Härlig stämning, härlig seger!
Runt 15.000 åskadare njöt av det Blåvita spelet i andra halvlek. Nu nästan ett dygn efter den viktiga segern ser Tomas Olofsson tillbaka på gårdagens batalj.
Så här dagen efter kan man luta sig tillbaka och njuta av livets sötma, Blåvitt! Segern igår gör att vi tog den chansen som fanns och nu ligger vi bara två pinnar bakom Hammarby. Hammarby ja, helt otroligt att dom kan hänga med i toppen. Det är väl bara egentligen Bajensupportrarna som inte är förvånade? Jag minns när vi satt och pratade nere i La Manga med delar från den kära Gnagarforum-redaktionen. "Hammarby åker ut" lät det. Jag nominerande inte Bajen som nedflyttningaspirant och fick mothögg direkt.
"Vet du hur dåliga Bajen är", sa en viss Igor. Efter många om och men fick jag till slut hålla med, för argumenten var tillräkligt starka för att så skulle bli fallet.
Om vi skall bege oss nästan ett dygn tillbaka i tiden och återminnas den härliga segern igår kväll. Där Håkan Mild gjorde comeback till stort publikjubel och levde upp till allas förväntningar. Han sprang, han passade, han tacklade, han sköt, han gjorde cykelsparkar(!), han gjorde succé Denne man är ett kapitel för sig. Att vara så uträknad, komma tillbaka långt innan någon kunde sia om, det är fantastiskt. Det kan väl till och med de så många Mildfördömarna i Stockholm och övriga Sverige hålla med om?
Matchen började lite trevande, där Hammarby kändes som det starkaste laget. Dock betyder inte det att de låg närmast ett ledningsmål utan den första halvan kändes på det hela taget ganska ointressant och tråkig. Tempot var visserligen
någorlunda högt men saknade det där lilla extra, i alla fall ur blåvit synvinkel.
Andra halvlek var raka motsatsen. Den blåvita offensiv som presterades måste vara något av det bästa ett Blåvitt lag presterat de senaste åren. Åtminstone kändes det så. Chans på chans radades upp och Bajen fick bara slå ifrån sig. Vi på läktaren bara väntade på det där förlösande ledningsmålet men det ville sig inte riktigt. Då kom Hammarby tillbaka. Som vanligt tänkte man, Blåvitt pressar men tappar till slut för att återigen förlora.
Men nej, nyinsatte supersub Lundén slog till på direkten efter Rosens passning... PANG! Läktaren utrbryter i ett gigantiskt jättevrål och alla är hur glada som helst.
Glädjen visste inga gränser efter målet och det var helt fantastikt skönt att se bollen segla förbi Lasse Eriksson och in vid hans vänstra stolpe. Slutet blev som vanligt onödigt spännande, Bengt Andersson fick göra räddningar
som egentligen inte finns och till slut kunde Karl-Erik Nilsson blåsa av matchen och segern var ett faktum!
Bajen Fans kom ner med mindre antalet än Djurgårdarna, så såg det i alla falla ut när man blickade bort mot den södra läktaren. Det fanns visserligen flertalet Bajensupportrar på sittplats men helhetsintrycket säger att Djurgården
hade med sig fler ner till Göteborg. Tyvärr, så får alla lag med stora bortaföljenstå på Sveriges kanske sämsta bortaläktare, Tipsläktarn. Jag har varit där en gång och det är inget jag önskar någon supporter. Nej, bygg om Gamla nu!
Vi själva då? Vi på Östra och övriga sektioner, hur funkade det igår? Klacken växer ju alltid vid sådana här matcher. Vilket självklart är synd men det är bara att inse fakta. Stämingen i första halvlek var väl inte direkt övertygande, men i och med det underbara spelet i andra växte stämningen på läktarn och till slut kom även målet. Det kändes som vi hade övertyg på Bajen Fans i stort sett hela matchen men skall vi lita på GT (tveksamt, men i alla fall) så hade vi varsin halvlek. Det är alltid svårt att bedöma andra lags supportrar när man själv står och sjunger fram sitt egna lag, men dom hördes nån enstaka gång och jag missade totalt
deras berömda Tidaholmramsa när kvarten återstår.
På det hela taget är jag nöjd med både laget och spelet. Även stämningen var på topp och publiksiffran bra, även om 17.000 borde ha sett den här matchen. Nu är det en liten spelpaus i allsvenskan med tanke på viktiga VM-kval matcher för landslaget, men vi ses i Örebro den 10:e September!
