Keith Tkachuk tackar för sig *uppdaterad*
En legend i St. Louis Blues drar sig tillbaka. På fredag tar en av vår tids största hockeyspelare farväl.
Fredagens match mot Anaheim blir speciell i Scottrade Center. Det är fan appreciation day med alla jippon det innebär, det är sista hemmamatchen för säsongen och det blir även Keith Tkachuks sista hemmamatch i sitt älskade St. Louis.
Efter 19 säsonger i NHL, varav de tio sista i St. Louis Blues, så slutar mannen som under större delen av sin karriär personifierade begreppet "power forward".
"Det jag är mest stolt över i karriären är att jag får dra mig tillbaka som en medlem i St. Louis Blues", sade Tkachuk som stod över nattens match mot Chicago och tog tillfället i akt att meddela sin pensionering.
"Jag har haft problem med kroppen hela säsongen så det är definitivt rätt tidpunkt att avsluta nu. Men det är klart att det känns tufft. Jag har spelat under många år och älskat varje sekund av det."
I skrivandets stund så har Tkachuk spelat exakt 1200 matcher sedan debuten i Winnepeg Jets den 28 februari 1992.
Tkachuk draftades som nummer 19 totalt 1990 av just Jets, en årgång som innehöll bland andra Jaromir Jagr, Owen Nolan, Martin Brodeur och kamraten i Blues, Darryl Sydor.
Tillsammans med Teemu Selänne så blev han snabbt Winnepegs affischnamn och som 23-åring tog han över rollen som lagkapten i Jets.
Jets sista säsong i Winnepeg blev Tkachuks poängmässigt bästa. Han nådde 50 mål för första gången i karriären men saknade två assist för att passera 100 poäng.
Han blev trots detta av med kaptensbindeln i klubben som kommande säsong fick dra flyttlasset till Phoenix och bli Coyotes istället. Anledningen var ett kontraktsbråk.
I Phoenix fortsatte Tkachuk att dominera, nu tillsammans med Jeremy Roenick som tradats till klubben i utbyte mot Alexei Zhamnov som gick till Chicago.
1996-97 guidade Tkachuk (nu åter kapten) den gamla organisationen i den nya staden till slutspel driekt och vann även NHLs skytteliga med 52 mål (Maurice "Rocket" Richard Trophy donerades först 1999 av Montreal till NHL och Tkachuk vann alltså följdaktligen inte det priset).
Tkachuk stannade ytterligare fyra säsonger i Phoenix, men var hårt skadedrabbad och säsongen 2000-01 tradades han till St. Louis Blues vid deadline i utbyte mot Ladislav Nagy, Michal Handzuš, Jeff Taffe och ett val i draftens första runda (Ben Eager).
Tkachuk skulle bli den sista pusselbiten i det tilltänkta Stanley Cup-vinnande laget i St. Louis och det såg bra ut fram tills att Colorado satte stopp i Conferencefinalen med 4-1 i matcher.
Tkachuk hade ett par produktiva säsonger i början av karriären i Blues då klubben fortfarande tillhörde den absoluta toppen av NHL. Han deklarerade tidigt att han trivdes ypperligt i staden och i klubben och det gjorde honom älskad i St. Louis.
Efter lockouten så befann sig organisationen till salu och laget brandskattades hårt och tappade bland andra Chris Pronger och Pavol Demitra. Tkachuk stannade emellertid och tog rollen som pappa i nybygget.
Säsongen 2006-07 så gjorde han klubben en stor tjänst genom att acceptera en trade till Atlanta som knappast kunde kallas någon seriös Cup-utmanare. Blues fick bra betalt i utbyte i form av draftval och en rosterspelare i Glen Metropolit och senare samma sommar så signade Tkachuk åter med St. Louis.
Inför deadline 2009 fick han en ny chans att tradas och det var på vippen att han hamnade i starka Boston men traden gick aldrig igenom. Tkachuk menade att om han skulle vinna en cup så skulle det vara med St. Louis och ingen annan.
Tkachuk har alltså två matcher kvar i karriären och natten mellan fredag och lördag så gör han sin sista match inför hemmapubliken i Scottrade Center.
"Walt" stor just nu på 538 mål, 525 assists, 1063 poäng, +33 och med hela 2163 utvisningsminuter.
I Blues blev det 540 matcher, 209 mål, 216 assists för 425 poäng och med 676 utvisningsminuter.
1996 var han tongivande i det Team USA som besegrade Kanade med 2-1 i matcher.
Smeknamnet Walt fick han efter NY Rangers Walter Tkaczuk. Efternamnen stavas olika och de är inte relaterade men det hyfsat svåra uttalet och stavningen gjorde att lagkamraterna började kalla honom Walt.
St. Louis Blues ägare Dave Checketts:
"Det har varit helt fantastist att ha en ambassadör som Keith i organisationen St. Louis Blues. Jag hade ett mycket fint samtal med honom där jag uttryckte vilken ära det varit att få ha haft en sådan spelare i laget. Jag tackade honom för den insats han gjort både på och utanför isen varenda dag som han varit en Blue. Han kommer för evigt att vara en värdefull medlem i St. Louis Blues familj och jag ser fram emot att få htylla och hedra honom på det sätt han förtjänar"
St. Louis Blues President John Davidson:
"Keith har varit en enastående krigare med en fantastisk karriär och jag hoppades att denna dagen aldrig skulle komma. NHL mister en spelare som gav mycket tid och hängivelse till hockeyn och jag önskar honom och familjen en bra avslutning och ett lycka till i framtiden."
Keith Tkachuk fick aldrig vinna någon Stanley Cup, men med det hjärta och den passion han visat för klubben och staden så är en hyllning med ett pensionerat nummer 7 i taket det enda rätta.
Tkachuk fäller inga tårar över att inte ha vunnit någon ring.
"Jag vet att denna klubben kommer att vinna Stanley Cup. Det blir utan tröja för min del men jag vet även att jag kommer att vara en del av det vinnande laget."
Det lär bli ett känslomässigt och tårdrypande farväl kommande helg. Redan medan jag skriver dessa rader så tåras ögonen. Vissa spelare etsar sig för evigt kvar i hjärtat. Tkachuk är utan tvekan en av dem. Det blir tomt utan Tkachuk som, trots att han inte bar C:et på tröjan, var lagets självklare ledare.
Efter en seger och den obligatoriska samlingen nere vid målvakten så var det Tkachuk som alltid var först uppe vid båsdörren och high-fivade resten av laget på väg mot omklädningsrummet.
Så sent som för tre veckor sedan fick jag se en barnsligt glad 38-åring som hoppade upp i famnen på Ty Conklin efter att denna hållit nollan mot New Jersey i Prudential Center.
Tack för allt, Walt! Vi kommer att sakna dig!
.jpg)
