SvenskaFans rankar: 2. Los Angeles Kings
Efter över 40 år av besvikelser har Los Angeles Kings äntligen vunnit sin första Stanley Cup-titel. Vilka förändringar har skett under sommaren och vad innebär lockouten för lagets chanser att upprepa bedriften att bli mästare?
Los Angeles Kings har på kort tid gått från att vara ett bortglömt och dåligt lag på västkusten till att vara otippade Stanley Cup-mästare. I april 2006 tog Dean Lombardi över som ny general manager för Kings efter att legendaren Dave Taylor lett laget i nio år. Direkt påbörjade han en rekonstruktion av laget och våren 2010 gick de till slutspel för första gången sedan 2002. Två år senare stod Kings som Stanley Cup-mästare efter ett fantastiskt slutspel och en rafflande final mot New Jersey Devils.
Det krävdes ett tränarbyte för att till slut nå ända fram. Terry Murray som framgångsrikt lett laget till två raka slutspel fick kliva åt sidan för den tidigare Calgary Flames-tränaren Darryl Sutter. Hans kontrakt är på tre år och det återstår att se om han kan få Kings att leverera även under grundserien. Vid sin sida har han fått en ny assisterande tränare i Davis Payne, tidigare huvudtränare för St. Louis Blues. Payne ersätter Jamie Kompon som fått mycket hård kritik för lagets dåliga spel i numerärt överläge.
Utan några nämnvärda förändringar i truppen kommer Kings återigen att vara utmanare till titeln som Stanley Cup-mästare. Det finns en god chans att vilan som den nuvarande lockouten ger innebär att spelarna kan komma tillbaka utvilade och fokuserade efter sommarens festligheter.
Målvakter:
Jonathan Quick gjorde sin debut för Kings säsongen 2007/08 och har under de tre senaste säsongerna varit lagets givne förstemålvakt. Han har blivit bättre och bättre för varje säsong som har gått och var under förra säsongen en av finalisterna för utmärkelsen som NHL:s bäste målvakt. På 69 matcher under grundserien stod Quick för en räddningsprocent på 92,9 %, 1,95 insläppta mål per match och tio hållna nollor.
Det var dock först i slutspelet som Quick verkligen blev uppmärksammad för den begåvade målvakten han är. Vid otaliga tillfällen räddade han laget undan förluster och blev till slut tilldelad Conn Smyth-trofén – priset för slutspelets bäste spelare. På samtliga 20 slutspelsmatcher hade Quick ett snitt på 1,41 insläppta mål per match, vilket kan jämföras med Tim Thomas snitt på 1,98 från året när Boston Bruins vann Stanley Cup.
Under hela slutspelet och större delen av grundserien de senaste säsongerna har Jonathan Bernier återfunnits på Kings bänk. Berniers skicklighet är svår att avgöra, då han sedan sin debut för laget för fem år sedan endast har spelat 48 grundseriematcher och inte en minut i slutspelet. Den 24-årige kanadensaren kan mycket väl vara den bäste andremålvakten i ligan, vilket har lett till att han själv har meddelat att han önskar att bli tradad till ett annat lag. Kings har absolut ingen brådska att göra sig av med honom då han har ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt. Tiden får utvisa om han blir kvar i Los Angeles eller får chansen i en annan klubb.
Backar:
Efter en obehaglig hjärnskakning under säsongen 2010/11 var det många som undrade om Drew Doughty någonsin skulle återvända till samma form som han hade säsongen före dess. Han såg inte i närheten lika säker ut på isen och haltade i sin offensiva produktion. Under slutspelet i våras var han dock en av spelarna som rätade ut alla frågetecken kring sig. Han visade återigen pondus på isen, vilket bland annat ledde till ett spektakulärt solomål mot New Jersey i finalen. Efter en insats som den han stod för i slutspelet känns det otroligt att han inte skulle komma tillbaka i början av säsongen och återigen vara en av ligans bästa backar.
Doughtys defensive backpartner, Rob Scuderi, visade i slutspelet precis varför Kings valade att signa honom direkt efter att han vunnit sin första Stanley Cup-titel med Pittsburgh Penguins. Offensivt bidrar han inte med mycket, utan arbetar istället hårt, smart och offrar oftast allt för att se till att pucken inte går in i eget mål.
