SvenskaFans rankar: 24. Nashville Predators
För några säsonger sedan hade Nashville ett spännande lagbygge på gång. Laguppställningen bestod då av namn som Kimmo Timonen, Scott Hartnell, Alexander Radulov, Paul Kariya och självaste Peter Forsberg, som hämtades in vid trading deadline. Nu är dock de fem borta och Predators på nedgång – och enligt SvenskaFans redaktion får Predators kriga i botten.
Säsongen 06/07 tog Nashville hela NHL med storm och spelade ihop 110 poäng. Det räckte till en fjärdeplats i Western Conference, tre poäng bakom Conference-vinnarna Detroit. Laget hade stora förhoppningar på sig i slutspelet och hade inför trading deadline förstärkt ett redan starkt lag med Peter Forsberg och Vitaly Vishnevsky.
Laguppställningen bestod då av spelare som Kimmo Timonen, Scott Hartnell, Alexander Radulov, Paul Kariya samt flera av dagens spelare. I slutspelet blev det dock respass direkt efter 1-4 i matcher mot San José. Under den efterföljande sommaren försvann sedan Kariya, Timonen, Hartnell och Forsberg, och ett år senare lämnade Radulov för KHL. Sedan dess har även viktiga spelare som Marek Zidlicky, Josef Vasicek, Vernon Fiddler och Tomas Vokoun, samt framtidsnamn som Scottie Upshall och Ryan Parent försvunnit – mer eller mindre utan att ersättas.
Dagens trupp är i stort sett samma som under 06/07, givetvis borträknat ovan nämnda stjärnor som har lämnat klubben. Nashville har en bra grund att stå på med Jason Arnott, Shea Weber, Jean-Pierre Dumont, Martin Erat och Ryan Suter som nyckelspelare, men den riktiga spetsen för att på allvar kunna slåss om en slutspelsplats saknas. I allra bästa fall – det vill säga om alla spelare får gå skadefria och producerar som förväntat – kan man blanda sig i kampen om åttondeplatsen i Western Conference, men då flera av Predators främsta spelare har haft skadeproblem de senaste åren är laget ett osäkert kort.
Av alla spelare i truppen som har haft skadeproblem är det Steve Sullivan som är värst drabbad. Den lille speedkulan tvingades vila hela säsongen 07/08 på grund av sina ryggproblem och gjorde inte comeback förrän halvvägs in på den gångna säsongen. Faktum är att han inte har spelat samtliga 82 matcher sedan säsongen 02/03, då i Chicago.
Även Jason Arnott, lagets katalysator och lagkapten, har haft en del skadeproblem under sina tre säsonger i klubben. Den gångna säsongen missade han 17 matcher under de så viktiga avslutande veckorna, men när han väl gjorde comeback igen blev det sex mål och två assist på de fyra matcherna. 34-årige Arnott är oerhört viktig för Nashvilles offensiv och han kan på egen hand vinna matcher år dem, mycket tack vare sin fina fysik och tunga skott.
Från backplats är det Shea Weber som styr och ställer. 24-åringe smällde den gångna säsongen in hela 23 mål och blev med det klubbens nästa bästa målskytt efter Arnott. Han är en duktig tvåvägsförsvarare med skottet som sitt främsta vapen. Från blålinjen pumpar han iväg pucken med en enorm kraft och tillhör redan nu ligans toppskikt.
Nashville har som sagt en bra grund att stå på, men saknar ytterligare några spetsspelare, för i dagsläget är Arnott, Weber och Dumont för ensamma för att Predators på allvar ska kunna blanda sig i kampen om en given slutspelsplats. Organisationen har dock en del spännande namn för framtiden som mycket väl kan blomma ut under säsongen och lyfta laget högre än den 24-platsen som SvenskaFans redaktion tror att Predators hamnar på.
Målvakter:
Nashville har ett stabilt tandempar i mål, där den gångna säsongens utropstecken Pekka Rinne får anses gå före Dan Ellis. Finländaren Rinne slog igenom med dunder och brak under våren och tog över förstaspaden från Ellis, som inte hade övertygat under de inledande månaderna.
Rinne avslutade säsongen med ett 29-15-4-record, vilket är imponerande med tanke på att Nashville inte tog sig till slutspel. Han hade en räddningsprocent på 91,7 och ett GAA på 2,38. Dessutom höll han nollan vid sju tillfällen. 26-åringen är en storvuxen målvakt som ändå är följsam och relativt reflexsnabb. Predators draftade honom inte förrän i åttonderundan – som 258:e spelare totalt – i 2004 års draft, och vad han har visat upp hittills gör honom till ett riktigt fynd.
