Ye olde time Hockey: NHL fram till 1942

Det här avsnittet täcker NHL under åren 1935 fram till och med säsongen 1941-42 som är den sista säsongen innan NHL bara består av de sex klassiska lagen som på andra sidan Atlanten kallas ”The Original Six”

Säsongen 1935-36 startar NHL med åtta lag och lagen är fortfarande uppdelade i två divisioner med New York Americans som ensamt amerikanskt lag i den kanadensiska divisionen. I Chicago Black Hawks debuterar Mike Karakas, en amerikansk målvakt som tar ligan med storm och efter säsongen vinner Calder som bäste rookie. Tiny Thompson i Bostons mål blir den förste målvakt som får en assist genom att passa pucken med klubban (Vezina och andra målvakter hade fått assist efter räddningar där pucken gått till medspelare som sedan gjorde mål) till Babe Siebert. Montreal Maroons visar upp en annan rookie i Hector ”Toe” Blake och Marooons vinner den kanadensiska divisionen före Toronto Maple Leafs och New York Americans, den amerikanska vinns av Detroit Red Wings före Boston Bruins och Chicago Black Hawks. I slutspelet stiger ytterligare en rookie fram och skriver för alltid in sig i rekordböckerna. Den första semifinalmatchen mellan Detroit och Maroons slutar 0-0 efter full tid, En övertidsperiod följer och efter den ännu en och så vidare. Varken Lorne Chabot i Maroons mål eller Norm Smith i Detroits släpper några puckar förbi sig. Kl. 2:25 på morgonen efter 176 minuter och 30 sekunders spel så gör Red Wings rookie Mudere ”Mud” Brunteau äntligen mål på Chabot. Detroit vinner semifinalen mot ett tröttkört Maroons med 3-0 i matcher. På den andra halvan gick det också vilt till mellan Toronto och Boston, Boston vinner första matchen med 3-0 och leder med 4-0 i den andra matchen när Eddie Shore ännu en gång tappar humöret. Shore blir utvisad och Leafs gör två mål med Shore i utvisningsbåset. Med Shore tillbaka på isen så gör Red Horner ytterligare ett mål för Toronto, Shore tycker att Horner var i målgården när han gjorde målet och protesterar vilt. Då åker retstickan King Clancy fram till Shore och har med sig en puck, Clancy säger till Shore att Horner var offside i målgården och att målet aldrig skulle räknats, han säger också att domaren den gamla storstjärna Odie Cleghorn såg det men blåste mål i alla fall. Clancy avslutar med att lägga pucken tillrätta för Shore och säger om det varit han så skulle han aldrig godtagit något sådant utan att göra någonting åt det. Shore blänger först på Clancy sen på Cleghorn innan humöret tar överhanden och han skjuter iväg pucken som träffar Cleghorn mitt i ryggen, Shore blir givetvis utvisad 10 minuter för misconduct och Boston är med ett ett slaget lag. Toronto vinner den andra matchen med 8-3 och går vidare till semifinal efter totalt 8-6 i mål. New York Americans vinner en betydligt lugnare tillställning över Chicago med 7-5 i mål och får möta Toronto i semifinalen. Toronto vinner semifinalen med 2-1 i matcher men i finalen mot Detroit räcker inte Clancy's tricks till. Detroit vinner med 4-1 i matcher efter matchraden 3-1, 3-1, 9-4, 3-4 OT och 3-2. Sweeney Schriner NY Americans vinner poängligan på 45 poäng fördelade på 19 mål och 26 assist, Eddie Shore vinner sin tredje Hart Trophy på fyra säsonger och Vezina går till Bostons Tiny Thompson. Lady Byng tas hem av Doc Romnes Chicago Black Hawks och Karakas tog som jag nämnt hem Calder. Maple Leafs tuffing Red Horner sätter under säsongen ett rekord som kommer att stå sig i 20 säsonger när han samlar ihop 167 utvisningsminuter.

