra säsongens akilleshäl sades det när vårens VM-målvakt inledde säsongen. Den här upplagan har Timrå ett par för en sen semester.
* Förra säsongens imponerande kollektiva defensiv lär knappast ha blivit sämre av en försäsong till marinerat i tränare Karlssons struktur.
* Offensivt är det många som har äktenskap med Timrå i sina hjärtan. Det kombinerat med skicklighet har högre potential än förra säsongens slutstation. Nästan hela forwardsuppsättningen har antingen formats i Timrå sedan unga år eller varit med på utvecklingsresan de senaste säsongerna. Typexemplet på när potential och kontinuiteten blir drömmar och verklighet.
Uppsättningen personlighetsdrag i den här versionen är bland det mest Timråoktaniga jag skådat. Spelarna är här för att förverkliga sina drömmar. Verkligheten skulle till och med kunna överträffa drömmen.
I dammet på grusparkeringen finns de. Längst pissoaren rinner de av samma karat. Högre än tallarna är de.
Våra drömmar om guld.
