Carolina - Edmonton Match 2: Propagandahockey av Carolina
Allting gick Carolina Hurricanes väg inatt. Pucken studsade rätt och med ett helt annat driv i benen än Edmontonspelarna så kunde Carolina relativt enkelt gå ifrån till en 2-0-ledning i finalserien.
Med en anfallshockey präglad av fantasi och glädje, ett försvarsspel som genomsyras av disciplin och offervilja och en het målvakt har Carolina chockat många experter och supportrar under säsongen. Nattens match var inget undantag, anfallsspelet var stundtals alldeles lysande och Doug Weights och Eric Staals kedjor snurrade friskt med Edmontons försvarare. Försvarsspelet var så stabilt och lugnt så man nästan njöt mer när Carolina försvarade sig än när de anföll. Längst bak var Cam Ward säkerheten själv och de få farliga skott som han fick på sig räddade han till synes utan några större problem.
Avgörandet för Carolina kom i numerära över- och underlägen, tre av målen gjordes i powerplay och spelet med en man mindre var imponerande. I powerplay styrde Frantisek Kaberle (bilden) och Matt Cullen spelet från blålinjen, Kaberle noterades för ett mål och två assist och Cullen spelade fram till hela tre mål, samtliga i powerplay. Visserligen var alla av Cullens assist andraassist, men det är trots allt imponerande. Framförallt av en kille som hela säsongen har stått i skymundan för bland andra Eric Staal, Rod Brind’Amour, Eric Cole och Justin Williams.
I skadade Dwayne Rolosons frånvaro fick finske Jussi Markkanen chansen i Edmontons kasse istället för Ty Conklin, men han såg oerhört lam ut. Han hade problem med flera skott och borde ha räddat i alla fall två av målen. Utespelarnas osäkerhet med Markkanen i kassen kan symboliseras med en situation med några minuter kvar av matchen. Just när Markkanen var på väg att suga in pucken kom en försvarare och snappade upp den mitt framför händerna på målvakten.
Carolina visar upp en makalöst lagsammanhållning och offervilja för varandra. De står upp för sina lagkamrater och tvekar inte en sekund för att täcka skott. Bret Hedican, Gles Wesley och Aaron Ward var fenomenala i just detta och det gör det jobbigt för motståndarna, vilket Mike Peca också höll med om:
- Det är frustrerande för laget när man har bra lägen, men det andra laget blockerar skotten. De har två eller tre killar som försöker täcka skott samtidigt. Vi har fria spelare, vi måste bara lyfta på huvudet och leta efter dem, sade han efter matchen.
Det största och bästa formbeskedet fick vi dock ifrån Canal+, som hade ersatt stumme Peter Popovic med duktige och kunnige Calle Johansson. Redan efter halva första perioden hade han säkert sagt mer än vad Popovic sade under hela förra matchen.
Underhållande inledning
Matchen inleddes i ett rasande tempo och lagen radade upp chanser de första minuterna. Redan efter halvminuten fick Carolina sin första chans, trots att Justin Williams och Rod Brind’Amour krockade bakom Edmontons kasse så fick de fram pucken framför mål, där Jussi Markkanen hade problem med att få kontroll över den och tillslut kunde en försvarare rensa undan. I kontringen efteråt fick Edmonton sin första målchans och matchen hade börjat precis så underhållande och euforiskt som vi alla hade drömt om. Det var chanser åt båda hållen och redan efter tre minuter och 26 sekunder drabbades Carolina av matchens första utvisning då Craig Adams fick vila två minuter för interference. Edmontons powerplay såg bra ut och man skapade en farlig dubbelchans där först Ethan Moreau och sedan Fernando Pisani störtade in framför Cam Ward, men utan utdelning.
