St Louis Blues: Vad har hänt?
Att St Louis Blues kanske skulle få problem att nå slutspelet var det många som anade innan säsongen startade, men att laget skulle vara NHL:s sämsta efter en fjärdedel spelad var det nog ingen som trodde. Bara fyra segrar hela 15 förluster efter 22 matcher gör att Blues parkerar sist av alla lag i hela NHL. Vad är det som har hänt i St Louis?
Laget äntrade ligan 1967-68 och är just nu inne på sin 38:e säsong. Faktum är att laget bara missat slutspelet tre gånger på alla åren, och innan den här säsongen startade hade man varit i 25 raka slutspel. Det är en imponerande siffra, och tillika den längsta sviten i nordamerikansk proffsidrott. Man ska dock komma ihåg att organisationen aldrig vunnit Stanley Cup, trots att man de senaste åren varit ett av topplagen i ligan.
Även om man under många år varit lillebror åt Detroit i Central Division har Blues prenumererat på andraplatsen i divisionen de senaste åren. Sedan säsongen 1998/99 har man slutat tvåa bakom Detroit med undantag för säsongen 1999/00 då man vann divisionen, sex poäng före just Detroit. Visserligen var det knappt att man tog sig till slutspel förra säsongen, men till slut lyckades man samla ihop styrkorna och rädda en sjunde plats i Western Conference. Kanske var det ett tecken på att Blues var på nedgång, men att utförsbacken skulle bli så brant som den blivit var det få som trodde.
Den stora frågan är då vad som har gått snett i St Louis, och vad som gjort att man hamnat i den prekära situationen som man befinner sig idag. Tre faktorer framstår som avgörande; osäkerheten kring organisationens framtid, svag scouting samt att lagets kvalitet helt enkelt har försämrats avsevärt de senaste säsongerna.
Osäker framtid
Laget har problem med ekonomin, och klubben är till salu även om den inte blivit såld än. Även arenan Savvis Centre är till salu. Den byggdes så sent som 1994 och är således relativt ny och fräsch, och Bill och Nancy Laurie som just nu äger laget hoppas att man kan sälja både klubben och arenan till någon som kommer att behålla laget i staden. Anledningen till att man säljer är att verksamheten har gått med stora ekonomiska förluster de senaste åren.
Ryktena kring vem som ska köpa laget har varit många, och det har naturligtvis skapat stora oroligheter i klubben. Man vet inte ens om organisationen kommer att vara kvar i St Louis. Ägarnas engagemang för det sportsliga minskar naturligtvis också då man har som syfte att sälja klubben, och lägger energin på det. Utan ägare som stöttar laget och ledningen kan det vara svårt att skapa arbetsro, ett dilemma som Blues verkar lida av den här säsongen.
Svag scouting
Klubben har heller inte haft någon framgång med sina tidiga val i NHL Entry Draft. Barret Jackman 1999 och Christian Bäckman 1998 är undantagen i en annars ganska svag scouting. Man har listat väldigt få spelare som har etablerat sig ordentligt i ligan. Steve Staois, Jochen Hecht och Michal Handzus tillhör de bättre valen på 90-talet, men ingen av dem finns kvar i klubben idag. Man har dock varit bättre på att hitta bra spelare senare i rundorna.
Årets sensation Lee Stempniak valde man exempelvis först som nummer 148 i NHL Entry Draft 2003. Andra exempel är tjeckiske centern Petr Cajanek (2001:253) som man idag bygger mycket av sitt anfallsspel kring, österrikiske målvakten Reinhard Divis (2000:261) som idag är andremålvakt i klubben, ryske backen Alexander Khavanov (1999:232) som gjorde många bra säsonger i Blues innan han försvann till Toronto, slovaken Ladislav Nagy (1997:177) som idag är etablerad spelare i Phoenix och Eric Boguniecki (1993:193) som idag är etablerad i St Louis. Man har alltså hittat många guldklimpar som andra klubbar missat. Dessvärre har man inte hittat de stora de stora spelarna tidigt i rundorna, men å andra sidan brukar man på grund av sina sportsliga framgångar få välja ganska sent.
