Blues förtjänar bättre
Du är aldrig bättre än vad tabelläget visar.
Så lyder en gammal klyscha som onekligen bär en del sanning i sig. Men det är dock en sanning med modifikation. Räck upp handen den som anser att Vitryssland var en bättre hockeynation är Sverige 2002 bara för att Tommy Salo kastade in en fladderpuck i eget mål.
Ett lag kan vara överlägset under grundseriens 82 matcher, få målvakten skadad och åka ut i första slutspelsrundan med 3-4 medan de som tog sig som 16:de och sista lag till slutspel kan överträffa sig själva under ett par veckor och vandra hela vägen till Stanley Cup. Vilket var då egentligen det bästa laget den säsongen?
St. Louis Blues kapacitet anno 2008/09 vållar just nu stora svallvågor på forumet. Klubben har varit i en uppbyggnadsfas sedan lockouten och missat tre slutspel i rad efter att ha nått slutspelet 25 år i rad innan.
I år så skulle man få se de första resultaten av klubbens bygge med Paul Kariya och Andy McDonald i bättre form än på länge. Laget boostat av ungdomlig talang som Patrik Berglund och T. J Oshie och naturligtvis, den nya generalen på backsidan, draftettan från 2005, Erik Johnson som nu, med ett år i NHL innanför västen skulle ta det första riktigt klivit mot stjärnorna.
Satsningen fick dock ett bakslag omedelbart. Johnsons numera smått legendariska golfbils-skada satte stopp för hans säsong. Sedan fortsatte det. Lee Stempniak som sett oförskämt fin ut under försäsongen gick sönder. Enforcern D.J King, förvisso en sparv i tranedansen i detta sammanhang, hann spela 3 matcher innan hans säsong var slut. Rookien Oshie blev skadad. 11 matcher in på säsongen så gick Paul Kariyas höft sönder. Fem matcher senare så slog Andy McDonald i sargen i hög fart och bröt ett ben i foten. Helt plötsligt så befann sig rookien Berglund och AHL-spelaren Steve Regier i förstalinen. Skadorna fortsatte. Eric Brewer, kapten och bäst betalda back i laget kapitulerade. Jay McKee fick kasta in handduken under ett par veckor och Roman Polak drabbades av samma skada som McDonald.
I NHL, som har statistik på allt, har man räknat ut att St. Louis Blues placerat spelare på skadelistan 21 gånger hittills denna säsong. Man toppar NHL med över 320 förlorade ”man games”.
Man tanke på de förutsättningar som Blues haft under säsongen så utmanar man helt klart uttalandet om att tabelläget alltid ger en rättvis bedömning om lagets kapacitet.
T.J Oshie – Andy McDonald – Paul Kariya
Erik Johnson – Eric Brewer
Ta bort motsvarande femma från vilket lag som helst i NHL och de får problem. Det går naturligtvis inte att motsvara namn för namn i andra lag men betänk betydelsen för laget som dessa spelare har. Tänkta topp-rookien, första centern, lagets förmodade poängkung, lagets bästa offensiva back samt lagkaptenen.
Trots alla bekymmer så utmanar Blues fortfarande om en slutspelsplats. Förlusten mot Vancouver inatt var tung men det återstår 58 poäng att spela om och det är bara sju poäng upp till slutspelet. Det blir naturligtvis inte lätt att hoppa över sju lag på vägen mot slutspel men med tanke på förutsättningarna så är det fantastiskt att bara nämna Blues och slutspel i samma mening.
Krönikören Bernie Miklasz sa det bäst:
"Fattar inte spelarna? De skulle ju rulla runt och spela döda för längesedan med all skit som drabbat laget denna säsong."
Ändå så fortsätter Blues att bjuda på en underhållande och offensivt inriktad ishockey. Man sätter käppar i hjulen för topplag som Boston, San José och Detroit.
”De ger järnet på varje träning. De kommer till jobbet varje dag. De kör hårt och vissa av dem spelar trots att de inte borde spela. Jag kan räkna de antal gånger som jag inte ansett att de kommit upp i den nivå de borde på ena handens fem fingrar” säger coachen Andy Murray.
Han menar att det enda sättet att övervinna Murphys Lag är att kämpa sig igenom skiten. Han har många spelare på kryckor men vill inte att övriga spelare skall kunna använda detta som en ursäkt för att inte ge allt.
”Vi har inte tid att sitta och tycka synd om oss själva. När en match är spelad så blickar vi framåt mot nästa omedelbart”
Blues president John Davidson berättar:
”När Andy och resten av coach-gänget fick reda på att Polak (Roman) skulle missa minst en månad med en bruten fot så slängdes det med ett par dörrar. Vi har haft så mycket backskador och det gav en kille som Polak chansen och han tog den och spelade väldigt bra och när han gick sönder så tänkte man bara: Kommer det aldrig att ta slut? Andy och grabbarna blir säkert frustrerade och besvikna men de går och lägger sig på kvällen och vaknar upp med en ny fräsch attityd till sitt jobb.”
Murray har tagit en grupp ungdomar, mixat dem med breddspelare från Peoria och ett par veteraner som Dan Hinote och Keith Tkachuk och skapat ett lag. Men det är inte bara frakturer och operationer som skapat problem. Chris Mason och Manny Legace som man trodde skkulle bilda ett stabilt målvaktspar har mestadels svikit och fått konsekvensen att det skurit sig totalt mellan fjolårets All Star, Manny Legace och klubben.
Ljuset i mörkret har varit att lagets special teams, som varit helt under isen på senare år, verkligen har gjort det bra denna säsong. Blues powerplay är fyra i NHL med 49 mål. Bara Detroit, San Jose och Washington är bättre. Och betänk då att Blues spelat utan tilltänkta spelare och pointmän som McDonald, Kariya, Johnson och för all del, även den borttradade Lee Stempniak. Sug på den karamellen. Medan ovan nämnda lag kommer till spel med hyfsat poängstarka backar som Lidström, Rafalski, Kronwall, Blake, Boyle och Green, så är Blues bästa målskytt bland backarna den ultradefensiva Barret Jackman som mäktat med tre mål på 53 matcher.
Blues penalty kill ligger på 15:de plats vilket även det får anses vara bra med tanke på tabelläget.
Det kan fortfarande gå käpprätt åt skogen under resterande matcher. Det gjorde det för två år sedan. Blues hade motsvarande läge då som man hade inför Vancouver-matchen. Ett par poäng upp till slutspel och en fyrapoängsmatch mot Minnesota. Då, precis som nu förlorade man. Efter det hämtade man sig inte igen. Även ifjol hade man häng på slutspelet men avslutade då horribelt med 4-14-4.
St. Louis Blues har bara tre matcher upp till .500 eller som vi säger i Sverige, samma antal vunna och förlorade matcher. Bara det tycker jag är värt respekt och det gör mig som Blues fan stolt över spelarna. Folk får säga och tycka vad de vill. I min lilla hörna av världen så är St. Louis Blues ett bättre hockeylag än vad tabelläget visar.
---
Tack till Bernie Miklasz för idé och inspiration.