29-årige Dan Ellis är i grunden en stabil målvakt, men han hade en del problem under den gångna säsongen. Kanadensaren har en förmåga att vara något ojämn, men när han å andra sidan är het håller han en riktigt hög klass. Ellis avslutade säsongen med ett 11-19-4-record, en räddningsprocent på 90,0 och ett GAA på 2,93.
Predators har det bra ställt på målvaktsfronten med två jämnbra målvakter där man helt enkelt väljer att spela den hetare av de två. Bakom den duon finns även den 23-årige talangen Mark Dekanich som har imponerat i AHL, men som troligtvis behöver stå på tillväxt i ytterligare någon säsong.
Backar:
Backbesättningen är Predators stora svaghet och här måste det in förstärkningar innan säsongen börjar om man vill satsa på en slutspelsplats. Man har en bra topp-3 med Shea Weber i spetsen, men där bakom ser det oroande tunt ut. Man har tappat underskattade Greg Zanon och har vissa frågetecken kring Greg de Vries, som är free agent, men som man vill – och definitivt borde – förlänga med. Även ultraveteranen Chris Chelios har rapporterats vara på Predators radar.
I Weber har dock Predators en högklassig försvarare. Han har ett skott som tillhör de bästa i ligan och som renderar i en hel del mål, antingen för honom själv eller för sina lagkamrater. Webers skott och speluppfattning gör sig ypperligt i powerplay, och hans tio mål i den spelformen var bäst i Predators, och gav honom också en toppnotering i ligan. I defensiven hävdar han sig väl mycket tack vare sin storlek, men med ännu mer erfarenhet kommer han att bli en mästerlig tvåvägsförsvarare.
Vid Webers sida lär troligtvis Ryan Suter återfinnas. Likt Weber så är även Suter en jättetalang som har alla förutsättningar för att bli en av de bättre försvararna i ligan. För tillfället är dock Suter något mer defensivt inriktad och behärskar den biten bättre, men med tiden kommer även han att utvecklas till en mycket bra tvåvägsförsvarare. Redan den gångna säsongen blev det till exempel sju mål och totalt 45 poäng.
Dan Hamhuis fyller sedan ut Predators starka topp-3. Precis som Weber och Suter är 26-årige Hamhuis en stabil tvåvägsförsvarare med stabil puckbehandling och säker defensiv. Han har dock inte riktigt lika hög potential som Weber och Suter, men han är en säkert spelande och ansvarstagande försvarare, som dessutom sällan går skadad. Under sina fem säsonger i NHL har han bara missat fem matcher.
Bakom Weber, Suter och Hamhuis ser det som sagt tunt ut. Fjärde man på Predators depth chart får Kevin Klein anses vara. Klein är en oglamorös 24-åring som kommer att bli en duglig NHL-försvarare. Han kan bidra med några poäng och går inte bort sig i defensiv zon, men det är också en försvarare som hör hemma i tredje backpar. Det finns också vissa frågetecken kring hans fysik.
I Nashvilles tredjepar återfinns det för tillfället två rookies, nämligen Alexander Sulzer och Cody Franson. 25-årige Sulzer spelade bara två NHL-matcher under den gångna säsongen – hans första i NHL – på grund av en axelskada, men tysken kommer troligtvis att inneha en topp-7-roll den här säsongen. Han har ett bra skott, men behärskar ännu inte fysiken i Nordamerika.
Franson har spenderat de två senaste säsongerna i AHL med klart godkänd statistik – 22 mål och totalt 88 poäng på 152 matcher – men när han nu kliver in i NHL skulle han behöva ha en ansvarstagande veteran vid sin sida, och där skulle någon som de Vries passa in ypperligt.
Medan Nashvilles topp-3 håller enormt bra klass så finns det dock frågetecken kring resterande backbesättning, och de frågetecknen är ett stort orosmoln för Predators – orosmoln som måste klaras upp om man vill satsa på en slutspelsplats.
