Fyra finaler - sedan kan drömmen bli verklig
Fem mål. Femte raka segern. När både Cremonese och Venezia vacklar fortsätter Como att triumfera. Efter en trevande start på säsongen har man nu satt sig i ett läge som ingen hade kunnat föreställa sig efter att man blivit avklädda av Venezia i premiären. Nu är det endast fyra matcher kvar. Fyra finaler kvar. Första stoppet är i Ligurien.
1934 grundade Luigi Musetti det som i dag kallas för “Caffè Musetti”. Namnet må ha ändrats (då hette det “La casa del caffè”) men butiken står kvar precis där den gjorde för nittio år sedan. På Via Garibaldi 14. I hjärtat av Piacenza. Inte alls långt därifrån spelar Feralpisalo sina matcher. Trots att de är ifrån lilla Salo i Lombardiet. Varför de gör det, vet jag inte. Det är säkert en lång historia. Men resan dit för Comos del är inte alls lång. Med bilen är det en och en halv timme söderut ungefär. Det var också en hel del som körde de nittio minuterna och spenderade sin lördag på Stadio Leonardo Garilli. De hördes också. Väldigt mycket. Jag som har följt det här laget i flera år har aldrig varit med om ett sådant här bortafölje, både i mängd och i decibelnivå. Det ekade hela vägen hem till Piazza Volta. Som tur var så gav spelarna tillbaka. Trots ett tidigt 1-0 underläge kändes det aldrig riktigt oroligt. Como kändes tyngre, snabbare, skickligare. De var numret större än motståndaren. Både Cutrone och Strefezza fick äntligen göra mål och Da Cunha fortsatte att göra det. Mathias Braunoder var dominant, som vanligt. Österrikaren har under de här månaderna hamnat i både Strefezza och Goldanigas skugga men det finns flertalet argument till att utnämna Braunoder som den viktigaste värvningen i januari. Sammanfattningsvis blev det en eftermiddag att minnas för samtliga som har Como nära hjärtat. En historisk bortamatch. En historisk dag som banar vägen för en historisk säsong.
Varken Cremonese eller Venezia har rosat marknaden på sistone. De rödvita från Cremona är nu sju poäng efter Como och är i princip avhängda. I synnerhet med tankte på att de ska möta både Venezia och serieledaren Parma. Dessvärre för Comos del är Venezia endast tre poäng bakom och är i allra högsta grad med i kampen om andraplatsen. Med tanke på Venezias framgångar de senaste åren och deras skyttekung Pohjanpalo går det inte att räkna bort dem trots att deras spelschema är något tuffare. Förutom Cremonese har de två väldigt påfrestande bortamatcher att spela, bland annat framgångssagan Catanzaro och en säsongsavslutning mot ett Spezia som slåss för sitt liv. Deras form på sistone gör att de borde skrämmas av en sådan här slutspurt. “I biancoblu” däremot har det lite mer behagligt. Hemmamatcher mot Cosenza och Cittadella borde vara sex klara poäng och då krävs det att Venezia tar minst nio vilket jag har svårt att se dem klara av. På lördag väntar dock ett prov. Ett prövande sådant. Sampdoria anno 2024 är sannerligen inte vad de har varit och Andrea Pirlo som tränare är sannerligen inte Andrea Pirlo som spelare. Men det är fortfarande en bortamatch mot ett Sampdoria. En seger där och...ja, vad händer då?
Parma kom ur startblocken likt Max Verstappen och lämnade alla bakom sig. “I lariani” kom ur den med en Fiat. Det har stundtals puttrats. Vägen har inte alltid varit spikrak. Men medans alla andra kraschade eller körde in i depån och bytte däck så har Como fortsatt att puttra på. När sedan Catanzaro, Palermo och kompani körde iväg från depån och kom igång igen så såg Osian Roberts mannar till att öka takten. Och som de gjorde det. Det var svårt att föreställa sig den här situationen den tjugonde augusti. 3-0 och aldrig nära i en premiär. Loppet kändes över innan det hade börjat. Men sedan walesaren satte sig i bilen har det dock varit ett underbart lopp. Och med endast fyra varv kvar sitter “i lariani i förarsätet på den Fiat 500 som ska köra dem in i den italienska fotbollens finrum.