När säsongen 1936-37 har Detroit Red Wings fyra stora målvaktstalanger i organisationen, Norm Smith var ohotad etta, Jimmy Franks nummer två och ungdomarna Earl Robertson och Walter ”Turk” Broda. Toronto Maple Leafs hade däremot som vanligt inga talanger på gång bland målvakterna och kastade sina blickar på Broda och Robertson, som tur var för Maple Leafs så lät Detroit den blivande legenden och Vezinavinnaren Broda försvinna till Torobto. Lester Patrick hade redan låtit sin äldste son Lynn debutera i NY Rangers, den här säsongen gör andre sonen Muzz sin entré i Rangers organisation, Muzz som var kanadensisk amatörmästare i tungviktsboxning och valde mellan Rangers och att bli proffsboxare. Toronto värvar två talanger utöver det vanliga i Gordie Drillon och Sylvanus Apps som precis hade blivit sexa i stavhoppstävlingen under OS-tävlingarna i Berlin. Förutom Drillon, Apps och Broda så debuterade flera blivande storstjärnor i NHL under säsongen bland dem fanns: Babe Pratt, Neil Colville och Milt Schmidt. Eleganten och gentlemannen Joe Primeau slutar däremot sin karriär (han kommer att coacha fram massor med talanger till NHL och Maple Leafs i synnerhet den närmaste 30 åren). Howie Morenz tradas tillbaka till Montreal Canadiens efter ett par säsonger i Chicago Black Hawks och New York Rangers. Tidigt under säsongen så slutar King Clancy som spelare i NHL för att istället bli domare (han kommer sedan att bli lika legendarisk som ledare i Maple Leafs som han var som spelare i Ottawa och Toronto). New York Americans har så dålig ekonomi att NHL tvingas gå in och ta över kontrollen och Red Dutton utses till GM för Americans. Mot slutet av säsongen har Turk Broda tagit över som förstemålvakt i Toronto Maple Leafs och laget tradar tillbaka George Hainsworth till Canadiens där han avslutar sin karriär. Den 28 februari 1937 i en match i Forum mellan Chicago Black Hawks och Montreal Canadiens tacklas Howie Morenz in i sargen, det vill sig inte bättre än att han fastnar med skridskoskenan i sargen samtidigt som han får Chicagospelaren Earl Seibert över sig, ljudet när Morenz bryter benet sägs ha hörts över hela rinken. Den 8 mars avlider Morenz på sjukhus när en blodpropp som lossnat från benet når hjärtat. Vid Morenz begravning den 10 mars som hålls i Forum beräknas över 25.000 personer ha närvarat antingen inne i arenan eller utanför lyssnande på gudstjänsten som sändes i radio över hela Canada. Flera andra spelare råkar ut för allvarliga skador under säsongen: Charlie Conacher och Toe Blake som ny bytt lag i Montreal bryter bägge två ena handleden, Buzz Boll bryter ena armen, Larry Aurie bryter precis som Morenz benet och Eddie Shore åker in i sargen med ryggen före och missar halva säsongen. Russ Blinko i Montreal Maroons blir förste spelare i NHL som spelar i glasögon, Blinko hade vunnit Calder säsongen 1933-34 utan glasögon men nu kunde han inte klara sig utan glasögonen på isen längre. Major McLaughlin i Chicago ställer till med stor uppståndelse när han i en match mellan hans Chicago och Boston Bruins kommer till spel med bara amerikanska spelare i laget. Boston vinner matchen enkelt med 6-2 och Bostons GM Art Ross var rasande efter matchen, han kallade matchen den största farsen hittills i NHL. McLaughlin kommer snart att få lite upprättelse för sin besatthet med amerikanska spelare i NHL. Säsongens priser går till Sweeney Schriner NY Americans som tar hem poängligan för andra säsongen i rad efter 46 poäng fördelade på 21 mål och 25 assist, Babe Siebert Montreal Canadiens som nu är omskolad till back vinner Hart Trophy och Syl Apps tar hem Calder Trophy som nu är en officiell NHL trofé. Vezina vinns av Norm Smith Detroit Red Wings