Vad händer med St Louis Blues?
Något är fel i St Louis. Laget som inte missat slutspel på 24 år löper nu en överhängande risk att missa spelet om Lord Stanleys pokal.
St Louis Blues har den längsta slutspelssviten i NHL. Faktum är att man har den längsta sviten om man ser till alla de stora idrotterna i Amerika. Fotboll (NFL), Basket (NBA), Baseboll (MLB) och Ishockey (NHL).
Går man till slutspel längre fram i vår så blir det 25:e raka slutspelet för Blues, som tar sig dit, men sällan mycket längre.
St Louis inledde denna säsongen som ett gjutet slutspelslag, men någonting har hänt.
Laget som för fyra säsonger sedan var NHLs hetaste lag men en anfallsglad och rolig hockey, är idag en skugga av sitt forna jag.
Bara 15 gånger (av 52 matcher) denna säsong har laget mäktat med mer än 3 mål/match.
Låt oss gå tillbaka några år i tiden och se vad det är som hänt. Det man kommer att se är en aldrig sinande ström av dåliga trader och dåliga beslut, gemensamt tagna av Joel Quenneville och general manager Larry Pleau.
1999-00 imponerade Blues på alla coacher i NHL. Man spelade en snabb, anfallsglad hockey som tog laget till Presidents' Trophy. Lagets stjärnor var Pavol Demitra och Pierre Turgeon framåt, och på backposition var det Chris Pronger och Al MacInnis. Men det var framförallt lagets unga slovaker som imponerade. Lubos Bartecko, Michal Handzus och Ladislav Nagy tillsammans med tysken Jochen Hecht och Marty Reasoner var lagets framtid.
Coach Joel Quenneville hyllades av hela NHL för att han byggt upp ett lag i spillror som Mike Keenan lämnat efter sig då han fick sparken -96.
Alla var överrens om att laget skulle gå långt i slutspelet, men åkte ur direkt mot San Jose.
Laget som imponerat i grundserien blev nu utskällt för att vara för orutinerat och inte ha några vinnarskallar.
Säsongen efter hade man lärt av misstagen.
Man hängde fortfarande med i toppen i grundserien, men tog sig denna gången till conferencefinal mot Colorado Avalanche som senare skulle vinna Stanley Cup.
Men priset hade varit högt. Det ansågs inte vara högt då, men idag vet vi bättre.
Keith Tkachuk värvades från Phoenix på dagen för Trading-deadlinen. Tkachuk, då och fortfarande en av ligans bästa powerforwards välkomnades med öppna armar som en frälsare. Men åt motsatt håll gick mycket av St Louis unga garde. Centern Michal Handzus, wingern Ladislav Nagy och backen Jeff Taffe samt ett draftval i första rundan var priset.
Samma dag så tradades ännu en center bort då Craig Conroy gick till Calgary för Cory Stillman. Även rutinerade Scott Mellanby och Alexei Gusarov hämtades in. Den sistnämnde ett skämt i slutet av sin karriär.
Under sommaren värvades Edmontons stjärna Doug Weight mot att Jochen Hecht och Marty Reasoner gick motsatt håll. St Louis hade tre målvakter till sitt förfogande, Roman Turek, Jamie McLennan och Dwayne Roloson. Till sommaren var det expensionsdraft för de nya NHL-klubbarna Columbus och Minnesota. St Louis valde att skydda Turek och McLennan och därmed var det fritt fram för Minnesota att ta Roloson.
Blues hade nu ett lag för Stanley Cup, åtminstone på pappret. Men GM Larry Pleau valde att inte behålla Pierre Turgeon som tillhörde lagets mest produktiva centrar och därmed hade laget akut centerbrist med endast Weight som naturlig center. Turgeon, Handzus och Conroy var borta.
Weight och Tkachuks första säsong tillsammans var allt annant än en succé. Både var skadade till och från och Pavol Demitra fick skolas om till center. Mitt under säsongen tradades backen Sean Hill bort till Carolina och fick där spela Stanley Cup-final. I utbyte fick man Steve Halko och ett draftval.
Två rundor i slutspelet var inte tillräckligt bra med tanke på de trader som gjorts. Yxan föll denna gången över Roman Turek som inte levererat vad som krävts i slutspelet. Brent Johnson ansågs färdig att prova sina vingar i NHL på fullt allvar.
Förra säsongen var det samma visa. Scott Young gavs ej nytt kontrakt och precis som när Brett Hull släpptes till Dallas Stars, så kunde Young lämna St Louis utan att man fick något igen. Demitra återigen poängbäst och Weight och Tkachuk skadade. Men Blues satsade ändå till slutspelet och gjorde av med en lovande back i Mike Van Ryn för att få Valeri Bure som var allt annat än bra i Blues. Justin Papineau gick till Islanders i utbyte mot målvakten Chris Osgood, då Brent Johnson inte visat sig hålla måttet.
Respass direkt mot Vancouver i slutspelet och fansen började misströsta.
Läs mer HÄR