I det andra backparet bakom Doughty och Scuderi spelar Slava Voynov och Willie Mitchell. Även det är ett backpar som bygger på en offensivt lagd back i kombination med en mer defensiv kollega. Voynov gjorde sin debut i oktober förra året och visade nästintill omgående att han var redo för spel i NHL. Allt har gått mycket fort för den unge ryssen och i och med att han nyss avslutat sin första säsong med Kings märker man fortfarande att han inte är särskilt erfaren. Talangen finns där och med mer rutin kommer hans ibland osäkra beslut att upphöra. Mitchell fyller samma roll bredvid Voynov som Scuderi gör bredvid Doughty. Till skillnad från Scuderi bidrog dock Mitchell med en del i offensiven under slutspelet, vilket gjorde honom till en av många Kingsspelare som höjde sitt spel efter grundseriens slut.
I och med att laget kommer att vara helt intakt från föregående säsong förväntas även det tredje backparet se identiskt ut med det under slutspelet. Alec Martinez och Matt Greene är kanske den mest defensivt stabila kombinationen, och bidrar därför även minst offensivt. Martinez är en duktig tvåvägsback, medan Greene bidrar med en stor fysisk närvaro. Greenes storlek gör att han varken åker skridskor särskilt fort eller rör sig graciöst på isen, men ser till att få jobbet han ska göra gjort. Trots bristerna i hans offensiva spel gjorde han det sista målet i 6-1-vinsten mot New Jersey i Stanley Cup-finalens sjätte och sista match.
Forwards:
Dean Lombardi valde att behålla mästarlaget intakt. Ingen flashig målskytt värvades under sommaren trots att Kings var ett av ligans sämsta lag på att göra mål under förra säsongen. Laget var med i diskussionerna om Zach Parise, men valde sedan att istället resigna Dustin Penner. Just Penner har av många sågats sedan han kom till Kings, men i slutspelet fick han fart på produktionen och sköt dessutom målet som förde Kings till final.
Kings har en stark och bred forwardsbesättning, dock med en del frågetecken. Simon Gagnes långtidsskada var nog den största orsaken till att Jeff Carter värvades och nu när han är tillbaka blir Kings trupp ännu bredare. Frågan är väl om Gagne kan hålla sig skadefri den här säsongen, något hans historik inte tyder på.
Hur stor är motivationen hos de gamla partypolarna Mike Richards och Jeff Carter? De båda skeppades som bekant iväg från Philadelphia efter allt för mycket festande och brist på fokus. Återföreningen på västkusten blev dock en lyckad sådan, i alla fall tillfälligt. Det återstår att se om de båda har hunger kvar för ytterligare en Stanley Cup-titel.
Det sista frågetecknet får Dustin Penner stå för. Kan han en gång för alla visa att han fortfarande är en målskytt god för över 20 mål, eller får vi återigen se en långsam omotiverad forward glida runt i anfallszon? Kapaciteten finns där, det visade han i slutspelet. Han bidrar även till en god stämning i omklädningsrummet och är mycket populär bland sina lagkamrater.
Tidigare handlade ständigt diskussionen om vilka kedjekamrater Anze Kopitar skulle ha för att till slut kunna nå 100 poäng som han mycket väl är kapabel till. Men i och med värvningen av Mike Richards ligger inte all press på Kopitar längre. Det spelar ingen roll om han gör 70, 80 eller 90 poäng så länge även övriga kedjor levererar. Framförallt talades det om en målfarlig vänsterforward då kreatören Justin Williams verkade ta en permanent plats vid Kopitars högra sida. Under senare delen av säsongen placerades lagkaptenen Dustin Brown på vänsterkanten och vilken succé det blev. Han och Kopitar öste in poäng i slutet och det hela fortsatte hela vägen in i slutspelet. Hade det inte varit för Kopitar och Browns pånyttfödelse hade nog inte Kings stått som segrare till slut. Det sägs att ett rykte vid trade deadline om att Brown var tillgänglig på marknaden var det som fick honom att vakna till liv.
