Ovisst som en hjärnskakning
Precis som många andra har jag som vana att på morgonen skumma igenom diverse tidningar och bloggar för att uppdatera mig på nyheter rörande Luleå Hockey. Läsa lite analyser och kommentarer kring lagets matcher etc.
Idag började jag morgonen med att surfa in på Johannes Gullbrands hockeyblogg på Sveriges Radio. Jag tycker att han är en mycket duktig skribent med en objektiv bedömning på saker och ting. Riktigt roligt att läsa hans inlägg och tankegångar.
Hursomhelst. Jag läste igenom Gullbrands inlägg – Hjärnskakningskollen. Det var läsning som minst sagt väckte en obehaglig känsla i kroppen. Jag kopierar inlägget som helhet här nedanför:
”Cam Abbott har fått ett nytt bakslag som ni kanske läst om tidigare. Innan dess lät det ju på vissa som att han var på väg tillbaka, att han kände sig bättre. Så kanske är fallet men faktum är att det bakslag som kommit nu är ett stort sådant.
Det är stort på det vis att bakslaget är att huvudvärken har kommit tillbaka efter en situation som är långt ifrån vad en hockeymatch ger för situationer, både psykiskt och fysiskt. Pratade nyss med en person med bra koll på läget. Han sa att Cam Abbott inte spelar i år.
Niclas Wallin då? Inte bra där heller. Det är ju redan klart att han missar matchen imorgon. Och mer därtill kan jag tillägga. Han är inte symptomfri på långa vägar ännu och frågan är hur det är med hans huvud egentligen?
Peter Sundkvist från Radiosporten försökte hugga kaptenen efter gårdagens match mot Brynäs då båda hade bestämt att man skulle prata lite. Wallin hade åkt hem efter period ett redan. Då tänkte Sundkvist prata med lagläkaren Tegnér istället.
- Jag kan dig Peter, du vet hur det är, han fortsätter sin rehab, sa han.
Det låter ovisst...”
Jag har räknat bort Cam Abbott från spel denna säsong sedan länge. Har helt enkelt inte känts realistiskt med en comeback redan nu. Men jag har alltid trott på en återkomst av #24 i Luleåtröjan till nästa säsong. Ända tills jag läste Gullbrands inlägg.
Av allt att döma är Abbotts nya bakslag av sådan karaktär att hans karriär hänger på en skör tråd. Jag har börjat tvivla på att vi tyvärr aldrig mer kommer att få se bröderna Abbott tillsammans på is igen. Åtminstone inte i matchsammanhang och som spelare. Men Abbott skulle aldrig ge upp hoppet och det tänker jag inte heller göra. Vi lider alla med honom och jag hoppas han snart kan få ett stort genombrott. Bort från helvetet.
***
Och så har vi Niclas Wallin. Inte han heller symptomfri från hjärnskakningssviterna på långa vägar. Det vore förödande om lagkaptenen också var tvungen att kasta in handduken för denna säsong. Luleå behöver en lagpappa i det kommande slutspelet. Wallin är rätt man för den uppgiften. Vi behöver hans pondus och jävla anamma.
Jag hade gärna sett att Wallin matchades tillsammans med Fransson. Vi vet Franssons offensiva kapacitet. Men han behöver en stabil defensiv pjäs runt om sig för att kunna fokusera framåt till 100 %. Gunnarsson kom in i laget på ett utmärkt sätt när spelade tillsammans med Wallin. Jag tror lagkaptenen skulle göra under med Fransson också.
Slå en signal till Janne Niinimaa!?
***
Nej, jag håller med Gullbrand när det kommer till hjärnskakningarna.
Det låter ovisst detta…