Forwards:
Nashvilles go-to guy är lagkaptenen och centerstjärnan Jason Arnott. Han är lagets katalysator och det är Arnott man vänder sig till när man jagar en kvittering eller seger mot slutet av matcherna. 34-åringen är en stor och stark tvåvägscenter med ett ruggigt skott, och som dessutom har en Stanley Cup-ring (New Jersey 99/00). Den gångna säsongen blev det fullt godkända 33 mål och 57 poäng på 65 matcher och Arnotts skadefrånvaro mot slutet av säsongen hade stor del i att Predators missade slutspel med blott tre poäng.
Vid sin sida lär muskelpaketet Arnott få två spelskickliga wingers i Steve Sullivan och Jean-Pierre Dumont. Sullivan gjorde en uppmärksamma comeback halvvägs in i den gångna säsongen efter att ha missat en och en halv säsong på grund av allvarliga ryggproblem. 35-åringen är en skridskostark playmaker som gör sig bra ihop med i stort sett vem som helst, men hans väldokumenterade skadeproblem är ett stort orosmoln.
Jean-Pierre Dumont är likt Sullivan oerhört skicklig med pucken och är en perfekt partner till Arnott. 31-åringen är en bra playmaker som dessutom själv kan sätta pucken i nät. Under sina tre säsonger i Predators har han dessutom lyckats hålla sig skadefri. Dumont är ett hett vapen i framförallt powerplay när han får lite ytor att cirkulera på och kan då luckra upp i stort sett vilket försvar som helst.
28-årige Martin Erat utgör den sista högklassiga och pålitliga veteranen i Predators laguppställning. Tjecken är god för 20 mål och 60 poäng, mycket tack vare sin spektakulära spelstil där hans låga tyngdpunkt och fina speed utgör grundbulten i hans spel. Erat har dock en tendens att nonchalera det defensiva jobbet, vilket oftast innebär att han behöver en defensivt ansvarsfull kedjekamrat.
Den här säsongen tyder dock mycket på att Erat inte får någon defensivspecialist vid sin sida, utan istället lutar det åt att David Legwand och Mike Santorelli – om han lyckas spela till sig en plats på campen, vilket många tror att han kan – fyller ut andrakedjan. Legwand lever mycket på sin snabbhet, men har uppenbara brister i många andra aspekter i spelet. Det är framför allt hans fysik, defensiv och jävlar anamma som lämnar övrigt att önska. 29-åringen borde dock vara god för 15-20 mål och dubbelt så många poäng.
23-årige Santorelli spås en fin framtid och kommer ges chansen att spela till sig en ordinarie plats i laguppställningen den här sommaren. Många förväntar sig också att han är med och krigar om en topp-sex-roll, vilket inte alls är någon omöjlighet. Han har levererat på samtliga nivåer under NHL, men på sju NHL-matcher under den gångna säsongen blev det noll poäng. Santorelli är i grunden center, men lär inte vara aktuell för den positionen i Nashville. Han har alla förutsättningar för att lyckas i ligan, men behöver lägga på sig muskler för att orka stå emot det fysiska spelet.
I tredjekedjan återfinns troligtvis tre högintressanta spelare – Ryan Jones, Colin Wilson och Joel Ward. 25-årige Jones är en duktig energispelare som aldrig tvekar att ge sig in i situationer. Han behärskar redan det defensiva spelet och kan bidra med en hel del mål. Dessutom kan Jones spela både höger- och vänsterforward.
Colin Wilson är ett av Predators största framtidsnamn och kommer att bli en mycket duktig spelare i ligan. Han draftades som sjunde spelare totalt i förra årets draft och har spenderat de två senaste säsongerna hos Boston University i NCAA. 19-åringen är redan ett kraftpaket med mycket fin teknik och läser spelet bra. Bli inte förvånade om han tar ligan med storm redan den här säsongen.
Joel Ward hade ett stort genombrottsår den gångna säsongen, när han som 28-åring gjorde sin första fulla NHL-säsong. Han är stor och stark, har en mycket bra arbetsmoral och är villig att offra vad som krävs för att vinna. Den gångna säsongen blev det 17 mål och 35 poäng på 79 matcher, och kanadensaren lär komma upp i liknande siffror även den kommande säsongen.
I fjärdekedjan lär Predators största nyförvärv återfinnas – nämligen Marcel Goc. 26-åringen är långt ifrån ett spektakulärt nyförvärv, men kommer att fylla sin roll i fjärdekedjan, och kan vid behov rycka in högre upp i hierarkin vid skador. Hans skridskoåkning är stark, men trots en stor kroppshydda spelar han inte det minsta fysiskt, vilket också gör att han aldrig kommer att ha en bofast roll i exempelvis en andrakedja.
