Veckosammanfattning: Var är logiken?
Efter tre raka segrar i ligan blev det bara en poäng via 0-0 på Sardinien. Ett poängtapp som genast gjorde höstkylan mer påtaglig och mörkret än mer påträngande.
Man ska akta sig för att bli för nöjd. För när man börjar bli riktigt nöjd med tillvaron och allt går bra så vankas det alltid en motgång eller två inom kort. Det är något som man borde ha lärt sig vid det här laget, men inte då. Alltid är det samma visa. Framgångarna för med sig en positiv känsla som inger en någon form av trygghet, en känsla som intalar en att det ska fortsätta på den inslagna vägen.
Det är i det läget man borde stanna upp och påminna sig själv om hur verkligheten fungerar. Framgång är tyvärr sällan bestående och därför är det hälsosamt att förbereda sig på att motgången kan slå till när som helst. Något som man dock sällan gör. I stället skapas en falsk trygghet och övermodet tar över. Ingenting ska kunna gå fel, men just då är det ju givet att det går åt helvete. Vilket vi Milanfans fick erfara i afton.
Milan ska inte tappa mot ett lag som Cagliari och jag köper inga argument om att det på pappret trots allt var en ganska svår match med tanke på Sardinienlagets fördel av hemmaplan. Det spelar ingen roll, Milan ska slå Cagliari alla dagar i veckan hela året om. Åtminstone om en viss logik skulle existera.
Nu är dock inte mycket här i livet särskilt logiskt och fotbollen är det långt ifrån alltid. Det är ju charmen med denna ädla sport men samtidigt något som en kväll som den här är fruktansvärt frustrerande. Åtminstone om man håller på de rödsvarta. Med en stigande formkurva och med tre raka segrar (fem raka om vi räknar in Uefacupen) i ryggen skulle Milan ikväll in och plocka en ny trea nere på Sardinen. Något som inte blev fallet som ni vet.
I stället hade Rossoneri delvis gått i den gamla vanliga fällan med ett för stillastående och fantasilöst spel. Stundtals blixtrade de offensiva, kreativa herrarna till men av det undertecknad såg (endast andra halvlek) var det inte allt för mycket att skriva hem om. Alldeles för få riktigt heta chanser skapades och vi kan vara glada för att Cagliari inte hade bättre precision i sina avslut. En poäng är ju trots allt bättre än inget…
. . . .
Tio inspelade poäng på sex matcher hittills och bara tre efter ledande trion Lazio, Inter och Udinese. Ganska bra om man bara ser till poängdifferensen som skiljer Rossoneri från förstaplatsen. Men mindre bra om man vill se det ur ett mer negativt perspektiv. Pessimisten i mig vill göra sig hörd och då blir sammanfattningen av läget så här långt mindre positiv. Milan har nämligen hela sju lag framför sig i tabellen. Dessutom har Bologna tagit en enda seger, den kom mot Milan. Samtidigt som kvällens motståndare Cagliari tog sin första poäng mot de rödsvarta gästerna från Milano…
. . . .
Visst är Aquafresca lik Borriello rent utseendemässigt? Åtminstone på håll. Eller var det bara på min stream som det såg ut så?
. . . .
Alla ni Serie A-hatare som fortfarande existerar, ta en titt på några av omgångens resultat. Genoa-Napoli 3-2, Bologna-Inter 1-2, Atalanta-Sampdoria 4-2, Juventus-Palermo 1-2. Lever myten om målsnåla, tråkiga Serie A kvar än? I så fall: det är bara en myt. Cagliari-Milan var den enda matchen i omgång 6 som slutade mållös. Dessutom gjordes det mer än ett mål i alla andra matcher utom i Siena-Roma (1-0).
. . . .
Ambrosinis huvudspel är ruggigt. Killen vinner nästan varenda nickduell och som han nickar också. Ett livsfarligt vapen i luftrummet. Synd bara att Shevchenko skulle råka stå i vägen och centimetrarna vara på fel sida den här gången.
. . . .
En tendens ikväll var att Milan sköt några fler långskott än vanligt. Positivt enligt mig. Inga skott, inga mål. Men i och för sig blev det ju inte mål nu heller…
. . . .
Zlatans klack var faktiskt grymt snygg. Såg den aldrig igår och trodde att Sportbladet överdrev som vanligt, men det är svårt att argumentera emot det faktum att svenskbosniern gjorde ett riktigt drömmål igår.
. . . .
Sampdoria väntar i nästa match. De har inte vunnit än. Med tanke på att Milan är generösa mot lagen som har svårt att ta poäng lär de blåvita åka hem med poäng till Genua efter nästa omgång…
Eller vad säger den icke existerande logiken? Eller den ologiska logiken? Fan vet.
. . . .
En positiv sak (om man på ett närmast nördigt sätt ska leta glädjande aspekter med kvällens resultat) med ett kryss borta mot Cagliari är att Milans nolla i kolumnen för oavgjorda matcher är borta. Nollor ser på något vis inte bra ut. De är destruktiva. Fast 0-0 på Sardinen var förvisso ohyggligt mycket mer destruktivt och frustrerande än en nolla i krysskolumen. Men jag försökte vara glad i alla fall…
. . . .
Veckans mål kunde mycket väl ha utgått den här gången. I alla fall om Zlatan hade spelat i Milan och jag i min tur hade varit Interista och skrivit för Interredaktionen. Då hade mitt medfödda lillebrorskomplex gjort det allt för jobbigt för mig att skriva något positivt om värsta rivalens spelare. Så då hade jag helt förbisett Zlatans klackmål. Men nu är det ju som tur inte så utan Zlatan Ibrahimovic får priset för veckans mål av undertecknad.
. . . .
Veckans gladaste måste ha varit Cagliaris president. Han såg ut som ett barn på julafton när han klappandes inväntade slutsignalen med bara sekunder kvar att spela på Sant Elia ikväll. Kul att Milan kunde glädje någon i höstmörkret, eller inte…
. . . .
Dags att runda av för den här gången. Utlovar en utveckling av min syn på lillebrorskomplex inom de närmaste dagarna, bara tiden räcker till.
Ny dag imorgon, måndag och således en ny vecka.
Att solen går upp även imorgon kan vi räkna med (höga odds i annat fall), men så mycket mer ska man nog inte ta ut i förskott. För som sagt, sällan är något logiskt här i livet.
