En hyllning till Coach Q
Joel Quenneville får sparken från Blues. Men är allt hans fel? Definitivt inte!
Efter en tids spekulationer så fick alltså Joel Quenneville lämna jobbet som coach åt St Louis Blues.
Därmed väljer Blues att ta den enklaste utvägen. Personligen tycker jag att Quenneville gjort ett enastående jobb med Blues och under de dryga sju år han haft hand om Blues har han bara haft en svacka, och den blev hans fall.
Jag tycker att man måste ha mer tålamod än så.
Blues ligger fortfarande på slutspelsplats och har avgörandet i egna händer. En trade hade kunnat få igång maskineriet.
OM Quenneville skulle haft sparken så skulle han i så fall haft den efter att Blues tappat 3-1 i matcher mot Vancouver i förra säsongens Stanley Cup-slutspel. Och Larry Pleau skulle då tagit konsekvenserna, eftersom han har en stor del i ansvaret även han.
Quenneville är inte Gandalf Grey och kan inte trolla med materialet han får till sitt förfogande. I mina ögon är general manager Larry Pleau en lika stor "bov i dramat" eller varför inte ägaren Bill Laurie som ville ha en Cup och sade åt Pleau att gå ut och skaffa spelare som kunde fixa det.
Vid den tidpunkten var St Louis NHLs bästa lag (grundserien) med massor av ung talang och en fartfylld offensiv hockey. Pleau och Quenneville hade byggt upp spillrorna av det lag Mike Keenan lämnat kvar när han trodde att han skulle få återuppleva glansdagarna i Rangers.
Gamla, trötta spelare som Brian Noonan, Glenn Anderson, Charlie Huddy och Esa Tikkanen togs in under Keenans era och det tog tid att bygga upp laget efter det. Här gjorde Pleau och Quenneville ett enastående jobb.
Kanske är det presidenten Mark Sauer som skall ha sparken? Det var han som låg bakom kostnadsnedskärningarna som gjorde att spelare som Rucinsky och Stillman fick gå i somras.
Larry Pleau ja. Han har under sina år i klubben inte kunnat hitta en lösning på målvaktsproblemet i Blues. Han har haft en av NHLs dyraste trupper och ändå inte vunnit något som GM. Han har gjort "blockbuster-trades" för att få Tkachuk och Weight till klubben, men inte hittat någon winger att sätta tillsammans med Weight för att få ut maximalt av denne. Man gav bort unge, lovande backen Mike Van Ryn mot Valeri Bure i en trade som måste klassas som ett av de största skämten i klubbens historia. Pleau beviljade en löneökning på $400.000 till Brent Johnson som numera vaktar nätet i farmarlaget. Han har också misslyckats med att fylla hålen efter skadade MacInnis och Jackman. Pleau om någon borde ha fått gå.
Eller varför inte lägga skulden på de överbetalda nollar som är de som egentligen ligger bakom Coach Q's avsked?
När spelarna inte levererar det coachen önskar har han tappat deras förtroende och då finns bara en utväg. Förlorar du makten i omklädningsrummet, ja då förlorar du jobbet.
I ett uttalande medger Chris Pronger att det är sorgligt att Quenneville får gå.
"Någon får alltid skulden när ett lag spelar dåligt och det är inte lätt att sparka ett helt lag. Det blir givetvis lättast att sparka tränaren, men samtidigt så har vi spelare inte spelat bra. Ibland har vi kanske inte kommit upp i den nivån vi borde och att Joel skall få skulden för det är sorgligt"
Jasså, det säger du, Mr Pronger? Hur vore det om du och dina överbetalada kollegor gjorde ert jobb då?
Att Quenneville får gå stinker. Det visar på en äcklig dubbelmoral och en form av svågerpolitik. Sauer och Pleau är att lasta minst lika mycket som Quenneville, men de båda kompisarna håller varandra bakom ryggarna och kan tryggt sitta och håva in mer cash.
Avskedandet känns inte genomtänkt. Det verkar som att man gör det bara för att göra NÅGOT. Med andra ord...PANIK!
Genom att avskeda Quenneville hoppas St Louis kunna chocka sina spelare till bättre prestationer.
Man har då redan glömt Quennevilles fina jobb med laget förra säsongen då man var minst lika skadedrabbade som denna säsongen, framför allt på målvaktssidan, men där han lotsade laget till en gjuten slutspelsplats.
Det ENDA som ligger coach Q i fatet är att han aldrig lyckades riktigt i slutspelet.
Därför är det med sorg som man som St Louis Blues-fan idag tar emot beskedet om Quennevilles uppsägning.
Han lämnar klubben som den vinstrikaste coachen genom tiderna i klubben. Inte illa med tanke på att St Louis nådde tre raka Stanley Cup-finaler under ledning av Scotty Bowman. Quenneville coachade laget under 593 matcher och tog på dessa 307 segrar, 77 oavgjorda, 191 förluster och 18 förluster på övertid.
Hur som helst, så kommer inte Coach Q vara utan jobb länge. Jag skulle bli förvånad om telefonen inte redan gått varm hemma hos familjen Quenneville. Som Bluesfan kommer jag att sakna Coach Q som med sin stränga,lärar-aktiga uppsyn "alltid" funnits där bakom Blues bänk. Och jag kommer att avundas den klubb som får honom som ny coach till nästa säsong (Rangers?), men är samtidigt övertygad om att Coach Q kommer tillbaka till Blues organisation någon gång i framtiden. Man stannar inte 7-8 år i en klubb om trivseln inte är ömsesidig.
Tack för allt, Coach Q!
St Louis assisterande coach, Mike Kitchen, tar över laget. Ny assiterande coach blir Keith Allen som varit målvaktstränare i klubben.
Kitchen, 48, blir den 20:e coachen i St Louis historia. Han har varit assisterade coach sedan 98-99 och hade innan dess, samma roll i Toronto mellan 90-98. Kitchen gavs ett kontrakt som sträcker sig över 2005-06. Ett kontrakt som är precis lika idiotiskt som det låter. Skulle nu Kitchen inte få fart på laget och även han få sparken, ja då sitter Blues där med en lönekostnad i 2 år till. Men Kitchen är Pleaus och Sauers kompis och då var han given för jobbet.
Man borde naturligtvis plockat en erfaren coach för att få in lite nytt blod och nya ideér i verksamheten.