Minuten efter att Carolina hade dödat av utvisningen skapade man ett 4-mot-1-läge, men Eric Staal missade Mark Recchis passning och spelet vände återigen. Men Carolina erövrade pucken omgående och bara 15 sekunder senare kom Staal och Andrew Ladd i nästa kontring. Ladd håller i och håller i och när Marc-Andre Bergeron (bilden) lägger sig ner för att täcka en förmodad passning släpper han iväg skottet. Ett dåligt skott tar dock på Bergerons skridsko och ändrar riktning så att det helt ställer Markkanen som är på väg mot det bortre hörnet. Bergeron har sannerligen inte haft det enkelt mot Andrew Ladd i finalserien. I den första matchen trycker han in Ladd i Dwayne Roloson så att denne skadar knäet och missar resten av slutspelet och nu inatt styrde han alltså in Ladds skott i eget mål för det så viktiga första målet. Kan det månne öppna upp för Dick Tärnström?
Direkt efter målet visar Edmonton återigen prov på ihärdigt arbete och skapar tryck mot Cam Ward och Carolina. Fernando Pisani fick många chanser, men brände varenda en. Därefter passade Ales Hemsky på att missa öppet mål efter att Ward hade lämnat retur på Jason Smiths skott. Carolina är dock inte ofarliga, utan deras spelvändningar är hela tiden ett hot.
Matchen och tempot stagnerade sedan lite i mitten av perioden, men trots det så skapas det målchans efter målchans. En snedstuts i sargen friställer Shawn Horcoff framför Carolinas målbur, men en överraskad Horcoff kan inte få kontroll över pucken utan schabblar bort chansen.
Med Chris Pronger i utvisningsbåset för hakning så visar Carolina prov på sitt fina powerplay och ett klapp-klapp-spel avslutas med ett tungt skott av Frantisek Kaberle på blålinjen. I samma veva blir Cory Stillman utvisad för interference mot målvakten och det blir spel i 4-mot-4 en stund. Tätt därefter skapar Edmonton en farlig chans då Fernando Pisani får ett fritt skottläge, men då Cam Ward mycket effektivt stänger av skottvinkeln glider Pisani bara ner mot den förlängda mållinjen och passar istället pucken till Mike Peca, men centerns skott tas lugnt omhand av Ward.
Med strax över minuten kvar av den första perioden blir Ray Whitney utvisad för hakning och i den efterföljande numerära överläget för Edmontons Shawn Horcoff ett jätteläge att kvittera med bara några få sekunder kvar.
Psykologiskt viktigt mål för Carolina
Den andra perioden inleds inte med ett lika frejdigt anfallsspel utan nu hade kampmomenten tagit över.
Några minuter in i perioden drar Matt Greene på sig en oerhört korkad utvisning då han crosscheckar en Carolinaspelare i ryggen framför Carolinas mål. 45 sekunder senare så drar även Jason Smith på sig en utvisning för crosschecking då han manglar ner Ryan Whitney bakom eget mål. Carolina spelar därmed 5-mot-3 i över en minut och toppar direkt laget. In på isen kommer Eric Staal, Doug Weight, Rod Brind’Amour, Mark Recchi och Ryan Whitney, ingen försvarare alltså. Carolina etablerar direkt tryck, men lockas inte få pucken förbi täckande Edmontonspelare.
När Edmonton återigen är fulltaligt uppstår en lustig situation. Frantisek Kaberle hittar Matt Cullen med en bra passning som sånär friställer forwarden med Markkanen, men han kan inte riktigt få tag i pucken. När Justin Williams och Raffi Torres sedan kommer i andravågen försöker Williams skära in framför Torres, och trots att man klart och tydligt ser att Torres inte har den blekaste aning om att Williams kommer farande så blir han utvisad för interference. Bakläxa för domaren som i en Stanley Cup-final inte får göra sådana misstag.