och Lady Byng går till Marty Barry som även han spelar i Detroit. Canadiens vinner den kanadensiska divisionen före lokalkonkurrenten Maroons och Toronto, den amerikanska vinner Detroit före Boston och Rangers. Rangers slår först ut Toronto med två raka segrar och sedan besegras Maroons också i två raka matcher sedan målvakten Dave Kerr hållit tätt bägge matcherna. Detroit och Canadiens vinner två matcher var i sin semifinal och allt avgörs i den femte och sista matchen, Detroit är starkast och vinner med 1-0 efter OT. I finalen vinner Rangers och Detroit varannan match fram till den femte och sista matchen som Detroit tar hem efter två mål från Marty Barry. I finalerna hade Detroit fått ställa upp med Earl Robertson i mål istället för Vezinavinnaren Norm Smith och han var fantastisk bra men framtiden skulle visa att Toronto hade ändå gjort rätt när de valde Broda och inte Robertson. NY Rangers Frank Boucher blir förste spelare genom tiderna att nå upp till 250 assist i NHL under säsongen och i januari passerade Nels Stewart Howie Morenz som ligans bäste målgörare genom tiderna när han gjorde mål #271 i karriären.

Säsongen 1937-38 är Norm Smith tillbaka i Detroits mål och Earl Robertson tradas till NY Americans där han ersätter legenden Roy Worters. NHL inför äntligen icingregeln som diskuterats ända sedan 1931-32. I Chicago blir baseballdomaren ”Bald” Bill Stewart ny coach i ännu ett försök av McLaughlin att locka amerikaner till sporten. Maple Leafs veteranen Hap Day tradas också till NY Americans (laget hålls nu under armarna av de andra lagen i ett försök att rädda laget kvar i NHL). King Clancy blir utsedd till coach i Montreal Maroons som tvingas lova Maple Leafs att han endast kommer att coacha och inte göra comeback som spelare. Bryan Hextall, Cully Dahlstrom och Erwin ”Murph” Chamberlain är årets bästa rookies. I Montreal spelas en välgörenhetsmatch där intäkterna går till Morenz familj och även den matchen blir en succé och NHL börjar nu på allvar planera för en återkommande All Star match en gång om året men den ekonomiska situationen och det kommande världskriget gör att det dröjer innan så sker. Syl Apps i Toronto blir framröstad till 1937 års bäste kanadensiske idrottsman i december 1937 och i mars kallas Muzz Patrick upp från farmarlaget och får göra sin NHL-debut i Rangers tröja. I Boston har Milt Schmidt förenats med Bobby Bauer och Woody Dumart som också kom från Kitchener, trion får smeknamnet ”Kraut Line” eftersom alla har tyska rötter (kedjan får byta namn till Kitchener Kids under andra världskriget). Toronto vinner den kanadensiska divisionen före NY Americans och Montreal Canadiens, King Clancy lyckas inte som coach i Maroons och sparkas under våren när det står klart att laget kommer att missa slutspelet. I den amerikanska divisionen vinner Boston för Rangers och Chicago som går till slutspel trots endast 14 segrar på 48 matcher, de regerande mästran Detroit blir därmed först a lag som missar slutspelet efter att laget vunnit Stanley Cup året innan. Toronto med Broda i storform har inga problem med Boston och blir klara för Stanley Cup finalen genom tre raka segrar. Americans slår ut Rangers och Chicago slår överraskande ut Canadiens, bägge serierna slutar 2-1 i matcher. Chicago fortsätter sedan att överraska när de besegrar Americans med samma siffror och når Stanley Cup finalen mot Toronto. Toronto är storfavoriter inför finalen och när det avslöjas att Mike Karakas inte kan stå i den första matchen tror alla att Toronto kommer att kunna defilera hem med Stanley Cup pokalen. Alfie Moore som spelar i en mindre farmarliga blir den som får stå den första matchen och Moore som fått sitt livs chans tar