Säsongssummering: Året då arbetet gav frukt
Los Angeles Kings säsong är nu avslutad efter bitter slutspelsexit, men den får ändå räknas som en succé. Förra året vid den här tiden gick GM Dean Lombardi ut med ett öppet brev om att slutspel nästan var ett krav den här säsongen, och laget gjorde som de blev tillsagda.
Hur gick det då egentligen till? Alla minns väl Kings starka säsongsinledning och framförallt det fantastiska spelet av Ryan Smyth, Anze Kopitar och Justin Williams. Kedjan lovordades och fick till och med ett namn, three amigos. Men sedan skadades först Ryan Smyth och sist även Justin Williams, och efter det hittade kedjan inte riktigt tillbaka till sin forna kemi. I slutspelet bänkades till och med Williams och Wayne Simmonds fick spela på hans position istället.
Det ska bli intressant att se hur coach Terry Murray väljer att formera sin förstakedja till nästa säsong, men det beror nog väldigt mycket på vilka nyförvärv som görs under sommaren.
I topp i poängligan
Anze Kopitar låg bakom mycket av three amigos framgångar och ett tag ledde han faktiskt NHL:s poängliga. Kopitar tränade väldigt hårt under sommaren då han fick kritik efter föregående säsong för att inte ha den kondition som krävs för en förstacenter.
Men i år har han sannerligen visat att han är det, inte bara konditionsmässigt. Han har producerat poäng kontinuerligt trots att han hade en liten dipp innan jul. Dessutom har han visat att han kan kliva fram i viktiga lägen och avgöra till Kings fördel, och då pratar vi inte bara om hans fenomenala straffar. I slutspelet avgjorde han t.ex. match 2 på övertid i Vancouver.
Totalt sett slutade Kopitar på en 17:e plats i ligan med 81 poäng på 82 matcher. Det kanske inte är någon enorm poängskörd att lyfta fram för en förstacenter, men Kopitar har en nivå kvar till den absoluta toppen och den här säsongen tog han ett ordentligt kliv framåt.
Klubbrekord
Det pratades mycket om Kings målvaktsspel skulle hålla för att ta sig till slutspel, och i ärlighetens namn såg det ganska oprövat ut inför säsongen. Jonathan Quick kom från en stark avslutning på föregående säsong, men skulle han klara av pressen att vara förstemålvakt? Svaret blev: Klubbrekord i antal segrar under en säsong. Quick har likt Kopitar mycket kvar att lära, men 39 segrar på 72 matcher är imponerande. Bara det att han fick stå hela 72 matcher förvånade nog många.
Det ville sig helt enkelt inte för backupen Erik Ersberg i år, och Terry Murray hade föga förtroende för den svenska målvakten. Quick matchades väldigt hårt, och i slutändan visade det sig vara kanske lite för mycket.
En annan positiv sak på målvaktssidan var att Jonathan Bernier, som dominerat i farmarlaget, även fick chansen mellan stolparna för Kings. Även där dominerade Bernier och höll till och med nollan i en match. Men coach Murray och GM Lombardi höll sig till sin plan och lät Bernier stå över slutspelet.
Nominerad till Norris Trophy
Om förra säsongen var ett sätt att lära sig att spela i det fartfyllda NHL var den här säsongen "the real deal" för Drew Doughty. Kings har nog aldrig haft en större talang än Doughty på backsidan, kanske med undantag för Larry Murphy, och laget utnyttjar verkligen den unge kanadensaren till hans fulla potential. Doughty får spela i alla olika situationer och snittade överlägset flest minuter per match i laget under säsongen som gick. Inte nog med att Doughty redan har lärt sig att hantera defensiva situationer - han kom dessutom tvåa i Kings interna poängliga med sina 16 mål och 43 assist.
Man brukar nämna fenomenet "sophomore slump" när spelare har haft en bra rookiesäsong för att sedan totalt kollapsa under sin andra säsong i ligan - Doughty har förmodligen inte ens varit samma rum som någon som har nämnt den termen, han har istället bara blivit bättre och bättre. Tack vare sin fantastiska säsong har Doughty blivit nominerad till priset för bäste back i NHL - något han sannerligen är värd.
Om han vinner kommer det att komma som en stor överraskning, då Chicagos Duncan Keith hade en ännu bättre säsong, men bör i alla fall komma tvåa i omröstningen, mellan Keith och Washingtons Mike Green. Om Doughty har samma utvecklingskurva under de närmsta åren kommer han att behöva hyra ett till hus - bara för hans troféer.
Stabil backbesättning
Utöver Doughty har Kings backbesättning i mångt och mycket sett mycket stabil ut. Till exempel har äntligen Jack Johnson tagit det kliv i utvecklingen som ledningen har krävt av honom i flera år. I slutspelet bildade Johnson och Doughty slutspels kanske farligaste backpar i powerplay, vilket bland annat ledde till att Kings vid ett tillfälle hade gjort mål i sex raka powerplay-tillfällen.
Av de defensiva backarna var det framförallt Matt Greene som stod över de andra. Precis som under förra säsongen offrade han sin kropp och sitt hjärta för klubbens bästa, vilket naturligtvis ledde till flera otroligt starka insatser under matcher för den forne Edmontonbacken.
Rob Scuderi och Sean O'Donnell var båda mycket bra under grundserien, men O'Donnell tappade mycket under slutspelet och det märktes, precis som under förra säsongen, att han blir tröttare ju längre säsongen lider.
Randy Jones, som kom in i laget mitt under säsongen var till en början mycket giftig i offensiven, samtidigt som han var godkänd i defensiven. Tyvärr blev hans mönster, som gjorde honom hatad i Philadelphias organisation, bara tydligare och tydligare. Till slut var Jones en katastrof i egen zon och kostade laget minst en vinst i slutspelsserien mot Vancouver.
Här följer säsongens utmärkelser. I parentes står de nomineringar vi trodde inför säsongen i artikeln:
>>> SvenskaFans rankar 23: Los Angeles Kings
Bästa nyförvärv: Rob Scuderi (Ryan Smyth)
Även om Ryan Smyth var den mest framstående katalysatorn i Kopitars genombrott anser vi att Scuderi var den viktigaste pjäsen som plockades in under sommaren. Scuderi vann som bekant Stanley Cup med Pittsburgh Penguins förra säsongen och visade att under säsongen för Kings att han inte bara red på Penguins framgångsvåg, utan var en viktig del i deras mästarlag.
Scuderi kan anses vara överbetald, men han har fungerat så pass bra ihop med Drew Doughty, genom att spela en defensiv roll, att han är värd sin lön.
Årets nykomling: Scott Parse (Thomas Hickey)
Även om Kings inte hade någon mer rookie som spelade i närheten lika många matcher hade det varit svårt för någon annan att vara bättre än Scott Parse.
Parse må vara 25 år och ha en massa erfarenhet från professionell hockey, men han imponerade sannerligen under säsongen. Det mest imponerande var hans 24 poäng (11-13=24) på 59 matcher - visst, det låter inte så bra, men faktum är att han bara snittade drygt 10 minuters istid under varje match.
Årets genombrott: Brad Richardson (Anze Kopitar)
Drew Doughty och Anze Kopitar i all ära, men Brad Richardson är den som har tagit det absolut största klivet framåt i sin karriär. När Kings bytte till sig den då 23-årige forwarden från Colorado i utbyte mot ett andraval var det nog ingen som blev direkt överlycklig. Till råga på det var Richardsons första säsong med Kings en ren besvikelse, då han bara stod för fem assist på 31 matcher.
Även den här säsongen gick till en början trögt för honom, men till slut lossnade det sannerligen och till slut slog Richardson sitt personliga poängrekord under en säsong.
Bästa målvakt: Jonathan Quick
Bästa back: Drew Doughty
Bästa center: Anze Kopitar
Bästa forward: Wayne Simmonds
Bästa defensiva forward: Michal Handzus
All star-femma:
Ryan Smyth - Anze Kopitar - Wayne Simmonds
Rob Scuderi - Drew Doughty