I det efterföljande powerplayet skapar Carolina flera fina chanser, bland annat prickar Rod Brind’Amour stolpen innan Frantisek Kaberle gör 2-0. Ryan Whitney har pucken på den offensiva vänsterkanten och hittar den gamle MoDo-spelaren i slottet som klipper till .jpg)
direkt. Visserligen står Mark Recchi precis jämte Markkanen, men det var ett tveksamt ingripande av Markkanen och frågan är om han inte skulle ha räddat det målet. En minut efter målet drar sedan Aaron Ward (bilden) på sig en utvisning och Edmonton får en gratischans att ta sig in i matchen. Precis som vanligt fick Rod Brind’Amour och Justin Williams ett stort förtroende i numerärt underläge och som de spelade! De två och Carolinas backar stressade hela tiden Edmontonspelarna som inte fick en chans att suga åt sig passningarna utan att Carolinaspelarna kom ut från sin box och satte press. Edmonton fick trots det iväg en del skott som Cam Ward dock räddade utan någon större ansträngning. Chris Pronger serverade Sergei Samsonov en fin passning och ryssen blev helt ren framför mål, men Niclas Wallin trycker ner honom bakifrån och svensken har tur som slipper utvisning.
Några minuter senare är Wallin i farten igen, dock i offensiv zon. Han trampar upp i en av sina typiska raider längs högerkanten och skär inte framför Markkanen, men kunde inte få in pucken. I kalabaliken framför målburen drar sedan Edmontons Shawn Horcoff på sig en utvisning som Carolina dock inte kan utnyttja. När Horcoff sedan kommer in igen får Edmonton ett bra tryck mot Carolina där de tvingas sjunka ner i knäet på Cam Ward. Just Horcoff fick det bästa läget, men han missade öppet mål med sitt backhandskott. Edmonton fortsätter att rada upp några halvchanser, bland annat hade Mike Peca ett bra läge.
Med några få minuter kvar av perioden bjuder Matt Cullen på uppvisning. Han snurrar och vänder i sarghörnet och skär så småningom in en passning till Eric Staal som kommer i full fart, Staal i sin tur försöker hitta Mark Recchi vid Markkanens vänstra stolpe med en passning, men Recchi hade tagit ny position så anfallet rann ut i sanden. Istället var det Cory Stillman som med mindre än 3 sekunder kvar av perioden trycker in 3-0 och Carolinas förmåga att hela tiden göra viktiga mål i slutet av perioderna fortsätter. Stillman snappar upp Niclas Wallins skott från blålinjen, skjuter själv men Markkanen räddar det första skottet, returen går dock rakt ut till Stillman som lyfter pucken över såväl målvakt som målbur innan han rundar densamme och lyfter in en backhand i mål. Återigen var det ett tveksamt ingripande av Markkanen.
Spiken i kistan
Den tredje och sista perioden inleds med att Carolina pressas ner djupt i egen zon, men när Jason Smith av alla tar avslutet för Edmonton kan Carolina vända spelet och Rod Brind’Amour får skottläge och skickar iväg pucken, men Markkanen räddar. Edmonton fortsätter pressa ner Carolina och får iväg en del farliga skott på Cam Ward, men när Sergei Samsonov tar en korkad interferenceutvisning två och en halv minut in i perioden dödar Carolina matchen med sitt 4-0-mål. Mark Recchi hade pucken vid målvaktens högra tekningscirkel och spelar in pucken till Doug Weight som ren framför mål sätter fram skridskon för att stoppa pucken. Den sticker dock rakt mot mål men Weight viftar till med klubban och domaren tvekar först till om det är ett godkänt mål då Weight vid första intrycket inte fick träff med klubban, men Weight var säker på sin sak och efter att domaren hade kontrollerat med videodomaren godkände han också målet.
Edmontonspelarna börjar nu förstå att matchen är körd för dem och blir grinigare och grinigare, bland annat tar Ethan Moreau en onödig utvisning då han armbågstacklar Glen Wesley i offensiv zon. I det efterföljande numerära överläget fastställer sedan Mark Recchi slutresultatet till 5-0 då han relativt ostörd framför kassen kan styra in Frantisek Kaberles skott. Edmonton fortsätter att varar sura och istället för att satsa allt på att spräcka Cam Wards nolla lägger man all energi åt att tjabba med motståndare och domare, vilket bara tänder Carolina ännu mer och de svarar inte på Edmontons försök att provocera dem. I offensiv zon ser Edmonton nästan vilsna ut och skotten mot Ward är antingen fastnar på täckande spelare eller så plockar Ward lugnt och fint ner dem. Rookiemålvakten framstår alltmer som en fullbordad veteran i sitt spel.
