En roadtrip att glömma
Det fanns höga förväntningar på Canucks då man hittat tillbaka till vinnarspåret inför Four Nations, verkligheten blev snabbt en annan efter uppehållet då man står för en riktigt svag roadtrip där underpresterande spelare hamnar i fokus. Man lyckas endast ta 2 av 8 poäng och känslan man lämnas med är att det finns mer problem än lösningar
Resultaten från vecka 8 & 9:
Vegas - Vancouver 3-1
Utah - Vancouver 2-1
LA King - Vancouver 2-3 (ÖT)
Anaheim - Vancouver 5-2
Seattle - Vancouver 6-3
Summering av matcherna
Vegas - Vancouver
Matchen mot Vegas var relativt jämn där Jake DeBrusk inledde målskyttet i andra perioden efter en fin pass av Kiefer Sherwood. Tyvärr kunde man inte hålla emot särskilt länge efter det då Vegas kvitterade via Barbashev senare i perioden och i början av tredje utökade Saad till 2-1 för Vegas. Canucks tryckte på för en kvittering men har väldigt svårt att göra mål för tillfället och man lyckas inte få hål på Hill. 3-1 kan sedan läggas in i öppen kasse av Hertl.
Vegas är ett bättre lag än Canucks så om man isolerar resultatet är det inte en horribel insats ochdet finns positiva aspekter framförallt i defensiven och målvaktsspelet från Kevin Lankinen.
Utah - Vancouver
Det fanns lite förhoppningar när de reste vidare till Utah, en match som var lite extra viktig då man kampar om en slutspelsplats lagen emellan och Canucks är på förhand favoriter men det är inget man lyckas leva upp till. Det var verkligen ingen bländande tillställning men Canucks skulle inleda målskyttet igen och det var ingen mindre än DeBrusk som stod för målet, denna gång assisterad av Elias Pettersson (EP40). Glädjen var kortvarig då Cooley i Utah styrde in kvittering kort efter. Utah skulle sedan utöka till 2-1 via Guenther i PP och likt matchen mot Vegas lyckas Canucks inte alls med sin slutforcering. Defensiven och målvaktsspelet är det som sticker ut även denna match, denna gång var det Arturs Silovs som vakta buren och siffrorna kunde blivit betydligt mer osmickrande om han inte stått i vägen.
LA King - Vancouver
Med endast två gjorda mål var inte förhoppningarna höga inför mötet med LA Kings som är ett av ligans bättre lag defensivt. Likt tidigare matcher under säsongen lyckas Canucks kriga sig till en seger. Nils Höglander fick inleda målskyttet, trollkarlen från Bockträsk har inte haft en lätt säsong men när han snyggt skickade 1-0 på en kontring kunde man se honom lysa upp. Conor Garland skulle senare utöka ledningen till 2-0 i powerplay, assisterad av Chytil som för övrigt sett pigg ut efter trejden från New York Rangers. Med en ledning i bagaget inför tredje händer det som så ofta hänt förut, man släpper in motståndarna i matchen och Adrian Kempe samt Warren Foegle kan skicka in 1-2 respektive 2-2. Conor Garland skulle bli hjälten då han skickade in ett fladdrigt skott på övertid som på något sätt hitta in i bakom David Rittich, värt att nämna är att en fin uppåkning och assist från Quinn Hughes föranledde det avgörande målet.
Anaheim - Vancouver
Många inklusive mig var förhoppningsfulla inför de två avslutande matcherna på roadtrippen då Anaheim Ducks och Seattle stod för motståndet. Två lag i samma division som Canucks ska slå på förhand. Visserligen har Ducks spelat upp sig på sistone och har en fin generation spelare som är på gång men det är inte ett lag som Canucks ska förlora 5-2 mot.
Återigen inleder Canucks bra och tar ledningen i matchen. 1-0 kommer via Tyler Myers tidigt i första perioden och 2-0 kommer tätt efter via Pius Suter som är en av de få positiva utropstecken i offensiven denna säsong. Med den inledningen såg det ut att kunna bli en komfortabel seger men i andra perioden öppnades slussarna och matchen rinner snabbt iväg för Canucks. Vatrano skickade in 1-2 i inledningen av perioden sedan kvitterade Gauthier till 2-2. i slutet av perioden kom 3-2 via Ryan Strome. Den tidigare stabila defensiven var inte där samt att Silovs hade det riktigt kämpigt i mål, finns en väldig potential men han är inte riktigt redo för kontinuerligt spel i NHL än så ju snabbare Demko kan komma tillbaka desto bättre. I tredje kom 4-2 genom LaCombe och slutresultatet 5-2 skickades in av Terry.
Seattle - Vancouver
Det blev ett bittert avslut på roadtrippen när de avslutade mot Seattle som i princip är utanför slutspelsfighten, med andra ord ett ypperligt tillfälle att knipa två viktiga poäng. Det blev ingenting med det, till skillnad från trenden i tidigare matcher med att ta ledningen i början av matchen släppte man istället in 1-0 via Burakovsky i matchens inledning. Däremot skulle man svara bättre än vad man gjort tidigare då Suter påpassligt kvitterade i mitten av första, minuter senare utökade Chytil till 2-1 då han rakade in en retur från Tyler Myers. Laget kliver in med momentum i andra perioden men luften går snabbt ur när Bjorkstrand kvitterade några minuter in i andra.