Vid sin högra sida lär Goc få tuffingen Jordin Tootoo, en av ligans mest avskydda spelare. Han tacklar allt som rör sig, tvekar inte att slänga handskarna, arbetar fint – och kan bidra med något mål här och där. Hans tuffa spelstil och heta temperament resulterar också i en hel del utvisningar, som ibland är alldeles för billiga.
Den 30-årige veteranen Jerred Smithson lär sedan fylla ut Predators forwardsbesättning. Han är relativt stor, bidrar med mycket grit och går inte bort sig i defensiven. Någon större poänggörare är han dock inte, men kan bidra med en del mål.
Även spelare som Patric Hörnqvist, Wade Belak och nyförvärvet Ben Guite kan vara med och konkurrera om en startplats, där det främst är Guite som lär vara aktuell, framförallt om Santorelli inte övertygar under Predators training camp.
Nyckelspelare:
Jason Arnott, Shea Weber, Jean-Pierre Dumont
Nyförvärv:
Marcel Goc – från San José – free agent
Ben Guite – från Colorado – free agent
Peter Olvecky – från Minnesota – free agent
Ben Eaves – från Blues (Finland) – free agent
Förluster:
Radek Bonk – till Yaroslavl (KHL) – free agent
Ville Koistinen – till Florida – free agent
Greg Zanon – till Minnesota – free agent
Scott Nicol – till San José – free agent
Vernon Fiddler – till Phoenix – free agent
Antti Pihlström – till Färjestad (Elitserien) – free agent
Jed Ortmeyer – till San José – free agent
Svenskar:
Patric Hörnqvist
Andreas Thuresson
Coach:
Barry Trotz (11:e säsongen)
Preliminär uppställning:
Steve Sullivan – Jason Arnott – Jean-Pierre Dumont
Martin Erat – David Legwand – Mike Santorelli
Ryan Jones – Colin Wilson – Joel Ward
Jerred Smithson – Marcel Goc – Jordin Tootoo
Shea Weber – Ryan Suter
Dan Hamhuis – Kevin Klein
Alexander Sulzer – Cody Franson
Pekka Rinne (Dan Ellis)
Andra notabla spelare: Ben Guite, Wade Belak, Ben Eaves, Teemu Laakso, Patric Hörnqvist
---
Bästa nyförvärvet: Marcel Goc
Att Marcel Goc är Nashvilles bästa nyförvärv säger snarare mer om Predators inaktivitet på sommarens transfermarknad än hans färdigheter som hockeyspelare. Goc lär aldrig bli mycket mer än en tredje- eller fjärdecenter, men gör å andra sidan inte bort sig i den rollen. Framför allt är det en vettig ersättare till Radek Bonk, som valde att fortsätta karriären i KHL.
Värsta förlust: Greg Zanon
Greg Zanon är ingen spektakulär spelare, snarare tvärtom. Med tanke på var Predators backbesättning dock befinner sig så är förlusten av Zanon riktigt tung. Han har inte en jättestor kroppshydda, men använder varje gram för att försvara sin defensiva zon och hans enda egentliga svaghet är att han inte har någon egentlig styrka.
Årets poängkung: Jason Arnott
Jason Arnott är i mångt och mycket Nashville. Han kan på egen hand avgöra matcher, och även om han på ålderns höst inte längre är samma fysiska kraft att räkna med så klarar han av att trycka undan vilken motståndare som helst. Håller han sig bara frisk är han en självskriven vinnare av den interna mål- och poängligan.
Årets nykomling: Colin Wilson
Colin Wilson kommer att ta ligan med storm – frågan är bara när han gör det. 19-åringen är redan en mer eller mindre komplett center, men han måste lägga på sig ännu mer muskler för att bli så effektiv som möjligt. Hans attityd är dock oklanderlig och tiden är på hans sida. Colin Wilson är en framtida stjärna i ligan.
Årets genombrott: Ryan Jones
Ryan Jones imponerade under den gångna säsongen, men han har alltjämt mer att ge – och kan mycket väl slå igenom på allvar under den kommande säsongen. Han är i grunden en energispelare, men har fina offensiva kvaliteter och kan med rätt utveckling bli en giftig powerforward.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24. Nashville Predators
25. Toronto Maple Leafs
26. Florida Panthers
27. Atlanta Thrashers
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche
