Ännu en säsong över i förtid
Inatt tog säsongen slut för St. Louis Blues. Som så många gånger förr så var det antagonisterna i Detroit som såg till att sänka Blues förhoppningar om slutspel.
Med nio matcher kvar så tog alltså St. Louis Blues säsong slut inatt. En teoretisk chans finns men man kommer inte att hämta in de tio poäng som krävs med 18 kvar att spela om.
Nyss hemkommen från New York med fyra poäng i bagaget så trodde man att laget fått den sista gnistan att tända till inför slutspurten men två raka förluster mot divisionsrivalerna Nashville och Detroit innebar god natt.
Jag har sett Blues fyra gånger denna säsongen och har 4-0 i matcher. Kanske vore det en god sak om St. Louis organisation erbjöd mig season tickets och gratis mat och logi så kanske jag kan fixa biffen åt dem.
Nej, allvarligt talat så var inte Blues bättre i år. I princip hela truppen har underpresterat och undantagen heter Alexander Steen och Mike Weaver.
Efter de inledande segrarna i Stockholm mot just Detroit så inbillade sig många med mig att Blues skulle kunna ta det nödvändiga steget och bli ett stabilt play off-lag på nytt.
Istället så tog man ett stort kliv bakåt. Paul Kariya och Brad Boyes får stautera exempel. För två säsonger sedan nätade Boyes 43 gånger - denna säsongen kombinerar den välbetalda duon för 30 mål hittills.
Den sviktande offensiven är den största boven i dramat. Den fortsatt usla poängproduktionen från backarna en annan. Det är en illa dold hemlighet att Blues inte har någon poängmaskin på blålinjen men det stora gåtan är varför klubbledningen inte varit aggressivare på marknaden? Det har inte saknats alternativ.
Erik Johnson har trots 7 mål och 27 assists, varit en rejäl besvikelse. Det är löjligt att skylla på skadan förra året. Det kunde varit förklaringen om EJ varit ringrostig i början av säsongen men det har snarare varit tvärtom. Johnson var bra i början för att falla tillbaka rejält fram emot helgerna i december.
Ungdomarna har inte utvecklats som man hoppats på. T.J Oshie gör en hyfsad säsong och räddas av att han är en skicklig straffskytt. Patrik Berglund och David Perron får svårare att slippa undan kritiken. Tröst finns att finna i att både Perron och Johnson blir RFA denna sommaren och kommer att bli billigare att re-signa än de blivit efter bra säsonger.
Båda kan dessutom bli användbara i en trade som ser en större stjärna komma till Missouri. Både Paul Kariya och Keith Tkachuk är potentiella förluster denna sommar och där tappar man rutin och ledarskap. Utan Kariyas lön så kommer Blues att ha gott om plats under lönetaket för att satsa på en superstar. Antingen via free agents eller kanske mest troligt, via en trade.
Målvaktsfrågan förblir en gåta för en tid framöver med Chris Masons utgående kontrakt. Jag har inga problem med att plocka tillbaka Mason som inte varit lika bra som ifjol men som ger Blues ett stabilt målvaktspar tillsammans med Ty Conklin som faktiskt hållit nollan hela fyra gånger trots ringa speltid.
Två spelar som känns angelägna att återsigna är Alexander Steen och hör och häpna - Mike Weaver.
Steen har varit den överlägset bästa spelaren i Blues denna säsongen. Han inledde som defensiv forward tillsammans med B.J Crombeen och Jay McClement men har avancerat upp i linorna och utmanar nu Andy McDonald om den interna skytteligatiteln.
Mike Weaver är ett namn som många rynkar på näsan och hånskrattar lite åt. Det beror enbart på okunskap. Weaver är lojal, han är billig i drift, han dyker upp och gör jobbet varje kväll och gör ett enormt jobb i det tysta.
Jag ägnade mycket tid i Madison Square Garden och Prudential Center åt att specialstudera Weaver och det är en no-brainer att återsigna honom i sommar.
Han accepterar lätt rollen som sjunde back och kommer att kliva in och göra ett bra jobb när chanserna ges.
När säsongen är över även på pappret - om ca. två veckor - så återkommer jag med en inventering och betyg på spelartruppen.
