Om Cam Janssen är svaret, vad var då frågan?
Blues kräftgång fortsätter och ledningen med John Davidson i spetsen upplever just nu sin första riktiga motgång.
St. Louis Blues upplever just nu sin första riktiga motgång sedan David Checketts tog över klubben och John Davidson utsågs till president.
Orsakerna är naturligtvis att Blues för tredje året i rad kommer att missa slutspel och klubbens tveksamma agerande vid trading deadline.
Att St. Louis missar slutspel 2008 har tre orsaker:
1. Förutom Brad Boyes och till viss del Andy McDonald så har Blues stjärnor misslyckats totalt med målproduktionen.
De som skulle göra målen, Paul Kariya, Keith Tkachuk och Lee Stempniak har kombinerat för ursvaga 46 mål. Nämnas skall att Alexander Ovechkin i Washington har gjort 48 på helt egen hand.
Brad Boyes produktion ersatte de uteblivna målen från trion under inledningen av säsongen med på de senaste 17 matcherna har Boyes bara gjort tre mål.
I de två senaste matcherna mot Phoenix så har Blues vunnit skotten med totalt 77-48...med har på samma matcher 1-4 i mål. I rest my case.
2. Uselt powerplay.
Boyes och Tkachuk har förvisso 10 mål vardera men hand upp den som trodde att Paul Kariya skulle stoltsera med endast fyra mål i PP?
Offensiven hos backarna som under Prongers och MacInnis dagar var NHLs kanske mest fruktade, är idag ett skämt. Blues backar har kombinerat för totalt fyra mål i spel med en eller två man mer på isen.
3. Ingen hjälp till Manny Legace.
Blues valde att inte återsigna den hyfsat stabile Curtis Sanford. Gamblade sedan när man skickade iväg Jason Bacashihua och behöll Hannu Toivonen. Och om Blues backar varit ett skämt rent offensivt så är Toivonen enbart tragisk.
Finnen inledde säsongen hyfsat med fick en knäpp när han släppte in åtta mål mot Colorado i december och har sedan dess inte stoppat mycket som kommit hans väg.
Marek Schwarz var uppe en kort stint men visade ingen NHL-klass. Chris Beckford-Tseu kan i själva verket ha passerat den upphaussade tjecken i Blues målvaktshierarki.
###
Fyra saker i Blues agerande på slutet som retar fansen, journalisterna och tyckarna i stan.
1. Att Andy Murray envisas med att låta David Perron sitta på läktaren under matcherna.
Unge supertalangen David Perron har åkt in och ut ur laget som en jojo under hela säsongen. Han har lagets bästa shooting percentage med 11 mål på 48 skott för 22,9%. Att jämföra med Kariyas och Stempniaks 8,2 och 8,3%.
Att då tvinga honom att sitta på läktaren när Blues stora problem är just målskyttet har retat gallfeber på många.
Murray förklarade i veckan som gick att Perron måste mogna.
Det gäller i allt från agerandet på isen till att komma i tid till träningar och att visa respekt.
Perron uppfattas som kaxig och arrogant och slår ut med armarna i frustration när hans äldre kollegor i laget inte kan hatera en pass eller missar en målchans.
"Han gör så här..." säger Andy Murray och viftar med armarna. "...åt Keith Tkachuk?? Då utmanar man ödet..."
Perron smällde på Phoenix Keith Yandle i söndags och i det efterföljande gruffet som uppstod stack han bara iväg. Något som fick Keith Tkachuk att ilska till.
"Han sa till mig att när något sådant händer så stannar man kvar och tar en kille" - Perron.
Men det kanske värsta av allt är att om Murray har problem att hantera Perron, så lär det inte bli lättare nästa säsong när Patrik Berglund och T.J Oshie ansluter.
Oshie har redan varit i blåsväder ett par gånger och Berglund omges emellanåt av ett rykte som ganska kaxig.
De behöver inte vara något negativt. Ni minns kanske en kille vid namn Brett Hull som gärna gick egna vägar och sa vad han tyckte för det mesta. Det gick ganska bra för honom trots allt.
2. Blues agerande vid deadline.
Det är fler än jag som reagerat med irritation över Blues val att skeppa iväg Bryce Salvador och Christian Bäckman och att bara få en så kallad "Goon" och ett draftval i fjärde rundan i retur.
Folk som inte följer Blues har inte så bra koll på Salvador som ofta för en anonym tillvaro och inte syns så ofta i målprotokollen.
Faktum är att Salvador för varje år som gått har spelat upp sig och jag anser att han i år varit lagets bästa back. Något som understryks av de faktum att Salvador toppar +/- ligan i Blues överlägset med +12.
Salvy har under hela säsongen spelat tillsammans med Eric Brewer som har -13.
Hur i hela fridens namn det gått till vet jag inte men det bevisar om inget annat att Salvador måste göra något rätt därute.
Man skall även ha i åtanke att när klubben valde att inte återsigna exempelvis Chris Pronger och Pavol Demitra, så var det just spelare som Bäckman och Salvador man valde att satsa på. Att då inte kräva mera tillbaka än man fick i tisdags är snudd på skamligt.
Cam Janssen ja...
Kan någon förklara för mig vad den typen av spelare kan tillföra i ett lag som inte gör några mål? Han går alltså in i laget i förlustmatchen mot Phoenix (förlust 1-2) före David Perron och före Yan Stastny.
Janssen må vara från St. Louis men både JD och Larry Pleau överskattar nog å de grövsta Janssens förmåga att sälja biljetter i Scottrade. Fighter i alla ära, men Blues hade redan D. J King och jag inbillar mig att folk hellre vill se mål är en talanglös pajas som glider omkring och slåss. De dagarna är sedan länge över i NHL.
En faktor som även spelar in är de signaler det sänder till övriga spelare i truppen när Blues agerar säljare TROTS att man har chans på slutspel. Man gör alltså av med två rosterbackar och ersätter dem i princip med ingenting.
Efter deadline har Blues tre raka hemmaförluster och 2-7 i målskillnad. Nu verkar det som att Blues återigen siktar på att välja så tidigt som möjligt i sommarens draft.
3. Omkastningar i linerna.
När man ställer spelare som David Perron åt sida så ersätts han med en så kallad "grinder", eller grovjobbare om ni så vill. Ryan Johnson är en. Dan Hinote en annan och Jamal Mayers en tredje. Spelare som oftast dödar utvisningar och matchas mot motståndarnas topplinor.
Mot Dallas spelade Paul Kariya med Ryan Johnson och Brad Boyes parades samman med D.J King. Kalla mig oinsatt, men jag ser inte att sådana drag skulle få fart på målfabrikationen. Faktum är att Blues bara har två mål i spel 5 mot 5 på de sex(!) senaste matcherna.
4. Paul Kariya
Kariya tjänar $6 miljoner / säsong. Det gör även Martin St. Louis. Daniel Alfredsson tjänar $4,7 miljoner medan en kille som Henrik Zetterberg är rena fyndet för $2,7 miljoner.
De tre sistnämnda ligger alla över 1,1 poäng / match medan Kariya idag ligger på 0,8.
Kariya är bara 33 år och borde rimligtvis ha ett par fina år till framför sig i NHL men hans fornstora dagar i Anaheim ligger väldigt långt bakom honom.
Kariya har som sagt bara fyra mål i powerplay och han har 51 poäng på 64 matcher varav 15 av dessa är mål. Det var inte de Blues hade i åtanke när man signade honom i somras.
Kariya har fortfarande speeden men har inte den killerinstinkt han en gång hade.
Han plockades för att bättra på powerplay, för att göra matchavgörande mål, vara en bidragande kraft på övertid för att vinna fler matcher i den spelformen och för att få en stabil straffskytt. Kariya har ännu inte uppfyllt några av de förhoppningarna.
###
Tre saker för att få Blues på rätt väg igen
1. Barret Jackman måste kliva fram
Eric Brewer är förvisso lagkapten men nu är de framförallt Barret Jackman som MÅSTE kliva fram och bevisa att klubben gjorde rätt som valde honom före Bäckman och Salvador.
Jackman måste bli stabilare defensivt och även börja bidra offensivt. Frågan är om han klarar av det? Efter Calder-året som mer och mer framstår som ett verk av att han hade Al MacInnis som partner så har utvecklingskruvan planat ut.
Men det gäller inte bara Jackman. Klubben har nu sänt signalen till Steve Wagner, Jeff Woywitka, Roman Polak och Matt Walker att det är upp till dem att visa att de är värdiga en framtid i NHL. Samtliga måste ta minst ett stort kliv framåt för att bevisa det.
2. Upp med plånboken i sommar
Klubben kan inte förlita sig på att Berglund och Oshie skall vara frälsarna. Blues måste ha in en spelare som kan göra mål. Helst även en offensivt lagd back. Man måste dessutom överväga läget i klubben och se om man måste ta in en erfaren back up till Legace vilket troligtvis blir fallet.
De publika uppsvinget och draget runt klubben som infann sig i under sommaren och i höstas riskerar att gå helt förlorat annars.
Jag skulle gärna se Pavol Demitra i Blues igen. Det vore intressant att se vad han skulle kunna uträtta med exempelvis Kariya eller McDonald.
Blues säger sig satsa på ungt men man behöver även ett par 30+:are för att få hjälpa alla ynglingar som skall slussas in att komma rätt.
Det tråkiga är att sommarens UFA-pool se väldigt grund ut och det kommer att vara många som hugger efter godbitarna.
3. Byta tränare?
Är det redan läge att byta ut Coach Murray? Smekmånaden är över sedan länge för fjolårets succécoach och det har sannerligen inte sett bra ut de två senaste månaderna.
Jag tillhör de som hyllade Murray efter fjolåret och efter årets inledning men oroas starkt över hans oförmåga att få igång målskyttet och vända den negativa trend som laget haft sedan mitten av december.
Det finns som sagt ingen anledning till att Blues skall ha så uselt målskytte och powerplay med spelare som Kariya, Boyes, McDonald, Tkachuk och Stempniak i laget.
###
Källa:
Stltoday, Hockeybuzz