verkligen vara på chansen, han är bäst på plan och Chicago vinner med 3-1. Moore som egentligen tillhörde Torontos organisation får sedan inte stå i match två och Toronto vinner den andra matchen med 5-1. Inför den tredje matchen gör Karakas comeback med ett specialskydd för sin brutna tå och Chicago vinner efter att Doc Romnes avgjort med sitt 2-1 mål precis före den tredje periodens slut. I den fjärde matchen är sensationen ett faktum Chicago vinner med 4-1 efter att Cully Dahlstrom, Carl Voss, Jack Shill och Mush March gjort varsitt mål för Chicago och det var bara Gordie Drillon som lyckades överlista Karakas i Chicagomålet. Chicago Black Hawks blir därmed det första och hittills enda lag som vunnit Stanley Cup efter en säsong som bestått av fler förluster än segrar. Det är också första gången ett lag vinner Stanley Cup med en amerikansk coach och den här årgången av Black Hawks är fortfarande det lag som haft störst andel amerikaner som vunnit Stanley Cup. Coachen Bill Stewart som hyllades enormt efter triumfen får sparken av McLaughlin innan nästa säsong startar. Årets troféer vinns av följande spelare: Gordie Drillon Toronto Maple Leafs som vinner poängligan med 52 poäng fördelade på 26 mål och 26 assist (det är senaste gången en spelare från Maple Leafs gjort flest poäng i NHL, det är över sjuttio år sedan) och han tar också hem Lady Byng. Hart Trophy går till Eddie Shore igen som vinner för fjärde gången på sex säsonger. Vezina går till Tiny Thompson Boston Bruins och Cully Dahlstrom Chicago Black Hawks vinner Calder. Nels Stewart blir under säsongen historisk genom att bli förste spelare som gjort 300 mål i NHL.

Inför säsongen 1938-39 försöker Maroons ägare Tom Gorman att få flytta laget till St. Louis, NHL säger nej men tillåter att Maroons drar sig ur ligan den här säsongen för att komma tillbaka senare (något som aldrig sker). Orsaken till att Maroons drar sig ur är två dels den ekonomiska krisen som redan fått NY Americans på knä men också att laget förlorat striden om staden Montreals alla fans till Canadiens som visserligen också har stora problem. När Maroons inte kommer till spel passar Canadiens på, de släpper tre egna veteraner: Aurele Joliat, Pit Lepine och Marty Burke och plockar in sex spelare från Maroons: Stew Evans, Cy Wentworth, Bob Gracie, Jimmy Ward, Herb Cain och Des Smith. Chicago passar också på att förse sig bland Maroons spelare och värvar Baldy Northcott, Earl Robertson och Russ Blinko. Efter alla spelaraffärer förstår de flesta att Maroons aldrig kommer att återvända till NHL. Detroit förstärker också efter förra årets fiasko med en sista plats i den amerikanska divisionen, laget värvar Charlie Conacher från Toronto och Sid Abel är deras mest lovande rookie. Andra nykomlingar som kommer att imponera i NHL den här säsongen är Don Metz i Toronto och Roy Conacher i Boston. Den absolut bäste rookien är Frank Brimsek som ersätter legenden Tiny Thompson i Boston Bruins mål, Brimsek startar säsongen med att hålla nollan i de tre frsta matcherna, han släpper inte in något mål på bortaplan under Bostons första fyra bortamatcher och efter tio matcher har han hållit nollan sex gånger och bara förlorat två matcher. Muzz Patrick och Art Coulter i Rangers blir de första spelarna i NHL med helskägg, allt för att vinna ett vad med lagets GM Lester Patrick. Eddie Shore skriver på för Boston igen precis före säsongen startar och hans lön är på ligans maxbelopp: $7,000. Inför säsongen är det stora diskussioner i media om att spelet blivit för våldsamt och flera tidningar går gemensamt ut och kräver renare spel under säsongen. Eftersom NHL nu bara består av sju lag så slopas divisionerna och de kommer inte tillbaka