Det blev en väldigt svängig tillställning efter detta, en match där inget lag hade någon kontroll. Dakota Joshua gav Canucks ledningen igen efter ett snyggt samspel med Drew O’Connor i boxplay. Känslan var att momentumet nu hade skiftat till Canucks favör men återigen tappar man konceptet och Beniers kan kvittera för Seattle kort efter. En minut senare styr Tolvanen in 4-3 efter ett kladdigt försvarsspel. Canucks mäktar inte med att komma tillbaka i matchen och Montour utökar till 5-3 i tredje, Tolvanen kan sedan göra sitt andra mål för kvällen i öppen kasse och matchen slutar 6-3.
Ingen match för motståndet
Den tidigare försvarsgeneralen och Canucks-bekante Kevin Bieksa nämnde efter förlusten mot Seattle att laget är alldeles för lätta att spela mot och att det saknas bett i truppen. Han drog paralleller till tränarstaben med Rick Tocchet och Adam Foote och att de är två spelare som ingen vill möta när de var aktiva, totala motsatsen till det fansen i Vancouver får se idag. Det är svårt att inte hålla med om man blickar tillbaka på förra veckans resultat, och för närvarande känns ett trendbrott långt borta.
Huvudtränare Rick Tocchet försöker sätta ord på problemen men det låter mest som en bandspelare på repeat, han trycker mycket på att laget inte tar till vara på moment i matcherna och att man inte fattar rätt beslut ute på isen. Det ligger säkert något i det men samtidigt har resultaten sett likadan ut under en längre period och ett återkommande mönster är att man tappar ledningar för att sedan inte kunna äta sig tillbaka i matcherna. Givetvis ligger det ansvar på spelarna och deras inställning men samtidigt pekar det också på brister i nuvarande spelsystem och coachandet. Det är ingeting som inte går att fixa men det krävs rätt rejäla tag från alla håll om man ska få ordning på den här säsongen.
Det skulle också underlätta om man kunde slippa skador på viktiga spelare men för närvarande har man ingen tur på den fronten då Quinn Hughes var tvungen att kliva av mot Seattle och Thatcher Demkos status är fortfarande okänd.
En formsvacka på isen och framför kameran
Det har varit smärtsamt uppenbart att offensiven inte är tillräckligt bra, alldeles för ojämn nivå och man lyckas inte etablera särskilt mycket press på sina motståndare. Lagets tänkta poängspelare, främst EP40 och Brock Boeser, står för alldeles för många svaga insatser och det reflekteras i poängskörden. Canucks behöver desperat produktion från dessa herrar men det vill sig inte för någon av dem för tillfället.
Tyvärr har det inte bara varit motgångar på isen, efter förlusten mot Utah blev EP40 intervjuad av journalisten Ian MacIntyre rörande senaste resultaten och hur han ser på sin egen prestation. Han fick frågan om självförtroendet är en faktor när det kommer till bristen på mål från hans sida och svaret blev att det är mer irriterande att hantera media. Inte riktigt värdigt en assisterande kapten till ett NHL-lag, misstänker att svaret är fött ur en del frustration men det är en fullt legitim fråga som han ska kunna hantera bättre.
Uppenbarligen plågas han av något eller flera saker men det är svårt att få en bra bild av vad det egentligen rör sig om. Det har ryktats om skador efter Four Nations men hade det varit en så pass allvarlig skada att det skulle hindra honom från att ta skott eller vara mer rörlig ute på isen skulle man inte tillåta honom att spela. Han är trots allt Canucks mest värdefulla tillgång sett till lön så gissningsvis är man mån om att hålla honom i god fysisk form. Det är också där skon klämmer hos många supportrar, han är bäst betald i laget men är för närvarande långt ifrån den standard man kan förvänta sig av en spelare med 11,6 miljoner dollar i lön.
Det blir intressant att följa hans öde beroende på hur säsongen faller ut för laget, han har visat tidigare att han kan vara en dominerande spelare i NHL men frågan är om han kan få tillbaka det i nuvarande miljö. I egenskap av Canucks supporter hoppas jag verkligen att han hittar tillbaka till sitt gamla jag då han varit en symbol för ett nytt Canucks efter Sedin-åren.
Det känns viktigt att betona att hockey är en lagsport så allt kan inte lastas på EP40, det finns mer att begära av laget som helhet från såväl spelare som tränare. Att till exempel ställa ut EP40s kedja i egen zon i princip hela matchen mot Anaheim och ge begränsat med möjligheter till offensiva tekningar känns inte som det smartaste valet om man vill få igång målskyttet.
Antar att det är ett sätt att skicka en signal men det känns som den tiden har passerat, det viktigaste för Canucks nu är att vinna matcher och då behöver man få igång sin offensiv.
Kommande spelschema:
06/03 Vancouver - Anaheim
08/03 Vancouver - Minnesota
10/03 Vancouver - Dallas
Blir en spännande vecka att följa där det känns svårt att förutspå vad som kommer hända. Hughes och grabbarna får en chans att vila upp sig och ladda om då nästa match äger rum natten till torsdag. Om de presterat som de gjort under roadtripen kan vi förvänta oss en dålig poängskörd men förhoppningsvis kan de slipa till spelet och visa någon form av vilja att nå slutspel. Även om trade deadline väntar runt hörnet och förändringar kommer ske, är det viktigaste för stunden att Canucks börjar vinna lite matcher.