Nu så har man dock några intressanta spelare som kan bli något riktigt intressant i framtiden. Ryssarna Konstantin Zakharov och Alexei Shkotov väntas båda tillhöra laget inom några säsonger. Även om ingen av dem ännu har blommat ut besitter båda stor offensiv potential. Som många andra ryssar måste de bli jämnare i sitt spel och förbättra sin defensiv.
Framåt finns också svenske centern Calle Söderberg som har fått sitt stora genombrott i Sverige den här säsongen. Söderberg, som spelar med Malmö, leder i skrivande stund poängligan i Allsvenskan och visar prov på ett härligt spel och självförtroende just nu. Bli inte förvånade om han återfinns i Blues organisation redan nästa säsong.
På försvarssidan ser det ännu bättre ut. Jackman, Bäckman och nyförvärvet Eric Brewer kommer alla att vara med många säsonger till och de kommer att kompletteras av Doug Lynch, Jeff Woywitka, Scott Jackson och Denis Wideman och man mycket väl bli ett av ligans bättre försvar om några säsonger. Woywitka har redan den här säsongen fått visa upp sig i Blues och gjort det med den äran.
Dessutom har man den unge tjeckiske målvaktsstjärnan Marek Schwarz under sina vingar. Den unge talangen är redan etablerad i den tjeckiska förstaligan och spås en lysande framtid.
Trots dessa unga talanger anses St Louis ha en av de svagaste talangknippena i hela NHL. Där finns ingen bredd, och de talanger man har anses ha en lång väg kvar att nå sin potential. Om kritiken är rättfärdigad eller inte kan bara framtiden utvisa. Det går dock inte att förneka att det finns några riktigt intressanta spelare som håller på att växa ut till bra spelare. Och St Louis behöver föryngra.
Laget är inget stjärngäng längre
Klubben har haft många stora profiler knutna till organisationen, inte minst på 90-talet, men av stjärngalleriet finns det inte mycket kvar idag. Inför den här säsongen försvann dessutom tre av fem storstjärnor då Al MacInnis, Chris Pronger och Pavol Demitra av olika anledningar lämnade laget.
Grant Fuhr, Pierre Turgeon, Brett Hull, Brendan Shanahan, Dale Hawerchuk, Petr Nedved, Phil Housley, Scott Stevens, Adam Oates och Wayne Gretzky finns bland de spelare som har representerat Blues under 90-talet. Stjärnspelare som har väldigt högt anseende i ligan.
Idag finns det bara två spelare i laget som kan anses vara stjärnspelare i ligan. Det handlar naturligtvis om den amerikanska duon Doug Weight och Keith Tkachuk. Båda har dock haft stora problem att leva upp till sin potential den här säsongen, och vem minns inte att Tkachuk kom så otränad till träningslägret att han stängdes av? En Tkachuk i toppform är ett måste om Blues ska resa sig den här säsongen. Än så länge har han dragits med skador och bara spelat fyra matcher. Weight har trots mycket istid inte levererat som väntat. Frågan är om de båda amerikanernas epitet som stjärnor är våg att få sig en törn.
Men hockey är ett lagspel, och mer än stjärnorna måste fungera.
Målvaktsfrågan har varit ett stort problem länge i St Louis. Grant Fuhr gjorde det bra i mitten och slutet av 90-talet men sen dess har man inte haft någon lycka med sina målvaktsvärvningar. Varken Roman Turek, Brent Johnson, Fred Brathwaite eller Chris Osgood kom upp till normal spelstandard även om de blixtrade till stundtals. Roman Turek gjorde visserligen två bra säsonger statistiskt i grundserien, men svek i slutspelen. Nyförvärvet Patrick Lalime, som kom ifrån Ottawa under sommaren, måste så här långt dessvärre också anses som en misslyckad målvaktsvärvning. Han har inte alls kommit upp i sin normala standard.
Inför den här säsongen tappade St Louis som sagt också sina två bästa och mest rutinerade backar. Al MacInnis fick lägga skridskorna på hyllan efter sin ögonskada från fjolåret och klubben kunde inte erbjuda storstjärnan Chris Pronger det kontrakt som han ville ha. Pronger skickades därför till Edmonton i utbyte mot några yngre spelare, däribland etablerade kanadensiske landslagsbacken Eric Brewer. Man ska också betänka att MacInnis och Pronger är de två som varit lagkaptener i St Louis sedan 1996 (Pronger 1996-97, MacInnis 1997-02, Pronger 2003-04) så det var mycket ledarskap som försvann. Till detta kan också läggas till att rutinerade och spelskicklige ryssen Alexander Khavanov försvann till Toronto. Det är alltså tre av lagets försvarare som försvunnit till den här säsongen.
Istället mönstrar Blues nu ett betydligt yngre försvar. Årets nykomling 2002-03, Barret Jackman, gick mestadels skadad under sin andra säsong i ligan och det blev till slut bara 15 matcher. Nu är Jackman, 24, tillbaka, och även om han inte imponerat med de nya reglerna i NHL, är han en spelskicklig och utvecklingsbar spelare som säkert kommer att spela upp sig under säsongen. Bredvid sig i försvaret har han svensken Christian Bäckman, 25, som gått från klarhet till klarhet de senaste säsongerna. Backen, som blev vald i den första rundan 1998, tillhör nu lagets bästa backar. Två unga spelare som tar ett stort ansvar i laget.
Till den här säsongen har de fått sällskap av Eric Brewer, 26, från Edmonton. Kanadensaren har redan hunnit med att vinna OS-guld med sitt land och spås bli en av stora backarna i ligan i framtiden. Dessa kompletteras av Eric Weinrich och Andy Roach som står för rutinen, samt allroundkunnige Bryce Salvador. Inte ett försvar som skrämmer kanske, men som om några säsonger kan bli riktigt bra.
Problemet den här säsongen bland backarna har dock varit skador, och då framförallt axlar. Eric Brewer åkte nyligen på en axelskada och väntas inte vara tillbaka förrän i januari. Christian Bäckman har också missat 6 matcher och Barrett Jackman tre matcher på grund av krånglande axlar. St Louis måste hållas skadefritt om man ska klättra i tabellen.
Laget ser tunt ut framåt och man lever mycket på sina två rutinerade spelare i form av amerikanerna Doug Weight och Keith Tkachuk framåt. Därför var det turbulent då Tkachuk kom otränad till träningslägret i höstas, och dessutom går skadad nu. Inför den här säsongen tappade man också en av sina bästa offensiva spelare i slovaken Pavol Demitra. Han blev för dyr för klubben, och hamnade till slut i Los Angeles där han gör succé.
Med Demitra borta är det tunt i anfallslinjerna. Inhandlade Scott Young är inte den målskytt han var förr, och har varken producerat eller spelat som förväntat. Bakom honom finns pålitliga grovjobbare som Dallas Drake, Mike Sillinger, Petr Cajanek och Dean McAmmond men det är inte spelare som själva kan bära offensiven. Att målfarlige Eric Boguniecki gått skadad stora delar av hösten hjälper inte heller. Problemet är också att ingen av lagets yngre spelare har stigit fram.
Omnämnde Lee Stempniak har blixtrat till vid några tillfällen. Slovaken Peter Sejna har dock inte fått det att stämma i NHL trots bra spel i AHL, och han får lite förtroende av Mike Kitchen i Blues bås. Kitchen gör sin andra säsong i klubben, och har således varit med om klubbens fall som topplag till ett lag som kämpar för slutspelsplats. Få skyller dock på Kitchen, fans och media vet att laget helt enkelt är för svagt för att vara bättre.
Laget har helt enkelt inte längre slagstyrkan för att ta sig till slutspel. Målvaktsspelet är för dåligt och framåt är det alldeles för tunt.
Laget nådde finalen i Stanley Cup under sina tre första säsonger i ligan, men sen dess har man inte kommit närmare än en semifinal. Frågan är om det ens blir slutspel den här säsongen. Det verkar inte så.
En slutspelsera på 25 år kan vara över.