Halvvägs in i perioden drar sedan Craig Adams på sig en utvisning och återigen är Niclas Wallin inte långt bort från att bli utvisad för en småful tackling, men domaren väljer återigen att fria och svensken hade tur med domsluten i nattens match.
Mot slutet drar Glen Wesley på sig två utvisningar med fem minuters mellanrum, men Edmonton får inga heta chanser. Ales Hemsky är alldeles för kär i pucken och försöker hela tiden dribbla vilket gör att han antingen tappar pucken eller så hinner hans medspelare åka offside innan pucken kommer in i anfallszon.
Edmontons tuffing Georges Laraque skickas bara in för att mörbulta Carolinaspelarna mot slutet av matchen, men han tappar all behärskning och blir först utvisad för en sen tackling mot Niclas Wallin och sedan för boarding på Andrew Ladd, bestraffningen blir två minuter för tacklingen på Wallin och fem minuter plus matchstraff för behandlingen av Ladd.
Spelglädje i Carolina
Under hela matchen spelade Carolina med en helt annan inställning och glädje än Edmonton, vilket säkert hänger ihop med det tidiga ledningsmålet.
Oleg Tverdovsky hade ersatt Chad Larose i Carolinas laguppställning, men det var inte förrän i slutet av den tredje perioden som han fick lite speltid. Peter Laviolette vilade Frantisek Kaberle och Bret Hedican vilket innebar att Niclas Wallin fick dra ett tungt lass på slutet. Tverdovsky gjorde fyra byten och landade på två minuter och 20 sekunders speltid.
Craig och Kevyn Adams förtjänar lite extra beröm för sin insats i årets slutspel, de spelar sparsamt och matchas hårt i numerära underlägen, men de klagar aldrig och peppar hela tiden sina lagkamrater från båset.
Det fysiska fenomenet Rod Brind’Amour upphör aldrig att imponera, han kämpar och sliter hela tiden som om varje byte vore hans sista. Snacka om hängiven och inspirerande lagkapten!
Finalserien vänder nu och fortsätter med två matcher i Edmonton, den första på lördagsnatt klockan 02:00 svensk tid.
Matchfakta:
Carolina – Edmonton 5-0 (1-0, 2-0, 2-0)
Första perioden:
1-0 (06:21) Andrew Ladd (Staal, Kaberle)
Andra perioden:
2-0 (10:28) Frantisek Kaberle (Whitney, Cullen) PP
3-0 (19:57) Cory Stillman (Wallin, Williams)
Tredje perioden:
4-0 (02:21) Doug Weight (Recchi, Cullen) PP
5-0 (04:12) Mark Recchi (Kaberle, Cullen) PP
Skott: 26-25
Utvisningar: Edmonton 9 x 2 min, 1 x 5 min, 1 x 10 min; Carolina: 7 x 2 min
Domare: Bill McCreary, Brad Waston
Publik: 18928
Matchens tre stjärnor:
1. Cam Ward, Carolina
2. Frantisek Kaberle, Carolina
3. Matt Cullen, Carolina
Laguppställningar:
Carolina Hurricanes:
Matt Cullen – Eric Staal – Mark Recchi
Andrew Ladd – Doug Weight – Ray Whitney
Cory Stillman – Rod Brind’Amour – Justin Williams
Kevyn Adams – Craig Adams
Frantisek Kaberle – Aaron Ward
Glen Wesley – Niclas Wallin
Bret Hedican – Mike Commodore
Oleg Tverdovsky
Cam Ward (Martin Gerber)
Edmonton Oilers:
Ryan Smyth – Shawn Horcoff – Ales Hemsky
Sergei Samsonov – Jarret Stoll – Radek Dvorak
Fernando Pisani – Mike Peca – Raffi Torres
Ethan Moreau – Rem Murray – Georges Laraque
Chris Pronger – Jason Smith
Steve Staios – Jaroslav Spacek
Marc-Andre Bergeron – Matt Greene
Jussi Markkanen (Ty Conklin)
Läs även:
Inför Carolina – Edmonton
Match 1: Carolina – Edmonton 5-4
