Säsongens lag: Mittback I
Det har funnits farhågor för återväxten i det italienska landslaget mittförsvar. Årets säsong har lugnat alla med stressmage. Det finns yngre förmågor som kan ta över, en av dem presenteras här.
Alessandro Gamberini värvades från Bologna inför säsongen 2005/2006 av sportdirektör Pantaleo Corvino som hade då som främsta uppgift att hitta potentiella byggstenar till ett framtida projekt där visionen var att etablera sig bland de fyra främsta i Italien.
Spelarköpen gjordes utifrån en relativt stram budget (i klass med ett lag från nedre halvan av Serie A) och Della Valle förlitade sig helt till Corvinos öga för talanger som kan slå igenom de närmsta åren.
Många spelare med just potential har kommit och gått (Bojinov och Jimenez bl.a.) Gamberini är kvar. Vikten av att kunna anpassa sig till sin omgivning och de krav som ställs på dig som spelare i Fiorentina är ovärderlig.
Den främsta anledningen till att ”Gamba” nått dit han idag befinner sig (ett steg ifrån Gli Azzurri) är just den lojalitet och tillgänglighet som han visat Cesare Prandelli och sina lagkamrater, egenskaper som ”il mister” har som grund för sitt lagbygge.
De senaste två åren har Alessandro växt från att ha varit något osäker och otymplig i sitt luftspel, till att bli en av Serie A:s obestridligt bästa mittbackar.
VCS: s presidente och tillika skribent på Violaredaktionen, Thomas Wilbacher, har haft nöjet att önska honom ”lycka till” i Lerkendals spelargång minuterna innan matchen mot Rosenborg. ”Han var väl inte alltför stor, ungefär som mig” konstaterade en belåten Thomas när han återkom till oss andra tillresta på bortasektionen.
Nähä inte det, vad är det i så fall som gör Gamba så bra?
Följsam samt otroligt brytningssäker, auktoritär men samtidigt råbarkad och aggressiv i sin spelstil, så ger han i alla fall skenet av att vara en koloss på plan, trots sina ”blygsamma” 186 cm. Luftrummet äger han idag så till den grad att han ostört i trängda situationer kan styra ut farliga inlägg utan större besvär.
Återigen, frågar ni mig en fråga i stil med ”borde Gamberini tagit en plats i Gli Azzurri?” så är svaret ett självklart ”ja, här gör Donadoni faktiskt en miss!"
Frågar ni Thomas så är han nog aningen för kort.