Det är ganska hård konkurrens om de sista platserna i Kings forwardsuppsättning. Jarret Stoll lär få fortsatt förtroende som tredjecenter, men efter det är det ovisst. Succerookien Dwight King och snabbe Trevor Lewis bildade en framgångsrik kedja tillsammans med Stoll i slutspelet, men i och med att Gagne eller Penner förpassas till tredjekedjan lär den trion splittras. Troligtvis får King vara kvar i tredje och Lewis spela ytterforward i fjärdekedjan. Jordan Nolan var även han en som överraskade sedan han kallades upp från farmarlaget under senare delen av säsongen. Han konkurrerar främst med Kyle Clifford och Brad Richardson om den sista forwardsplatsen. Fightern Kevin Westgarth lär få allt mindre förtroende då tränaren Darryl Sutter inte har samma syn på fighters som sin föregångare Terry Murray.
Colin Fraser hamnade i Kings på ett litet märkligt sett i traden som förde Ryan Smyth till Edmonton. Fraser var skadad vid tillfället vilket Edmontons GM Steve Tambellini försökte mörka. Lombardi protesterade högljutt och det hela blev en långdragen process. Fraser var ingen spelare som Kings direkt var ute efter utan fick mest följa med åt andra hållet för att ge Edmonton utrymme under lönetaket. Men faktum är att när Fraser väl blev frisk tog han en fast plats som fjärdecenter. Det funkade väldigt bra även i slutspelet vilket gjorde att Sutter kunde rulla på fyra kedjor utan någon större oro. Fraser lär få fortsätta som fjärdecenter även den här säsongen.
I kulisserna står den talangfulle Andrei Loktionov och väntar. Frågan är väl hur stort tålamod han har. För att han ska få chansen krävs att någon blir skadad, främst då Kopitar eller Richards för att han ska få spela på sin naturliga position som offensiv center. Det känns som att risken är överväldigande att han snart gör som Bud Holloway och Oscar Möller och drar till Europa, kanske främst då KHL.
Nyckelspelare:
Drew Doughty, Anze Kopitar, Jonathan Quick
Nyförvärv:
-
Förluster:
Scott Parse – till Albany Devils (AHL) – free agent
Svenskar:
-
Coach:
Darryl Sutter
Preliminär laguppställning:
Dustin Brown – Anze Kopitar – Justin Williams
Simon Gagne – Mike Richards – Jeff Carter
Dustin Penner – Jarret Stoll – Dwight King
Trevor Lewis – Colin Fraser – Jordan Nolan
Drew Doughty – Rob Scuderi
Slava Voynov – Willie Mitchell
Alec Martinez – Matt Greene
Jonathan Quick (Jonathan Bernier)
Andra notabla spelare: Kyle Clifford, Davis Drewiske, Andrei Loktionov, Kevin Westgarth
---
Bästa nyförvärvet: -
Kings signade under sommaren inte någon ny spelare.
Värsta förlusten: -
Ingen spelare från den ordinarie laguppställningen byttes bort eller lämnade på grund av utgående kontrakt.
Årets poängkung: Anze Kopitar
Kopitar har under varje år sedan säsongen 2007/08 vunnit Kings interna poängliga och det finns inget som talar för att den trenden kommer att brytas.
Årets nykomling: -
I och med att Kings lag har behållits helt intakt efter Stanley Cup-segern känns det smått otroligt att någon rookie kommer att få chansen under en längre tidsperiod.
Årets genombrott: Slava Voynov
Slava Voynov fick chansen redan i början av fjolårssäongen, men fick inte stort förtroende förrän Jack Johnson tradades bort till Columbus. Med nästan en hel säsong och ett bra slutspel under bältet kan Voynov mycket väl komma att få sitt genombrott i år.
###
1.
2. Los Angeles Kings
3. New York Rangers
4. Pittsburgh Penguins
5. Boston Bruins
6. Philadelphia Flyers
7. Chicago Blackhawks
8. Carolina Hurricanes
9. Minnesota Wild
10. St. Louis Blues
11. San Jose Sharks
12. Washington Capitals
13. Nashville Predators
14. Detroit Red Wings
15. Tampa Bay Lightning
16. New Jersey Devils
17. Buffalo Sabres
18. Ottawa Senators
19. Dallas Stars
20. Colorado Avalanche
21. Phoenix Coyotes
22. Florida Panthers
23. Toronto Maple Leafs
24. Anaheim Ducks
25. Edmonton Oilers
26. Montreal Canadiens
27 Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets
