Giorgio Rossi 80 år
Seger mot Lecce, Totti utvisad och derbyt bakom hörnet. Vi lägger det åt sidan för en kort stund och hyllar istället en av Romas mest älskade personer, nämligen signor Giorgio Rossi som igår fyllde 80 år.
Ni kanske känner igen honom? Rossi brukar strosa omkring på Trigoria och vid bänken när Roma spelar sina matcher. Iklädd sin träningsoverall har han ägnat i stort sett hela sitt liv hos Romas organisation. Han har varit masör i klubben sedan 1961 och har varit med om mer än vad någon människa kan tänka sig. Som romare och romanista har han upplevt alla scudetti, och som verksam har han haft del i två av dem. Han är än idag aktiv och fyllde alltså igår 80 år. Laget hyllade honom innan matchen genom att värma upp i tröjor med texten ”Giorgio Rossi 80” på.
Rossi är en legendarisk personlighet inom klubben som genom sitt enkla sett att vara har hittat in till många hjärtan. En människa som alltid hyllats och som betytt enormt mycket för stämningen i laget genom åren. Man brukar prata om honom som en pappa för de äldre spelarna och en farfar för de yngsta.
Att han har varit i A.S Roma sedan 1961 gör honom självklart unik och är en symbol för det goda inom fotbollen och i synnerhet hos Roma. Han har upplevt generation efter generation, mängder med tränare och diverse presidenter, men hans träningsoverall med Roma-emblemet har alltid varit på. Rossi är ingen person som är känd för sina uttalanden eller sin publicitet, tvärtom. Det är en man som levt enkelt, stått vid sidan om och som gått igenom allt med laget. En vanlig romare med ett alldeles unikt uppdrag.
I de fåtal intervjuer som finns att läsa från Rossi så genomsyras alltid kärleken värmen ifrån personen i fråga. En person som betytt mycket för honom är Nils Liedholm. Il Barone vann inte bara scudetton till Rom, han vann också allas respekt för den person han var. Rossi fick mer än någon annan på nära håll lära känna honom och berättade i en intervju 2006 att denne tränare var något alldeles särskilt.
Presidenter i form av Dino Viola och Franco Sensi har också haft stor betydelse för Giorgio Rossi i Roma, men de som verkligen stått masören närmast är såklart spelarna. Det är dem han träffat dag efter dag och haft en nära relation till. Di Bartolomei var en nära vän, men självklart så är det just Totti som varit honom närmast. Den ungen killen som blev prins och sedan kung har varit som en son för Rossi som tidigt tog Er Pupone under sina vingar. Resten är historia.
Personligen så är Giorgio Rossi en figur man främst känner igen ifrån början av 2000-talet, kanske främst då coppia Totti-Cassano briljerade som mest under Capello. Då var Rossi den där flintiga gubben i just den där träningsoverallen som alltid kom fram med en överdragsjacka när en spelare blev utbytt. Man undrade alltid vad det var för någon herre, men man förstod direkt vilket hjärta han hade för Roma. Han var alltid uppe och hoppade vid mål, och jag minns också dennes något udda reaktion när Cassano sparkade sönder hörnflaggan mot Juve.
Tiden går och nya epoker uppstår titt som tätt i Roma precis som i alla klubbar. Till och med jag som ung romanista kan ibland känna att allt ändrats, att det känns som saker och ting inte är som de har varit. Skillnaden mellan Roma och andra klubbar i det läget är då att en sådan som Giorgio Rossi fortfarande står där, 80 år gammal och med ett bultande Romahjärta.
Spelreglerna har dock ändrats. Det är inte bara som det verkar, fotbollen är inte som den en gång varit. Det uttalande från Rossi jag själv minns allra bäst är det jag läste om för något år sedan, då han kommenterade relationen till spelarna. Han sa att han inte alls gillade stilen de unga och de nya kommer med nu, hur fotbollen bara ses med egoism och med kortsiktighet. Förr i tiden hade han betydligt bättre och närmare relationer till spelarna, som då var mer humana och jordnära.
Just beroende på saker som dessa så kommer inte personer som Giorgio Rossi finnas i framtiden, inte ens i Roma. Faktum är att Rossi för ungefär 2 år sedan hade ett utgående kontrakt med Roma och var osäker på ifall han skulle få följa med till Brunico på träningsläger. Vad som hände kan ni säkert gissa. Protesterna var enorma, banderoller i Rossi’s försvar sattes upp på Trigoria och Rosella Sensi hade väl inget annat val än att förlänga med bandieran.
Andra saker prioriteras och det på gott och ont, men en sak står klar, och det är att ”il mitico” Rossi, som igår firande med sin familj på trattorian Core de Roma, för alltid står i historieböckerna som en av de mest älskade personligheterna inom A.S Roma.
Viva Vecchie Maniere. Tanti Auguri Giorgio!