förrän expansionen 1967. Det är fortfarande sex lag som går till slutspel, de två första lagen (Boston och Rangers) möts om en plats i Stanley Cup finalen och lag tre till sex möts om en plats. Enda lag som missar slutspelet 1938-39 är de regerande mästarna Chicago Black Hawks. Toronto besegrar Americans med 2-0 i matcher utan att ha släppt in ett mål och Detroit slår ut Canadiens med 2-1 matcher. Toronto vinner sedan över Detroit med 2-1 i matcher efter en övertidsvinst i den sista och avgörande matchen och är därmed klara för Stanley cup final. Boston möter Rangers om en plats i finalen och nu stiger en spelare fram som tidigare under säsongen tradats från just Rangers till Boston. Mel Hill som gjorde 10 mål under serien kommer under matcherna mot Rangers skriva in sig bland Bostons största hjältar genom tiderna. Han gör tre mål under de sju matcherna det tar för Boston att besegra Rangers och gå till Stanley Cup finalen, samtliga mål görs på OT och det sista är i den sjunde och avgörande matchen. Mel Hill kommer under resten av sitt liv alltid att kallas Mel ”Sudden Death” Hill. I finalen vinner Boston med Brimsek i målet och Kraut Line lätt över Toronto med 4-1 i matcher och därmed sin andra Stanley Cup. Frank Brimsek vann Calder och Vezina efter sin succé säsong med Boston Bruins. Toe Blake Montreal Canadiens blev bäste poängplockare med 47 poäng fördelade på 24 mål och 23 assist och han belönades dessutom med Hart Trophy. Lady Byng gick till New York Rangers Clint Smith. Tiny Thomson blir förste målvakt i NHL historien som kommer upp i 250 vinster

Att andra världskriget bryter ut i september 1939 påverkar inte NHL alls säsongen 1939-40 men de kommande säsongerna kommer kriget att påverka vissa lag ordentligt medan andra lag knappt påverkas alls. Boston Bruins vinner serien och tittar man på deras laguppställning så förstår man varför. Frank Brimsek i målet, Dit Clapper och Eddie Shore som backar och ett anfall lett av Milt Schmidt, Bobby Bauer och Woody Dumart. Kedjan med Schmidt, Bauer och Dumart blir historisk när de tre lägger beslag på de tre första platserna i poängligan. Förutom Kraut Line så hade Boston forwards som Bill Cowley, Herb Cain och Roy Conacher, av de nio spelare jag nämnt är samtliga utom Cain invalda i Hockey Hall of Fame. Den 25 januari 1940 så tradas Eddie Shore som under försäsongen köpt Springfield Indians i AHL till NY Americans, Shore går med på traden på villkor att han slipper träna med Americans och kan coacha och spela för Springfield. Under slutspelet så kommer Shore att spela sex matcher på sex dagar, tre för Americans och tre för Springfield i AHL-slutspelet. Canadiens blir enda lag som missar slutspelet och seriesegrarna Boston blir överraskande utslagna av tvåan NY Rangers med 4-2 i matcher och Rangers är i ännu en Stanley Cup final. Toronto och Detroit besegrar Chicago och NY Americans i första omgången och möts i semifinal två. Toronto besegrar Detroit med 3-0 i matcher och det är framförallt försvaret och målvakten Turk Broda som visar vägen. I finalen vinner Rangers sin tredje Stanley Cup med 4-2 i matcher, det kommer att dröja rekordlånga 54 år innan Rangers vinner Stanley Cup igen. Milt Schmidt vann som sagt poängligan efter 22 mål, 30 assist och 52 poäng. Hart Trophy går till Detroit Red Wings spelande coach Ebbie Goodfellow. Bobby Bauer Boston Bruins vinner Lady Byng, Vezina vinns av New York Rangers Dave Kerr och Calder går till Kirby MacDonald NY Rangers. Cecil "Tiny" Thompson blir under säsongen den förste målvakt som stått mer än 40 matcher under 12 raka säsonger. NY Rangers sätter ett mindre smickrande NHL rekord när laget spelar 15 matcher i rad utan att vinna under säsongen.

Inför säsongen 1940-41 börjar flera kanadensiska hockeyproffs frivilligt gå med i olika militära organisationer. Montreal Canadiens som varit illa ute ett par säsonger och förra säsongens missade slutspel börjar nu resa sig igen. Tom Gorman tidigare ägare av Montreal Maroons och Stanley Cup vinnare med Maroons, Ottawa Senators och Chicago Black Hawks som coach och GM hade säsongen 1939-40 tagit över som Canadiens GM. Gorman fick Conn Smythe i Maple Leafs att släppa coachen Dick Irvin som genast utnämndes till Canadiens coach, Gorman hade dessutom skickat ut scouter runt om i Canada i sällan sedd omfattning och inför den här säsongen så hade 30 amatörspelare från ligor över hela landet blivit inbjudna till träningslägret. Bland de inbjudna fanns: Kenny Reardon, Johnny Quilty, Elmer Lach, Joe Benoit och Bill Durnan som samtliga tog en plats i Canadiens organisation. Dick Irvin tillfrågades innan säsongen startade om vilken spelare som kommer att bli årets rookie i NHL av en tidning, han skriver ett namn på ett papper och lägger det i ett kuvert och ger det till reportern. När reportern öppnar kuvertet efter att Johnny Quilty vunnit Calder Trophy så ser han att Irvin skrivit just Quilty. Det är så legender skapas och runt Canadiens börjar nu flera olika legender att skapas. Boston Bruins vinner serien ännu en gång, den här gången före Toronto, Detroit, Rangers, Chicago och Canadiens som tar den sista slutspelsplatsen. Två blivande legender gör den här säsongen debut i Chicago Black Hawks, Doug och Max Bentley som tillsammans med Bill Mosienko som debuterar nästa säsong verkligen sätter fart på Chicago igen. Boston möter Toronto i den första semifinalen och lyckas efter stora besvär vinna med 4-3 i matcher. Hjälte i den sista matchen är Mel ”Sudden Death” Hill som under säsongen börjat spela i glasögon. Detroit Red Wings blir det andra laget i finalen efter segrar mot Rangers med 2-1 och Chicago med 2-0 i matcher. Stanley Cup finalen vinns enkelt av Boston Bruins, de fyra matcherna som behövs slutar 3-2, 2-1, 4-2 och 3-1, det är första gången sedan Stanley Cup finalerna började avgöras i bäst av sju matcher som ett lag inte förlorade någon match i finalen. Boston vinner därmed sin andra Stanley Cup på tre säsonger och den tredje sammanlagt (det kommer att dröja till 1970 innan Bobby Orr och Phil Esposito hjälper Boston att vinna igen). De kommande 28 säsongerna kommer att handla om tre lag med undantag för Chicago Black Hawks som vann Stanley Cup 1961, Canadiens kommer att vinna 12 gånger, Toronto 10 gånger och Detroit 5 gånger. Bill Cowley Boston Bruins vinner poängligan efter 17 mål, 45 assist och 62 poäng, han får dessutom Hart Trophy. Turk Broda vinner som förste Torontomålvakt Vezina och Lady Byng går till Boston Bruins Bobby Bauer. Under säsongen sätter Boston Bruins två förmodligen oslagbara rekord när de under en match mot Chicago Black Hawks avlossar hela 83 skott mot Sam LoPresti i Chicagomålet varav 33 skott i den andra perioden, inget lag har varit i närheten av något av de rekorden. LoPresti har givetvis NHL rekordet för flest räddningar eftersom han endast släppte in tre mål, han gjorde med andra ord 80 räddningar under matchen. Boston var dessutom obesegrade under 23 matcher vilket även det var ett nytt NHL rekord.

Red Dutton byter namn på New York Americans som under säsongen 1941-42 får heta Brooklyn Americans, namnbytet lockar inga nya fans till lagets matcher. Conn Smyhte som deltagit i det första världskriget, återvänder till armén och Frank Selke övertar jobbet som GM för Toronto Maple Leafs. Art Ross Bostons legendariske GM slutar i protest mot ett beslut från NHL's president Frank Calder angående spelaren Scotty Cameron som tilläts spela för NY Rangers, men det är bara tillfälligt Ross återvänder snart till Boston och NHL. Den här säsongen byter tre av lagen ut sin målvakt, Canadiens tar in Paul Bibeault, Rangers ”Sugar” Jim Henry och Sam LoPresti blir Black Hawks nye målvakt. Brooklyn blir sist i NHL och missar slutspelet samtidigt som Rangers vann serien före Toronto. Boston besegrade Chicago med 2-1 i matcher och Detroit slog Canadiens med samma siffror, Detroit hade sedan inga problem med att slå Boston i semifinalen som vanns med 2-0 i matcher. Toronto besegrar Rangers i sin semifinal med 4-2 i matcher efter lysande spel av Turk Broda i målet och backen Bucko McDonald. Detroit chockar Toronto i finalen genom att vinna de tre första matcherna med 3-2, 4-2 och 5-2 och inför match fyra har Maple Leafs coach Hap Day möblerat om i laget, Gordie Drillon och Bucko McDonald placeras på bänken och Don Metz och Bob Goldham ersätter. Metz tackar för förtroendet genom att göra en hattrick när Toronto vinner den fjärde matchen med 4-3. Toronto vinner sedan match fem och sex i utklassningsstil med 9-3 och 3-0. Inför 16,218 galna fans besegrar sedan Toronto Detroit i den sjunde och avgörande matchen med 3-1 efter två mål av veteranen Sweeney Schriner. Toronto blir därmed det första lag som vänt ett underläge med 0-3 i matcher till seger med 4-3 i matcher och Toronto är fortfarande enda lag som gjort det i en Stanley cup final. Rangers Bryan Hextall vann poängligan efter 24 mål, 32 assist och 56 poäng. Tom Anderson back i Brooklyn Americans vinner Hart Trophy trots att laget han spelade för inte gick till slutspel. Lady Byng går till Syl Apps Toronto Maple Leafs och Vezina vinns av Frank Brimsek i Boston Bruins. Grant Warwick New York Rangers belönas med Calder Trophy. Chicago Black Hawks rookie Bill Mosienko gjorde under sin första match 2 mål inom 21 sekunder om tio år kommer han att sätta ett förmodligen oslagbart rekord när han gör en hattrick på samma tid.

När Brooklyn Americans inte kommer till spel nästa säsong så innebär det att NHL endast består av sex lag, de sex lagen har alla blivit legendariska och tillhör ”The Original Six”. De kommande 25 säsongerna kommer NHL bara bestå av dessa sex lag och de kommande fyra delarna av den här serien om ishockey och NHL kommer att ta upp just de 25 säsongerna. Delarna efter det kommer att handla om expansionen till 12 lag och följande expansioner fram till att Philadelphia Flyers som första expansionslag vinner Stanley Cup, de tre stora dynastierna under sjuttio och åttiotalet (Canadiens, Islanders och Oilers), och åren tills vi kommer fram till lockouten 2004-05.

Källor: Wikipedia.org, hockeyleaguehistory.com, Legendsofhockey.net plus böckerna Official Illustrated NHL History (2010), Brian McFarlane's History of Hockey (1997)