Hall of Fame: Mario Lemieux | DEL 2/4
Mario Lemieuxs hockeykarriär fortsatte i det positiva spåret. I början utav 90-talet skulle han vinna två Stanley Cup-titlar med Pittsburgh Penguins, bland annat.
Men 90-talet började inte bra för Mario. Han var tvungen att operera sin rygg som inte mådde så bra.
Mario missade i och med ryggoperationen de 50 första matcher under grundserien, men kunde vara med och spela de avslutande 26 matcherna.
Det hade ändå gått bra för Pens som kvalificerade sig för slutspel.
Med spelare som Mario Lemieux, Tom Barrasso, Paul Coffey och den nye rookien Jaromir Jagr skulle Penguins visa sig vara livfarliga i det kommande slutspelet.
Man förstärkte även truppen ytterligare med spelare som Ron Francis och Ulf Samuelsson.
Detta året var Pittsburgh Penguins år, för första gången i klubbens historia gick man till Stanley Cup-final.
I finalen väntade Minnesota North Stars, Pittsburgh vann finalen ganska enkelt med 4-2 i matcher och den första Stanley Cup-titeln var ett faktum.
Efter säsongen fick Mario Lemieux motta priset Conn Smythe Trophy (slutspelets bäste spelare) en stark prestation då han som tidigare nämnts varit skadad under den större delen utav grundserien.
Året 1991/1992 hade Pittsburgh Penguins stora förväntningar på sig. Och man skulle leva upp till dem också, även denna säsong tog man sig till final.
I finalen väntade Chicago Blackhawks som man enkelt besegrade med 4-0 i matcher.
För andra året i rad fick Mario Lemieux motta titeln Conn Smythe Trophy, efter att ha gjort 34 poäng på 15 matcher.
Säsongen 1992/1993 var Pittsburgh NHL:s bästa lag. Och man vann dessutom grundserien.
Lemieux fortsatte att prestera då han gjorde 160 poäng på endast 60 matcher.
Den 12 januari 1993 var ett chockerande datum för hockeyvärlden. Det hade fastställts att Mario Lemieux fått cancer, någon sorts lymfcancer. Och hockeyvärlden skakade.
Det skulle dock visa sig att Lemieuxs cancer gick att bota och en oerhörd lättnad seglade igenom alla Pittsburgh-supportrar.
Säsongen därefter missade Mario mer än 20 matcher, då han var tvungen att återhämta sig efter sin sjukdom. Penguins tog sig utan Mario till slutspelet och fick där möta New York Islanders i kvartsfinalen. Det var många som trodde att detta skulle bli en enkel match för Penguins, men ack så fel de hade. Islanders slog överraskande ut Pittsburgh och stålstaden var i chock tillstånd.
Trots denna dåliga och kaosartade säsong tog Lemieux ändå hem en rad utmärkelser,
Som Art Ross Memorial Trophy, Hart Memorial Trophy, Lester B. Pearson Award och Bill Masterton Memorial Trophy (för spelare som gjort god gärningar för hockeyn utanför rinken).
Säsongen efter gick det inge vidare för varken Pens eller Lemieux. Mario var borta under stora delar utav säsong då han hade fortsatta problem med sin ryggskada och dessutom var tvungen att fortsätta bota sin cancer.
Under säsongen spelade han bara 22 matcher och gjorde 37 poäng, det får ändå ses som ett godkänt resultat.
Sommaren 1994 bestämde sig Lemieux för att vila från hockeyn ett år då han inte kände sig i form. Han skulle dock komma tillbaka mycket snart.
Fortsättning följer!
