Blues fullbordade fiaskosäsong
St Louis Blues gjorde sin sämsta säsong i mannaminne. Enda ljuspunkten: Christian Bäckman.
St Louis Blues var ett av de sista lagen som tog sig till årets slutspel. Och därmed var det kanske inte mer än logiskt att de åkte ur tidigt, även om de tillskrivits bra chanser att slå ut San Jose Sharks.
Många tvivlare menade att målvakten Chris Osgood var Blues akilleshäl, men Osgood stod upp bra för sitt lag. Det som fällde Blues var att man på 21 möjligheter i Powerplay, endast mäktade med 1 mål, samt "stjärnorna" Doug Weights, Scott Mellanbys, Keith Tkachuk och Pavol Demitras ruggiga ineffektivitet i slutspel.
Blues inledde säsongen bäst av samtliga lag och såg ut som en given kandidat till Stanley Cup, sen kom skadorna. Al MacInnis hann bara spela tre matcher innan hans ögonproblem satte stopp för säsongen (karriären?). En svårt avbräck som man dock kunde hantera. Men när Barret Jackman, förra årets Caldervinnare, också gick sönder så blev problemen på backsidan för mycket. Därför är det ironiskt att just dessa två skador bäddade för det enda positiva i Blues denna säsongen, 23-årige Borås-sonen Christian Bäckman.
Bäckman kallades upp från Worcester Icecats och matchades sparsamt under början av säsongen. Men Bäckman växte med uppgiften och var i december ett gjutet inslag i Blues. Mot slutet av säsongen, framförallt i slutspelet har han i flera matcher haft mest istid av samtliga spelare och snittat lite över 25 minuter/match.
Med Bäckman, Chris Pronger, Barret Jackman och prospecten Shawn Belle ser det bra ut på Blues blålinje. Framåt ser det betydligt dystrare ut.
Scott Mellanby kan ha gjort sitt på isen. Pavol Demitra gjorde sin sämsta säsong i Blues och misslyckades i ännu ett slutspel. Höginkomsttagarna Tkachuk och Weight får inte ut max. Tkachuk gör förvisso en mycket bra säsong och nämns faktiskt av många (bl.a Barry Melrose) som en kandidat till Hart Trophy. Keiths slutspel gör emellertid att han förmodligen diskvalificerade sig själv från en sådan titel.
När man valde att inte re-signa Martin Rucinsky och Cory Stillman gjorde man inte bara ett misstag, utan man lämnade dessutom Doug Weight utan någon scoring winger. Och då Weight aldrig varit någon större målgörare, så går hans lön på dryga $9 miljoner till spillo.
St Louis står alltså inför ett stålbad, inte helt olikt det som klubben genomgick för endast 6 år sedan. Frågan är om inte Blues HOPPAS på en spelar-lockout för att i lugn och ro starta och genomföra processen.
Blues tog sig i alla fall till sitt 25:e raka slutspel och man gjorde det på ett fint sätt. Men frågan är om inte spelarna var nöjda med all hålla den sviten intakt. Som den gamle Bluesfightern Kelly Chase, numera kommentetor, sade: Det var första gången någonsin som man inte kände någon spänning eller såg fram emot slutspelet som Bluesfan.
Säsongen som gick med Bluesögon.
Årets Målvakt: Chris Osgood
Årets Back: Chris Pronger
Årets Forward: Keith Tkachuk
Årets coach: Joel Quenneville
Årets Rookie: Christian Bäckman
Årets Fighter: Reed Low
Årets skandal: Avskedandet av Joel Quenneville
Årets trade: Mike Sillinger
Årets underpresterare: Pavol Demitra
Årets tråkigaste: Al MacInnis skada
Årets roligaste: 4-1 och säkrat slutspel mot Nashville
Vill du skriva om "ditt" lag? Kontakta redaktionen. Du behöver ej ingå i redaktionen, utan skicka dina texter till redaktionen så lägger vi upp dem
